Färgglad funkis i Tallkrogen: "Det ska synas vem som bor här"

När Stina och Christer byggde ut sitt hus i Tallkrogen började de med detaljerna. En gammal skafferidörr fick styra formen på det nya köket.
– Sedan jag såg "Farbror Frippes skafferi" som liten har jag velat ha ett eget, säger Stina.
Av Anna Mård Foto: Karin Foberg

Färgglad funkis i Tallkrogen: "Det ska synas vem som bor här"

När Stina och Christer skulle köpa hus för sju år sedan var det just i Tallkrogen i södra Stockholm de letade.

– Vi ville helst bo kvar i området där vi bodde i lägenhet. Men det finns inte så många hus här och de är dyra, berättar Stina. 

Så kom ändå chansen. Ett tvåvåningshus på en hörntomt nära tunnelbanan. Med rätt pris.

– Men när vi gjorde en snabb runda genom huset var det som att komma tillbaka till 1970-talet. Allt behövde göras! Det var för mycket jobb. Vi gick hem och började titta efter andra hus i andra områden.

Det dröjde några dagar innan både Stina och Christer hade tänkt om. 

– Vi fick en andra visning. Nu var vi fast! Efter det blev det budgivning, vi trodde vi skulle få ge upp, men så fick vi till slut vårt hus! Sedan fick vi ju rejält att göra. Det var plastkorkmattor, gröna strukturtapeter och brunblommiga heltäckningsmattor! Vi har fått lov att riva alla ytskikt ner till träväggarna för att få bort allt 70-talsmaterial.

Fördelen med att huset inte renoverats på så länge var att alla originaldetaljer som dörrar, dörrfoder och fönster fanns kvar.

Egnahemshus

Huset i Tallkrogen är ett av de så kallade egnahemshusen som kom till på 1930-talet för att göra det möjligt även för dem utan förmögenhet att köpa hus. Människor fick lån för att bygga själva på stadens mark. Det fanns olika modeller för olika stora familjer. Många var enplansvillor, de minsta bara 54 kvadratmeter. Hela området byggdes samtidigt, virket kom på bestämda tider och alla hjälptes åt. 

– Det skulle ha varit spännande att vara med när alla byggde sitt eget hus! Vårt var 84 kvadratmeter i två våningar när det byggdes 1936–38. Från början bodde en familj på sex personer plus en inneboende här. Huset bytte ägare 1970, ett par bodde här fram till 2009 då vi flyttade in. Vi är alltså tredje ägarna av huset, berättar Stina.

Det var så mycket att göra att de från början inte planerade någon utbyggnad. Men efter några år blev det dags. 

– Köket var pyttelitet. Det gick bara att laga mat en i taget. Man blev isolerad, ingen ville laga mat eller sitta där. Och åt, det gjorde vi i vardagsrummet. När vi gjorde utbyggnaden hade vi bott i huset över fem år, vilket jag tror var bra. Då vet man vilka behov man har och hur man vill ha det!

Men trots att de hade haft gott om tid att skissa fick Stina och Christer ändra hela sin planering när det stod klart att området har strikta regler om hur man får bygga ut.

– Vi var tvungna att ändra hela ritningen när vi inte fick bygga ut på långsidan, som vi tänkt. 

När paret väl fick klartecken för sin utbyggnad hade de hunnit bygga en altan i just den riktningen. 

– Ja, det blev till att riva den ett år gamla altanen. Som tur var hade vi inte hunnit renovera köket. 

Hela planlösningen gjordes om så att det gamla köket blev hall, klädkammare och förråd. 

– I det nya, större köket är man aldrig ensam. Det finns plats för flera att laga mat, och tjejerna sitter alltid där och pluggar! 

Började med skafferidörren

Stina ritade själv i samråd med en konstruktör. Men innan hon ens hade börjat hade de köpt en skafferidörr, luckor från ett serveringsskåp, kökssoffa och ett stort köksbord till sitt planerade kök.

– Lite i fel ordning kanske, men vi fastnade för detaljerna först! Jag har alltid drömt om ett skafferi sedan jag var liten och såg "Farbror Frippes skafferi" med Martin Ljung.*

Luckorna beställdes omålade. 

– Vi ville ha det handmålade intrycket. Efter flera omröstningar om färgen målades de vackert gröna. 

Äldsta dottern Matilda fick det nya rummet på övervåningen. 

– Vi valde att inte förlänga vinden utan rummet fick takhöjd upp i nock. Det känns väldigt rymligt. 

I den nya trappan ritade Stina in en inbyggd bokhylla, som ett minibibliotek. Hon gillar inbyggda praktiska lösningar, så även nere i hallen finns en klädkammare med skjutdörrar. Golvet i hallen målades rutigt. 

– Lite pilligt att mäta så det blev rätt, säger hon. Men nu är det ett vackert blickfång när man står i trappan och tittar ner.

Även om det är Stina som kommer med idéer och skisser så är hela familjen med och bestämmer om färger och detaljer. 

– Jag samlar foton på stilar, tapeter, färger och gör skisser. Som formgivare har jag nog lättare att se hur det kommer att bli innan det är klart. Färg är viktigt för att jag ska må bra! Men alla i familjen vill ha färg, som tur är! 

* "Farbror Frippes skafferi" var ett populärt barnprogram med Martin Ljung som började sändas 1976. 

Huset i Tallkrogen i Enskede är utbyggt med kök och sovrum och är nu 120 kvm stort. När det byggdes på 1930-talet var det ett så kallat egnahemshus på 84 kvm. Då bodde här sju personer.

Detaljer som redan var inköpta styrde hur det nya köket utformades. Tallrikshylla, Butik Norregård i Småland. Lampa, Dardarkum. Brickor, skärbrädor och kuddar, Pillowmine.

Även badrummet har färg. Turkost kakel från Höganäs. Badrumsskåp, Vedum. Vitt kakel och klinker, Fredells.

Matilda har fått det nya rymliga rummet med tak öppet upp till nock och plats för kompisar att sova över. Bäddsoffa, säng och randig kudde, Ikea. Sänggavel, Mio. Bricka och kuddar, Pillowmine. Lampa, Globen Lighting.

Dottern Elin som är mycket inrednings­intresserad handlar ofta på loppis och byter ut prylar i sin vägghylla. Matta, Mio. Kudde, Pillowmine. Fåtölj, Åhléns. Stringhylla, String Furniture. Tapet, Cavallius. Taklampa, Bea. Golvlampan är ett loppisfynd.

Ett sovrum med mycket färg. Sänggavlar, från Christers barndomshem. Överkastet fick Stinas föräldrar i bröllopspresent. Tapet, Svenskt Tenn. Gult vintagetyg köpt på Tradera.

Vardagsrummet går i grönt och turkos. Mattan vävde Stina när hon utbildade sig på Handarbetets Vänner. Kuddar, brickbord och kaniner, Pillowmine. Taklampa, Mässingmäster.

Den smala trapphallen ger en känsla av engelskt hotell. Stina kallar det "vårt eget Fawlty Towers". Lampa, Coctail. Matta, Pappelina.

Den gamla pardörren leder in till Stinas arbetsrum. Dörr, Nacka Byggnadsvård. Tapet, Mimou. Pall med tyg av Stig Lindberg. Klotlampa, Byggfabriken.

Stinas arbetsbord med tyger. Tygburkar, Pillowmine.

Tevagn från 1960-talet, arvegods. Tavlor av bl a Bessie Johanson, Gun-Britt Karlsson och Per-Olof Nilsson. Mattan har Stina vävt. Underlägg och sammetskuddar, Pillowmine.

Skåpet är ett Blocketfynd som Stina målat gult. Omklädda stolar och bord, från Christers barndomshem. Taklampor, Mio.

Stina gillar starka färger men är extra svag för grönt. Förutom färgen på köksluckorna går alla loppisfynden i fönstret i grönt. Köksstommar och vitvaror, Ikea. Luckor, Picky Living. Knoppar, klotlampa och arbetsbelysning, Byggfabriken. Matta, Mio.