Den här artikeln publicerades först i Icakuriren nr 40/2017.
S:t Petersburg juli 2015. Ryska presidenten Vladimir Putin, Fifa-basen Sepp Blatter och en rad andra kostymklädda maktmän övervakar lottningen till kvalet inför fotbolls-VM i Ryssland 2018.
Svenska landslaget har med dåvarande förbundskaptenen Erik Hamrén vid rodret noterat blågult bottenrekord på världsrankingen och återfinns först i lottningsprocedurens tredje rankningsgrupp.
Innan Fru Fortuna sagt sitt är förutsättningarna givna: Undvik Tyskland, Spanien och Holland ur första grupp, Italien och Frankrike ur den andra.
På någon timma är allt över och i kö står kollegorna för att ryggdunka Hamrén och beklaga oturen. Bland många tuffa kvalhinder blir regerande VM-medaljören Holland och kommande EM-finalisten Frankrike de svåraste.
Luften går ur fotbolls-Sverige innan allt har börjat. Otur är bara förnamnet, sportmedia rullar ut termer som “skräckgrupp” och “mardröm”. Det finns till och med experter som hävdar att Sverige i princip kan hoppa över kvalet och istället fokusera på att nybygga för framtiden och EM 2020.
Hemma i Norrköping sitter den allsvenska 52-årige tränaren Janne Andersson och skissar på nästa bortamatch mot Hammarby.
– Klart jag reagerade på gruppen. Riktigt tufft, men mer än så brydde jag mig väl inte, jag hade ju annat att tänka på, berättar han.
Vad han där och då inte har en aning om är att han inom några månader ska vinna ett oväntat SM-guld med sitt IFK Norrköping, en triumf som kommer att utgöra en avgörande karriärmässig pusselbit för att han ytterligare något kvartal senare ska få frågan om han vill bli ny svensk förbundskapten.
“Ordning och reda är viktigt”
Det vill han. Och första uppdraget blir, just det: ett VM-kval mot jättarna Frankrike och Holland.
När ett år har gått, 80 procent av kvalspelet är avklarat och endast den rafflande upploppshösten återstår, tar Janne Andersson iklädd grön pikétröja och mörkblå jeans emot Icakuriren i Svenska Fotbollförbundets lokaler vid Friends arena i Solna. På väg mot kaffeautomaten plockar han upp skräp från golvet, någon har slängt några pappersbitar omkring sig utan att städa. Detta stör en man som i sitt sommarprat förra året uttryckte sitt starka hat mot lättja.
– Ordning och reda, det är viktigt, säger han.
Hans jobbmässiga förutsättningar är idag andra jämfört med när han tillträdde 2016. Sverige har väldigt goda chanser att ta sig vidare från “skräckgruppen”, trots att den bästa spelaren (Zlatan Ibrahimovic) lagt in landslagsskorna i sin walk in closet, att ledningen är ny och att motståndet varit värsta tänkbara.
– Kanske att jag senare kan titta på det här utifrån och tycka att: fasen, det gjorde vi bra. Men nu är jag mitt inne i det och tänker inte så. Jag sa när jag tog över att jag vill till VM.
Fotbolls-VM för herrar avgörs vart fjärde år, följs direkt av över tre miljarder människor världen över och är planetens största idrottsevenemang. Det mest exklusiva en idrottare kan kvala in till och få uppleva.
Så vem är han då, magikern som lyckats med det på förhand “omöjliga” att ta Sverige till VM?
– På många sätt samma gamla Janne, säger han. Börjar jag spela en roll när jag kommer till landslaget så åker jag ju dit så det stänker om det.
Ingen fotbollsnörd
Janne Andersson tycker om att prata, och prata, och prata. Det är substans i det mesta men förvånansvärt lite av det han säger handlar om fotboll.
Värderingar och kulturer är något som han har brunnit för under hela sin ledarkarriär och dessa frågor står högt på dagordningen också när han sitter i Sveriges finaste idrottschefsstol.
– Jag är ju ingen fotbollsnörd, betonar han.
– Fotboll avgörs på en plan, du har tio medspelare, elva motspelare, ett underlag, en väderlek, publik, du har omständigheter, du ska hela tiden som spelare värdera vad som händer. Den processen är intressant.
– Jag är intresserad av människor, hur vi tänker och känner, vilken förmåga individen har att uppfatta saker och hur man utefter det kan handla tillsammans i en grupp.
Hans första viktiga uppgift var att rekrytera en ny stab, en bas med vilka han satte upp ramar och präntade in riktning, en riktning för spelarna att följa.
– Det är klart att det handlar om hur vi ska spela försvars- och anfallsfotboll, men det är så mycket mer än fotboll. Jag börjar till exempel alla samlingar med att prata ledstjärnor, jag snackar inte fotboll alls. Ledstjärnor som gör att vi tillsammans kan skapa en kultur i gruppen som speglar av sig i allt vi gör, inte minst på planen.
Ge exempel, vad är det för ledstjärnor?
– Jag tycker det är viktigt att vi kommer i tid. Jag tycker det är viktigt att vi visar media respekt. Jag tycker det är viktigt att vi i sociala medier inte lägger ut skitbilder på varandra eller håller på med trams som bara skapar ett konstigt brus omkring oss som kostar energi. Jag tycker det är viktigt att vi hjälps åt att hålla ordning i omklädningsrummet, inte bara slänger saker runt omkring oss. Och så vidare.
– Efter matchen i Paris hösten 2016 fick vi från hotelldirektören höra att av alla stora klubb- och landslag de haft boende hos sig, var vi det mest skötsamma. Jag hade ju hellre haft tre poäng med mig hem från Frankrike, men för mig är också sånt viktigt. Vi representerar Sverige i det finaste uppdrag man kan ha. Vi måste inte sitta välkammade, men vi ska bete oss. Och inte bara för att vi representerar, utan för att det skapar rätt kultur. Vi ska respektera varandra och vi ska finnas där för varandra.
Det låter som kärlek?
– Vi ska ha det bra tillsammans, ska vi vara högpresterande när det väl gäller så är det viktigt hur vi är mot varandra. Att vara bra människor, stå för något mer, det är för mig en sorts kärlek.
Hur kopplar du dina ledstjärnor och din kultur till fotbollen?
– Därför att det är precis så min fotbollsfilosofi ser ut. Vi ska spela osjälviskt och hjälpa varandra på planen. Sverige är ett så litet land att vi aldrig kan räkna med att världens bästa spelare ska födas här. Det vi kan bli bäst på däremot är att hitta gemensamma beteenden som gör oss riktigt starka gruppmässigt. Dessa delar kan vara en stor framgångsfaktor och det tilltalar mig enormt att jobba med detta.
Mest klickad efter Stefan Löfven
Jan Olof Andersson. Född i Halmstad en septemberdag 1962. Fadern skolkamrer, modern hemmafru med fullt sjå att ta hand om och fostra Janne och hans fyra syskon.
– Vi har faktiskt alla fem syskon blivit chefer inom olika områden, jag vet inte varför men säkert har vi med oss något hemifrån, berättar Janne.
Redan i tonåren blev han fotbollstränare för ett flicklag i moderklubben Alets IK. Vid 20 var han lagkapten och innan 30 fyllda assisterande allsvensk tränare i Halmstads BK. SM-guld med den halländska klubben följdes av egna huvuduppdrag, i HBK, Örgryte och IFK Norrköping. Innan telefonen ringde från förbundet våren 2016 och Janne över en natt gick från i fotbollskretsar lokalkändis till rikskändis.
– Jag hörde att efter Stefan Löfven var jag den mest klickade på nätet. Förut visste folk i Halmstad och Norrköping vem jag var. Nu känner alla igen mig, det är ju en skillnad.
– Men de flesta är ju väldigt snälla, vill prata en stund eller ta en bild. Samtidigt undviker jag miljöer där det kan bli jobbigt, krogen till exempel, det går inte.
Vilken är den största utmaningen i att vara förbundskapten för svenska landslaget?
– Innan jag började var det att få ihop gruppen. Jag kom med stort självförtroende från Norrköping eftersom vi hade lyckats, till en roll i landslaget som för mig var helt ny. Alltså en roll där jag saknade självförtroende. Men eftersom vi hittat ett sätt att jobba och fått bra gensvar från spelarna, så ligger vårt fundament stadigt.
– I slutändan är utmaningen att vinna matcher, det är ju effekten av allt vi gör. Men som enskild grej är den största svårigheten att ta ut truppen, säger Janne och kliar sig bekymrat i gråtinningen.
– I ett klubblag så värvar man ju in spelare och så formar man truppen och jobbar långsiktigt. Här ska jag till några få intensiva samlingar ta ut 23 spelare och det är alltså inte självklart vilka som ska vara med. Det finns ingen vetenskap. Jag skulle aldrig säga att jag är 100 procent säker på att jag har tagit ut de bästa spelarna.
– Det enda jag kan göra är att säkerställa dels att vi ser dem spela så mycket vi kan, dels att jag lyssnar på folk runtomkring, så att jag har all information innan jag sorterar den. Det är detta som tar mest tid. Det är därför jag går hemifrån halv sex på morgnarna och tar en två timmars promenad till jobbet, så får allt processas i mitt huvud.
Skrattar mycket på jobbet
Janne Andersson omges av en extremt svartvit värld. Fans och medierna dömer en efter resultat snarare än helhetsinsats. Stolpe ut och du sågas, stolpe in och du är hjälte. Samtidigt är hans eget universum allt annat än svartvitt, snarare komplext och nyanserat.
– Tidigare var jag väldigt känslomässig utifrån vad som skrevs. När man blir äldre får man en plåtskalle. Jag kan inte ta in vad andra tycker. Om jag jobbar så gott jag kan varje dag och inte lämnar något åt slumpen, så måste jag ju vara trygg i det oavsett om det resulterar i att vi förlorar med 1–0 eller vinner med 2–0.
Några konflikter att tala om säger han sig inte ha haft sedan han tillträdde. Men när de väl dyker upp räds han inte för att rensa luft.
– Verkligen inte, säger han och skrattar högt.
– Men jag var mer kantig förr. Jag har kommit så långt i livet att jag inte söker onödiga konflikter.
Med sin vägvinnande, framgångsrika och roliga fotboll har han vunnit tillbaka en stor del av den skeptiska supporterskara som tröttnade på landslaget under Hamrén. Målmässigt är Sverige en europeisk toppnation i VM-kvalet, trots motståndet. Endast fem länder (Portugal, Tyskland, Spanien, Belgien och Bosnien) har producerat fler mål än Jannes gäng, dessutom har de 18 blågula fullträffarna fördelats på hela tio olika spelare.
Men med bara Luxemburg (7 oktober) och Holland (10 oktober) kvar att möta vägrar Janne Andersson att drömma.
– Jag är inte en person som drömmer.
Men har du inte ens någon konkret målbild?
– Nej, eller ja, nu vill jag vinna mot Luxemburg. För mig är det så jäkla viktigt att inte titta längre fram. Jag jobbar, och jag jobbar för att det är roligt, punkt. Sedan blir det ju alltid effekter av ens jobb, men dessa kan jag inte påverka.
Hur roligt har du på jobbet?
– Väldigt roligt, vi skrattar mycket. Jag älskar tugget och tjatet och gliringarna. Jag har faktiskt fått höra av andra, när de ska beskriva mina goda egenskaper, att jag är tydlig, prestigelös och har humor. Det blir jag glad av att höra.
I sitt sommarprat förra året sa Janne Andersson: “Den största respekten du kan visa din motståndare är att göra ditt yttersta för att besegra honom.”
I oktober ska Sverige göra detta i två gånger 90 minuter.
Hur långt det räcker återstår att se. Men förutsättningarna finns att Sverige ska få spela VM-fotboll för första gången sedan 2006.
Vi kan åtminstone lita på att Janne jobbar på det.
