Högar med hushållssopor ligger spridda runt återvinningsstationerna i bostadsområdet Ronna i Södertälje. En renhållningsarbetare i reflexjacka uttrycker sitt missnöje: “Vidrigt”. Av någon anledning slängs alla sorters avfall, från bajsblöjor till använda kanyler, hursomhelst och lite överallt på gårdarna här, säger han och langar in ännu en svart sopsäck med upplockat skräp i sin skåpbil.
Irma, som bor i ett av höghusen, är less på nedskräpningen:
– Det är tråkigt. Svårt. När jag flyttade hit för tre år sedan blev jag chockad, faktiskt. Vissa som bor här slänger ut sopor direkt från fönstren. Det var jag inte van vid från mitt hemland. En gång sade jag åt en man som kastade ut skräpet sådär. Han blev jättearg, säger Irma som inte vill uppge sitt efternamn.
Ohyra kan spridas obehindrat
Ja, skräpet skapar otrivsel. Och är samtidigt bara ett symptom på något större. Trycket på Sveriges miljonprogramområden är enormt på grund av ökad asylinvandring och bostadsbrist, vilket inte bara leder till trångboddhet, oro och sociala problem utan även slitage, smuts, fukt, mögel och svampangrepp som är skadligt för hälsan. Så pass att människors livslängd riskerar att förkortas, varnar Boverket i en ny rapport som bland annat omfattar Ronna.
– Trycket på de större städernas bostadsområden är en signal om att samhället håller på att tappa kontrollen, säger Boverkets projektledare Michael Nilsson.
– Vittnesmål vi samlat in berättar om alldeles för mycket folk på för små ytor. Om sängar och madrasser som täcker hela golvet, om barn som inte kan röra sig ordentligt och två-åringar som inte får plats att lära sig gå. Hur ska du konkret göra rent ordentligt om golven är täckta av madrasser? Lägenheterna hinner aldrig torka ur, ventilation och fläktar är inte dimensionerade för åtta–tio människor i en tvåa. Där kan bo papperslösa flyktingar på svartkontrakt, som av rädsla för att bli avslöjade avstår från att slå larm om sanitära problem som vägglöss, till exempel. Så istället för sanering kan då ohyran obehindrat sprida sig vidare.
Jämför med 30-talet
I slutet av 1930-talet myntade journalisten Lubbe Nordström begreppet Lort-Sverige, genom en serie omskakande reportage om den tidens trångboddhet och ohygieniska bostadsförhållanden. Är det framväxten av ett nytt Lort-Sverige vi ser?
– Det låter ju väldigt svart. Men dagens situation går faktiskt delvis att jämföra med den som rådde på den tiden, i början av 1900-talet, då många i Sverige saknade ordentliga bostäder, var inneboende och fick tränga ihop sig i spisrum och liknande, säger Michael Nilsson.
Rapporten från Boverket uttrycker särskild oro över de barn som nu växer upp i de hårdast belastade områdena. Bostadsbristen gör att nyanlända familjer fastnar i en mångårig flyttkarusell mellan tillfälliga adresser, vilket i kombination med trångboddheten befaras gå ut över barnens skolgång och framtid:
“Trångboddhetens sociala effekter visar sig i ökade konflikter med föräldrar och syskon. Är det trångt i bostaden tenderar barn att tillbringa mycket av sin fritid utanför hemmet, vilket minskar den sociala kontrollen. Små barn får inte plats att leka inomhus och det kan vara svårt att hitta en plats för skolarbete och läxläsning. Barn utan eget rum ägnar mindre tid till läxläsning och därför påverkar trångboddhet barns skolresultat negativt. I Södertälje och Göteborg berättar man att unga pojkar och äldre tonåringar ‘trycks ut’ i bostadsområdet, där de riskerar att hamna i kriminalitet”, heter det i rapporten.
Etablerat parallellsamhälle
Vesa Riskola har bott i Ronna sedan 1970-talet.
– Det är rena vilda västern här ibland, säger han.
– Nu är kodlåset till porten sönderslaget igen, så det är öppet för alla att gå in, utan nyckel. Fast egentligen är det lika bra. Annars slår de bara sönder fönsterrutan istället.
Vesa Riskola har egentligen ingen aning om vilka hans grannar är, nytt folk kommer och går hela tiden och han misstänker att inte alla har nyckel. Socialtjänsten i Södertälje beskriver den röriga boendesituationen i staden som “alarmerande dålig”, med 4 000–5 000 människor som lever i trångboddhet:
“När personer bor inneboende hos en släkting eller bekant i områden där många är arbetslösa, socialt utsatta och många uppbär försörjningsstöd blir den första signalen för många asylsökande och nyanlända att det inte finns några arbeten samt att andra normer gäller för dem som är nya i landet. Många kommer från samma folkgrupp och de lever isolerat från det svenska samhället. Socialtjänsten beskriver att ett parallellsamhälle har etablerats där normen är att leva på försörjningsstöd och där svenska språket inte är prioriterat”, heter det i Boverkets rapport.
– Det är ett skriande behov av bostäder i hela landet, men i Södertälje är bostadsbristen extrem, bekräftar Joakim Ströberg som är marknadschef vid ett av stadens bostadsbolag, Telgebostäder.
– Vi jobbar intensivt för att effektivare hinna med underhållet, och hålla rent och snyggt, men det är en stor utmaning när så många tränger ihop sig i fastigheterna. Våra entreprenörer har i något fall upptäckt våningssängar med plats för 15–20 personer i en vanlig lägenhet. Det här är väldigt svårt för oss att hantera. Lagen ger oss inga kraftfulla verktyg mot svartuthyrning och otillåten handel med
hyreskontrakt.
“Bygg billigare bostäder”
Boverket föreslår nu en radikal och omedelbar byggsatsning för att komma till rätta med problemen. Verkets Michael Nilsson menar att Sverige bör överge den “lika bostäder åt alla”-doktrin som rått sedan decennier, och istället bygga enkla och billiga bostäder speci-
fikt för nyanlända och andra som har svårt att hävda sig på den vanliga bomarknaden.
– Jag tror inte vi har något val, säger han.
Icakuriren har sökt bostadsminister Mehmet Kaplan.
