Världens mest tatuerade folk?

Minst 2  000 svenskar lägger sig under nålen varje dag. Det finns till och med siffror som pekar på att vi är världens mest tatuerade folk.

Världens mest tatuerade folk?

Hans "Isak" Isaksson på East Street Tatoo i Stockholm. Foto: Oskar Ekman

Ljudet hörs redan på gatan utanför East Street Tattoo på Södermalm i Stockholm. Ett ettrigt metalliskt surrande med ett par sekunders uppehåll då och då. Det visar sig vara tatueraren Olle som böjd över en brits koncentrerat jobbar med nålen på en ung kvinnas underarm.
Inne på kontoret sitter studions grundare, tatueringskonstnären Hans "Isak" Isaksson och bläddrar koncentrerat bland sommarens inkomna beställningar. Själv gör han numera uteslutande stora japanska motiv, målningar som kan ta många månader att färdigställa, men säljer även nålar, färg och övrig utrustning till kunder i hela Europa.
– Jag har alltid ritat, säger han. I skolan var det det enda jag gjorde. Mycket dödskallar, eldflammor och motiv från bikerkulturen. Sedan när jag var 10 år kom min storebror hem med en ryggtavla gjord av Doc Forest. Jag kände hur himlaportarna öppnades – det där ska jag göra när jag blir vuxen! Jag började tatuera i slutet av 80-talet och öppnade East Street 1993.

Utmanade fördomar

Även om Isak själv numera är en veteran i branschen var det just Ove "Doc Forest" Skog som 1972 öppnade en av landets första studior. För att utmana folks fördomar om att tatueringar är en märkning endast för sjömän och kriminella såg han till att hålla lokalerna kliniskt rena. I fönstret satte han upp en skylt med texten "Bara en feg vekling går hit på fyllan".
– När jag själv började var det precis i övergången när "vanliga" människor började tatuera sig, förklarar Isak. Och då började en trend som egentligen aldrig har mattats.
Det har sagts att svenskar i allmänhet, och i synnerhet yngre storstadsbor, skulle vara de mest tatuerade i världen, undantaget vissa ursprungsbefolkningar. Enligt en några år gammal undersökning av tidningen Metro är cirka 33 procent av stockholmarna i åldrarna 18–49 tatuerade.
– Jag tror att siffrorna kan stämma, säger Isak. Jag reser mycket i världen och kan se en stor skillnad mot andra länder.

Teckning av själen

Tatueringar har funnits länge i mänsklighetens historia. Det finns grottmålningar som troligen föreställer tatueringsverktyg. Ismannen Ötzi, vars 5 300 år gamla kropp som år 1991 hittades infrusen i de italienska alperna, visade sig ha ett 60-tal tatueringar på kroppen. Dock inte gjorda med nålar utan med små snitt i huden.
Ordet härstammar från Tahiti, där "ta" betyder teckning och "tu" betyder själ. Att märka sin hud var – och är – helt enkelt ett sätt att uttrycka vem man är. Men om tatueringar inom många ursprungskulturer är en initiationsrit, ett sätt att upptas i en gemenskap och ansluta sig till normen, har de haft en snarast motsatt funktion i västvärlden. 
Både tatueringstrenden i sig och valet av motiv hänger tätt ihop med rådande tidsanda, menar Isak.
– Förut kunde folk komma in och peka på ett färdigt motiv på väggen. I dag strävar de flesta efter att göra något unikt. Vi lever i en konsumtionshets och en slit och släng-kultur, men tatueringar är något bestående. 

Kvaliteten varierar

Minst 2 000 människor tatuerar sig varje dag i någon av landets cirka 800 tatueringsstudior. Isak är en av de drivande bakom branschorganisationen Sveriges registrerade tatuerare och han är bekymrad över kvaliteten hos många av dem.
– Det är ett yrke som man måste lära sig av någon som är etablerad och det tar flera år. I dag får vem som helst öppna en studio. Vi försöker påverka myndigheterna att införa tydligare regler och utbildningskrav.
Men till sist: vad händer när alla börjar "gadda" sig? Kommer tatueringar att bli helt avdramatiserade, något lika vardagligt som att uppdatera höstgarderoben? I den sevärda franska dokumentären Den tatuerade huden har två amerikanska ikoner helt olika syn på den saken. "Bor man i en storstad som Los Angeles och inte har en tatuering är du en rebell. Allt är omvänt", menar Mark Mahoney, som anses vara grundaren av stilen black and grey.
Hans yngre kollega Paul Booth, känd för att arbeta med många av de största rockstjärnorna, håller inte med: "Det kommer alltid att vara rebelliskt. Det gör ont, det påminner en om att man lever – och det går inte att ta bort."

 

Av Oskar Ekman