Inspireras av det här vackra gamla huset med fokus på återbruk

Köp begagnat, ta vad som finns, snickra, tälj, såga och sy det du behöver, uppmanar Lina. Hon understryker att det inte behöver vara så himla exakt, noga och precist.
Av Johannna Flyckt Gashi Foto: Lina Östling

Inspireras av det här vackra gamla huset med fokus på återbruk

Anslagstavlan är gjord av en gammal serveringsbricka, klädstången är ett krattskaft och kuddarna är sydda av loppistyger. Det mesta av inredningen i huset är ärvt eller köpt begagnat – till och med köksskåpen. Lina lever verkligen som hon lär – återbrukar och slöjdar.

– Mitt trappräcke till övervåningen är gjort av sly som jag själv sågat ner, barkat av, täljt till och målat med linoljefärg. Hur snett, vint och snyggt som helst! Och billigt, miljövänligt och kul.

Lina är sömmerska och textillärare. Hon brinner för växtfärgning och historisk sömnad. Huset som hon bor i med sina tre barn byggdes av stenhuggaren August år 1907. Det ligger på en höjd i den lilla byn Tokaryd, utanför Karlshamn, med utsikt över åkrar och ängar. Nu är det gulmålat med röda knutar och gröna fönster, men när August bodde här med fru och barn var det mintgrönt med vita knutar och gröna fönster. Augusts son Adolf, även han stenhuggare, tog över huset och byggde ut hall och toalett samt drog in vatten och avlopp. Nästa generation byggde till en glasveranda och isolerade övervåningen. Som första familj utanför släkten flyttade Lina och hennes familj in år 2006.

– Det bästa här är att ingen har kommit in och blåst ut väggarna, lagt klinker överallt eller satt in aluminiumfönster. Kakelugnen, vedspisen och de breda golvplankorna – allt har bevarats. Det är snett och vint, precis som det ska vara i gamla hus, säger Lina.

Hon, barnens pappa och sonen Lo bodde först i en lägenhet med balkong i centrala Karlshamn. De saknade naturen och trivdes inte riktigt i stan. Båda föräldrarna är utbildade på hantverksinstitutet Sätergläntan i Dalarna. Där använde de den milsvida utsikten och de blånande bergen som inspiration i sitt slöjdande. Av sin mäklare fick de tips om det gula lilla trähuset utanför stan.

– Det kändes snällt och hade en varm energi. Det var bara så att vi skulle bo där. Lite som att huset valde oss och inte tvärtom.

Paret gillade huset precis som det var, bortsett från några tapeter som satt löst lite här och var. Fasad och fönster behövde målas om. Utöver det byggde de nya ägarna om husets bakre hall, som hade ytskikt från 70-talet, och drog in vatten och avlopp till en tvättmaskin i det utrymmet. Lite nydragen el och en ny elcentral med jordfelsbrytare satsade de också på. Rivningsarbetet gjorde de själva, men hantverkare och elektriker fixade resten. Under tre månader bodde de utan vatten i köket och utan golv och innertak i hallen.

– Vi hade 13 grader inomhus och jag fick diska i duschen, berättar Lina.

Hon konstaterar att mycket annat säkert skulle behöva göras i huset för att komma upp i toppstandard.

– Men sådant bryr vi oss inte om. Husets enda isolering är än i dag tretex-skivor och en massa tapetlager…

Julen? Nä, den firar Lina helst inte alls!

– Jag är ingen direkt julmänniska. Jag går mest och är arg och irriterad hela julen, ler hon.

Hon nöjer sig med Lars Vegas julskiva, en sprakande vedspis, en kopp te med kardemummakapslar i och pepparkaksbak.

– Den bästa pepparkaksformen är en som jag själv designat. Den har formen av Batman, och min kompis Nisse Stormlod har tillverkat den av plåt. Den gör alltid succé.

Det enda återkommande julpyntet är en orange julstjärna från 80-talet, barnens kalendrar och ganska röda överkast från 40-talet. Eftersom släkten är spridd firas julen ibland i Falun, ibland på Öland och någon gång hos Linas mamma i Luxemburg.

– Men just i år blir det firande med 1800-talstema i Skåne, berättar Lina.

Inspirationen till inredningen får Lina ofta från filmer, framför allt filmerna om Pippi Långstrump och Nanny McPhee. Ärvd spegelbyrå. Rött skåp, köpt på Blocket och målat.

Affischer för Faluns folkmusikfestival, målade av Anna Sjons Nilsson. Begagnade pianopallar. Lampan från loppis har Lina sytt nya skärmar till. Mattor, begagnade.

Kulorna i granen matchar affischerna på väggen bakom.

Mobilen, en så kallad oro, är gjord av halm, tapetbitar, presentpapper, torkade bär, konservburkar och en bit svart kläde. Torkställningen ovanför vedspisen har Lina täljt och skåpet är byggt av ett gammalt fabriksfönster.

Köksskåpen från 90-talet revs ut. De ersattes av ett 50-talskök med trästommar, köpt på Blocket och målat med linoljefärg. Även vitvarorna är begagnade. Pinnstolar och matta från loppis.

På vintern är vedspisen Linas stora kärlek. Farmors röda kulljusstake står på järnspisen. Kransen har Lina gjort av ståltråd, konservburkar och ölburkar som hon målat med glasfärg. Smidesljusstaken är smidd av Linas vän Ante Backlund i Sundsvall. Borsten av mossa är tillverkad av barnens pappa.

Soffa köpt på second hand och målad med linoljefärg. I lådan "Göta såpa" har familjen pappersinsamling. Kuddar sydda av loppistyger.

Anslagstavla gjord av serveringsbrickan som Linas farmor serverade kaffe och bakelser på.

Kakelugnen fungerar utmärkt. En murare har murat om kronan. Tapet från brittiska Harlequin.

Hyacinter i loppade kaffekoppar.

Täcke köpt på Tradera. Ärvt sängbord, med ett hopvikt täcke från nätbutiken Fågelblå. Sänggavel gjord av en gammal dörr. Tapet, Mimou.

Det ursprungliga gavelrummet har delats till två barnrum. Dörrarna är begagnade. Tapeter på vägg och byrå från 70-talet, köpta på ett tapetlager i Sälleryd.

De flesta klänningarna har Lina sytt själv. Täcken från loppisar. Ärvda väskor. Tapet, Mimou. Klädstången är ett avbrutet skaft från en kratta. Hängare köpt i antikbutik.