Rustikt kök med influenser från Japan

Med inspiration från Japan och Ellen Keys Strand byggdes köket om till ett trivsamt rum, där det bästa av två världar förenats – i hållbar kvalitet.

Platsbyggd köksinredning målad i linoljefärg S-5502-R, från Wibo Färg. Röda lådknoppar, från Ikea. Hyllan under överskåpen är specialritad, liksom vinhyllan. Spis och kyl/frys, från Electrolux. Vaxduk, design Tom Hedqvist, 10-Gruppen.

Nytillverkad gjutjärnsspis "Viking 30", från Josef Davidssons Eftr. Runt spisen ligger en svart stenskiva, från Stenfirma Bror Törner. Klinker "Grynna" i två färger, från CC Höganäs. Köksfläkt från Thermex, med anpassat överskåp. Alla luckor har tappgångjärn. Vedkorg, Åhlèns. Stol från Schiang Möbler. Muren är putsad med kalk. Trägolvet slipades och målades med linoljefärg i två grå kulörer, S-3502-Y och S-2502-Y, med en fris i gröngrått,S-3010-G90Y, från Wibo Färg.

Hyllan i björk, med spotlighter under, är specialritad. Skålar av keramiker Karin Åhrström. Korgar för ångkokning, från Indiska resp Muji/Åhléns. Bänkskiva i björk behandlad med vitpigmenterad hårdvaxolja "Osmo", från Welin & Co.

Panelen är original från 1920-talet. Den ströks med äggoljetempera i en djupt blå färg, 2-852, från Ovolin Färg & Byggnadsvård. Hyllan från 1920-talet är arvegods. Taklampa "PH 5", Louis Poulsen.

I ett hörn vid norrväggen återskapades ett skafferi i 1920-talsstil. Karmstol, design Carl Malmsten. Väggklockan är arvegods. Kudde i tyg "Tistlar" ritat 1949, Jobs Handtryck. Svart fat av Karin Åhrström. Vas, design Ingegerd Råman, Skrufs Glasbruk.

Köket är 10,4 kvm. Två dubbeldörrar mot en altan i norr ger ljusinsläpp.

År 2008 fick arkitekt Lollo Riemer-von Platen i uppgift att rita ett kök. Det skulle kännas som en naturlig del av ett hus byggts 1926, i ett egna hems-område utanför Stockholm. Familjen som bott i huset i åtta år, hade tagit god tid på sig att tänka över hur de ville ha det och bestämt sig för att riva ut det gamla köket från 1960-talet. Nu skulle det ersättas av ett nytt platsbyggt kök. Lösningen blev att förena Ellen Keys stilideal från 1900-talets början, med det traditionellt japanska sättet att inreda.

– Det var ofta mörka luckor i de gamla japanska köken. Man delade upp dem i horisontella fält med hjälp av rundade lister i form av bambu eller andra rundade trävaror, berättar Lollo. Nu fick köket platsbyggda skåp, med luckor som hade massiv björk i ramverk och fyllningar i björkplywood, indelade i vilande harmoniska fält. Dessutom förstärktes det japanska intrycket av att alla lådor fick röda knoppar, som en uppiggande färgaccent i kökets annars dova färgskala.

Ellen Keys Strand vid Vättern, med sitt blåa kök från 1910-talet, var också en inspirationskälla. Något som gjorde att den stående panelen som var original från när huset byggdes och som dolts under spånskivor på 1960-talet, togs fram och behölls. En snickare fick i uppgift att laga i panelen, där den var trasig. Den ströks sedan med äggoljetempera i en djupt blå färgton som bryter av mot köksinredningens gråblå linoljefärg.

På väggen mot norr fanns en gammal ventil som tidigare ventilerat ett skafferi. För att följa huset ritade Lollo ett platsbyggt skafferi i 1920-talsstil.

– Jag vill att man ska känna att det här köket har samma anda som på 1920-talet, med inslag av det nya som tillkommit i form av spis, kyl och frys, säger Lollo. Vidare säger hon att det är viktigt att man vågar vara tidstypisk, så att man inte tappar bort sitt gamla hus i en allt för omfattande renovering. Att det som någon noggrant tänkt igenom under en viss tidsperiod, får leva vidare.

– När man restaurerar ett gammalt hus, så lär man sig samtidigt om äldre tekniker som är specifika för just det huset och den tiden. Och ett hus måste även få lov att åldras och vara lite slitet, för patina är fint, säger hon. Lollo jämför gärna gamla hus med veteranbilar och menar att en äldre byggnad är ett kulturföremål man fått i sina händer.

– En veteranbil försvinner ju om inte någon tar sig an den och det är likadant med byggnader. Ett gammalt hus är ett fantastiskt kulturarv, viktigt att vårda och bevara för eftervärlden, säger hon.

För Lollo är kvalitet A och O. Hon talar om vikten att tänka igenom de ombyggnadsåtgärder som behövs i ett gammalt hus. Att hellre vänta tills man har råd och då satsa på kvalitet.

– Familjen ville ha ett kök som skulle hålla i många generationer. Därför skulle det vara hög kvalitet i material och detaljer. Gångjärnen skulle hålla, träet gå att slita på och ytorna vara lätta att måla om, säger hon. Det är idéer som går hand i hand med det ekologiska tänkande hon använder i sitt yrkesutövande i övrigt.

– Man ska hellre välja naturliga färgpigment som växer eller finns på jordens yta, framför syntetiska färger som utvinns ur petroleum. För då är man inne i det naturliga kretsloppet, säger hon. Det gamla trägolvet har slipats och sedan målats med linoljefärg i ett rutmönster i två olika grå kulörer, med en fris i gröngrått runt om. Ett målningssätt som var vanligt förr.

Som extra värmekälla valdes vedspis. Eftersom en gjutjärnsspis tidigare funnits i köket fanns en pipa i skorstenen att ansluta till. Men valet av vedspis gjorde också att diskmaskin måste avstås på grund av utrymmesbrist. Ett val som ändå upplevdes som lätt för familjen som numera består av två personer, sedan barnen flyttat ut. Muren putsades med kalkputs och har sedan lämnats omålad.

– Man får se hur den åldras. Om man till slut inte tycker om den, får man göra som man gjorde förr, vitkalka sin spis med kalkfärg som ju också är ett naturmaterial, säger Lollo.

För att få en känsla av mera volym i det 10,4 kvadratmeter stora köket, lyftes skåpen upp mot taket. Därmed blev mellanrummet mellan diskbänk och skåp större.

– Om man ser mer av den bakre väggen, så upplever man mer av det ursprungliga rummets storlek. Dessutom blev det plats för en öppen hylla under, för glas och porslin som används dagligen, säger hon. Eftersom köket är litet, har möjlighet till förvaring smugits in på flera ställen. Som i diskbänksskåpet, där en ställning för gryt- och kastrullock satts upp på insidan av dörren. Efter ombyggnad har köket blivit ett både praktiskt och trivsamt rum, där det bästa av två världar förenats – i hållbar kvalitet.

Av Eva Sjöblom Foto Christer Vallstrand