Sjuksköterskan: "Många tycker donation hjälper i sorgen"

Gör din inställning till donation känd, uppmanar sjuksköterskan Therese Aidehag-Elder.
– Det innebär en otrolig lättnad för anhöriga som känner till den dödes inställning.

Om du dog – vad skulle du vilja hände med dina organ? Har du berättat för dina anhöriga hur du tänker? Ditt hjärta kan slå och dina lungor kan andas i en annan kropp i många år framöver. Vill du hjälpa andra människor till ett nytt liv?

Therese Aidehag-Elder tycker att det är viktiga frågor att ta ställning till. Inte minst för sina anhörigas skull. Hon jobbar som donationsspecialiserad sjuksköterska, så kallad DOSS, på Karolinska sjukhuset i Stockholm, och hon är ett viktigt stöd när samtalet om donation ska tas med anhöriga. Hennes uppgift är att hjälpa närstående – som precis fått ett dödsbesked – att orka ta ställning i donationsfrågan. 

– Ytterst få personer är aktuella för donation varje år, eftersom man måste dö på ett så specifikt sätt. För att kunna bli organdonator måste man dö till följd av total hjärninfarkt samtidigt som man behandlas med respirator på en intensivvårdsavdelning, säger hon. 

Bara 200 om året

Förra året dog cirka 90 000 personer i Sverige, och bara cirka 200 på det här specifika sättet. Av de 200 var inte alla aktuella för donation – de hade kanske en pågående cancersjukdom, alternativt en blodsjukdom. Eftersom det rör sig om så få personer är det viktigt att sjukvården inte missar en potentiell donator, menar -Therese Aidehag-Elder. 

Hur närmar man sig anhöriga till en avliden med frågor om donation?

– Först och främst måste de närstående ha förstått att den anhörige faktiskt har avlidit. Det kan vara svårt att ta in. Den döde ser ju fortfarande ut att andas, men det är respiratorn som andas. Har kanske rosor på kinderna, är varm, och ser högst levande ut. Men är död. Det ser ut som att personen hålls vid liv, men det är bara organen som hålls igång.

Hjärnans alla funktioner har fallit bort. Rent intellektuellt kanske anhöriga förstår, men känslomässigt kan det vara annorlunda. 

– Den som känner till den dödes inställning till donation har en lättare tid framför sig. Kanske har den döde fyllt i ett donationskort, eller så har de pratat om donation. 

Hur brukar de anhöriga reagera på donationsfrågan?

– De flesta anhöriga förväntar sig faktiskt den frågan. Jag har aldrig varit med om att en anhörig har blivit stött. De anhöriga är språkrör för den döde. Det är den dödes vilja som gäller. Om den avlidnes vilja är okänd är det de närstående som ska tolka den avlidens inställning till donation. I de flesta fall säger anhöriga ja till donation. Säger de nej, handlar det ofta om att de säger nej till hela situationen. Att de inte vill acceptera att den närstående har dött. 

Räddar människors liv

– Jag har aldrig träffat en anhörig som ångrar donationen. De flesta tycker att donationen hjälper dem i sorgen. Det finns mycket symbolik i uttrycket att livet är en gåva. Den anhöriga blir något av en hjälte. Den räddar ju faktiskt människors liv. 

Är det vanligt med barn som donatorer?

– Nej, det handlar bara om några få barn per år. Den vanligaste donatorn är i 50–60-årsåldern och har drabbats av en stor hjärnblödning. 

Hur vet jag att mina organ funkar för donation? Att jag inte är för gammal eller har för kassa organ?

– Du behöver inte fundera över om du är lämplig som donator, sådana bedömningar görs av sjukvården. Det finns till exempel ingen övre eller under åldersgräns för donation. En lever kan vara fullt funktionell i 120 år. Och även dem som har rökt i hela sina liv kan donera organ. 

Vissa är rädda för att de inte ska få maximal vård om de har anmält att de vill donera?

– Sjukvården gör allt den kan för att rädda liv. Det är först när någon avlidit som frågan om donation tas upp. Ibland säger folk att de läst om en person som legat i koma i tjugo år och sedan vaknat. Men koma är något annat. När hjärnans alla funktioner totalt och oåterkalleligt har fallit bort så är man död. Det finns inget mellan-läge, inga tveksamheter. Och det är först då frågan om donation aktualiseras. 

Vad händer när en person har dödförklarats?

– Då går det fort. Logistik-apparaten med att matcha rätt person med rätt organ sätter igång. Sjukvården har 24 timmar på sig, längre tid än så får organen inte hållas igång. Den avlidne är ingen organbank som ska finnas tillgänglig under lång tid, utan det är max ett dygn som gäller. Det är förstås oändligt viktigt att de anhöriga får ett bra avslut. Att det blir värdigt och att det inte går för fort. Sjukvården är väldigt mån om att det ska bli så bra det bara går i en ytterst svår situation.