En glad blandning av gammalt och nytt i stationshuset

En gång satt byborna och väntade på tåget i det lilla stationshuset mitt i Finland. Idag susar snabbtågen förbi. Men huset lever vidare som ett hem med en helt egen atmosfär.
Av Laura Sychold Foto: Mikko Kaaresmaa

En glad blandning av gammalt och nytt i stationshuset

Det lilla stationshuset från 1944 har inte ändrats mycket på utsidan. Det är bara några årtionden sedan fruarna från gårdarna runtomkring satt på de hårda träbänkarna i väntsalen, huttrande i sina tjocka vinterkappor. Här köpte de biljetter i luckan och passade på att värma sig vid den stora plåtugnen i ett av salens hörn. Ljudet av tåget hördes på långt håll. 

Men nu är det 2017 och det lilla huset har blivit Nettas och Jannes hem som de moderna snabbtågen bara susar förbi. Stationens väntsal är omgjord till ett rymligt kök, specialbyggt av en snickare. Men både biljettluckan och den traditionella finländska plåtugnen är kvar och används dagligen på vintern. 

Netta och Janne började leta efter ett större hus 2012, när första barnet var på väg. De ville hitta ett hem där det fanns gott om plats för båda att arbeta hemifrån. De tittade på flera hus och gamla skolor, men inget kändes absolut rätt.

– Vi hade laddat ner mobilappen för Etuovi, Finlands motsvarighet till Hemnet. När vi råkade köra här i trakten, pep mobilen till. Det fanns ett hus till salu i närheten. Framme på hustrappan ringde vi mäklaren. Två dagar och två besök senare skrev vi på kontraktet, berättar Netta. 

Rälsjärn i grunden 

Eftersom huset hade byggts av det statliga järnvägs-bolaget, hade man använt rälsjärn även i grunden och stommen var i gott skick. Alla ytmaterial, däremot, var slitna och fula. 

– Hela huset var igentäppt med byggskivor. Vi började alltså med att skala fram de ursprungliga materialen i tak, golv och väggar. Det kändes som en triumf att i rum efter rum hitta gamla fina trägolv under masonitskivor och plastmattor. Den gamla biljettluckan tog vi också fram. Nu är det en rolig detalj mellan matrummet och köket.  

De ursprungliga, lite grövre materialen ger en fin kontrast till hela inredningen. 

– Vi har använt kalkfärger och fått fram en jättefin betongliknande yta, till exempel på en av väggarna i vardagsrummet. Golven är målade med gammaldags oljefärg. 

Netta och Janne har märkt att det lönar sig att ha tålamod när man renoverar. 

– Varje gång vi har försökt att göra snabba ändringar har vi varit tvungna att göra om senare. Med köket väntade vi och nöjde oss med att använda det gamla köket i ett par år, säger Netta.

Det var det helt klart värt. Det nya köket är nu anpassat speciellt efter familjens önskemål av ett lokalt snickeri. 

– Eftersom jag har som yrke att göra hemsidor, reagerade jag på att snickarens sidor inte var den bästa reklamen för företagets fina arbete. Jag tog kontakt och det ledde till ett givande samarbete. Snickaren fick nya fina hemsidor och vi fick ett underbart kök, berättar Netta. 

Del av husets historia 

Hemmets inredningsstil definierar Netta som "en glad blandning av gammalt och nytt". Grundtanken är att försöka köpa möbler och inredningsdetaljer som sedan får hänga med länge, och Netta går gärna på loppisar. 

– Fast snart ryms det inte så många fler fynd här, skrattar hon.

Kulörerna i huset harmonierar med varandra, och de olika trämaterialens bruna nyanser tillför värme. Det-samma gäller de stora lamporna i industristil, som finns i de flesta rummen. Men den tålmodiga renoveringen är fortfarande långt ifrån klar. Stationshusets övervåning är nästan helt oanvänd, förutom att Netta har ett litet arbetsutrymme där. Planen är att inreda ett lyxigt sovrum och ett lekrum till treåriga sonen Voitto och den kommande bebisen. På gården finns också ett gammalt stall, som Netta ska göra om till studio. Men allt får ta sin tid. Just nu njuter familjen av det man hittills har åstadkommit.

– Vi trivs med att det är så ljust och rymligt – och det känns bra att kunna vara en liten del av husets långa historia. 

Vänthallens gamla biljettlucka togs fram under lager av byggskivor. Luckan har målats knallgul i det annars svartvita köket. Resväskorna, som passar sällsynt bra i det gamla stationshuset, är loppisfynd. Arkivskåpet i plåt är ärvt. Gungstol från en antikaffär. Ammunitionslåda, loppis.

Lilla Voitto älskar att snurra i den sköna hängstolen. Plåtugnen är original från tiden då rummet var stationens väntsal. Rottingstol, Parolan Rottinki. Mattan är en present. Vägghyllan är fyndad på en återvinningscentral.

Köket är byggt i stationshusets vänthall, men för att vara på den säkra sidan byggdes en träkonstruktion som stadgar taket vid köksön. Köket är platsbyggt av snickaren Puuhuone Nurminen. Pallar, loppis. Amplar, Svanefors. Klädskåpet i björk är Nettas favoritloppisfynd som hon låtit göra flera kopior av.

Handtagen till de svarta köksluckorna har Netta och Janne tillverkat själva av läder. Diskho och kran, Ikea. Klocka och vintage­-lampa är köpta på nätet.

Kökets arbetsytor är gjorda av faner. Både de och skåpen är ytbehandlade för att få en stark vattenavvisande yta. Pallar från loppis.

Den gamla finska järnvägsstationen, byggd 1944, står numera och ser de moderna tågen susa förbi. Husets fasad renoverades av de tidigare ägarna.

Janne lägger in ved i en ny kamin. Den har placerats på samma ställe som den gamla plåtugnen som husets tidigare ägare rivit ut. "Monet"-pall, Sika-Design. Soffbord, loppis. Kuddar, filt och skinn-jutematta, Svanefors.

Matrummet var förr stationsmästarens kontor. Tapet "Kiurujen yö", design Birger Kaipiainen, Pihlgren & Ritola. Bordsskivan är ett arbetsbord som fått nya ben, från Ikea. Stolar och svart skänk är arvegods. Industrilampan och kelimmattan är gåvor. Tavlor, Desenio.

Den traditionella finska plåtugnen är ommålad och värmer ännu gott. Industrilampa, Ebay. Stol, loppis. Det gröna bordet har Netta fått av en släkting.

Porslin, från finska Monday to sunday Home. Ljushållare i mässing, Svanefors. Glas, Hobstar.

Vardagsrummets hörn får värme av den livliga tapeten. Hörnsoffa, Masku. Rottingstol och skinn, Parolan Rottinki. Industrilampor, loppis. Skolplanscher av Ebba Masalin är inropade på auktion. Tapet "Leicester" av William Morris. Kuddar, Svanefors.

Den stora vita skänken är ett arv från Jannes farfar, likaså den gyllene spegeln. Övriga ramar och småsaker är loppisfynd. Lampa, Madam Stoltz. Väggen är målad med kalkfärg från Kalklitir.

I rummet mellan matplats och badrum samlas många fynd. Soffgrupp och stol, loppis. Det stora skåpet ropade Netta in på en auktion i en skola. Golvur, från Jannes farfar. Industrilampa, Ebay.

Stringhyllan har fyllts med både ärvda och loppisfyndade föremål.

Klädskåpen i sovrummet är kopior som Netta låtit göra efter sin favoritmodell, ett björkfanerskåp hon hittat på loppis. Matta, Svanefors. Sängöverkast, Tine K Home. Yllefilt "Puzzle", Klippan.

Toaletten renoverades hösten 2015. Björkskåp, från loppis. Handfat, spegel och skåp, Ikea. Skåpet är ommålat liksom spegeln som fått ny look med mässingssprejfärg. Kran, Tapwell. Hamamhanddukar, kettukarkkishop.fi.