Ni minns säkert Facebookchefen Sheryl Sandbergs bok Lean in – kvinnor, karriär och viljan att satsa som kom för ett par år sedan. Den fick väldigt mycket uppmärksamhet även här hos oss i lilla Sverige.
Trots en hel del proppmätta råd kommande från en kvinna som tycktes ha allt – det är liksom ganska lätt att våga stå på sig och ta för sig när man har ett välbetalt jobb och en rik man med ett lika bra jobb han, så att man kan köpa sig all tänkbar hjälp i form av barnvakter och hemhjälp och semesterresor för att vila upp sig så att man sedan orkar stå på sig och ta för sig och en personlig tränare så att man i alla fall skjuter upp det kroppsliga och själsliga förfallet något och även slipper en del fysisk ohälsa på grund av all dyr ekologisk mat man utan problem kan köpa hem med ett enkelt klick – så hade boken en del peppande inslag som det numera välkända Sandberg-citatet: “Vad skulle du göra om du inte var rädd?”
(Det tål att tänkas på. Skriv ner det och sedan gör ni det!)
Nu har Sheryl Sandberg kommit med en ny bok – Option B (ungefär Plan B) – där hon lär ut hur man måste sluta att hela tiden säga förlåt och eliminera orden “aldrig” och “alltid” ur vokabulären och istället ersätta dem med “ibland” och “på sistone”.
“Jag kommer alltid må så här dåligt” ska ersättas med “Jag kommer ibland må så här dåligt”.
Vad som har hänt? Jo, hennes man dog plötsligt på gymmet på grund av ett oupptäckt hjärtfel.
Hennes råd om hur man handskas med en sådan chockartad katastrof är häpnadsväckande nyktra.
Det kunde ha varit värre. (Tänk på att mannen kunde ha dött bakom ratten med barnen i bilen.)
Var tacksam över det du har, skriv gärna ner fem saker som du varje dag är tacksam över.
Frågan är inte om obehagliga saker kommer att hända dig och dina kära, frågan är när. Tanken svindlar, visst gör den?
Hon skriver om det som psykologer kallar för små segrar. Små, små steg man tar, en dag i taget. Det spelar ingen roll om det bara var att man klarade av att stiga upp på morgonen, det är bra.
Och det bästa av allt. Posttraumatisk utveckling. Vilket fantastiskt uttryck! För visst växer man av en olycka eller en katastrofal händelse.
Hon avslutar med att skriva om hur viktigt det är med humor. Skratta åt eländet och skämta om allt, hur opassande det än är.
Dessutom erkänner hon att hon hade många fel i sin förra bok Lean in.
“Lean in? Jag kunde knappt stå upp”, skriver hon. Och först när hon förlorade sin man förstod hon hur alla ensamstående faktiskt har det. Hon känner sig naiv och enfaldig för att ha trott att alla familjer var kärnfamiljer.
Bokens bästa citat tycker jag att ni ska läsa både en och två gånger:
“När porten till lycka stängs öppnas en annan, men vi tittar så länge på den stängda dörren att vi inte ser den som har öppnats för oss.”
