Inrett med lust och list

I ett gammalt tvåfamiljshus i Kålltorp bor familjen Östaneng med sina sex döttrar. Det är inrett med mer lust och list än lyx. Plats finns nu för alla – plus några till.

På nedervåningen har den gamla salongen blivit stort kök. Skåp och köksö (på hjul) har kompletterats med specialbeställda extra tjocka bänkskivor i betsad ek. Gasspis, Smeg. Tidskriftshylla, Ikea.

Färgglatt porslin piggar upp. Skålar, Conran Shop i London. Espressokoppar, Svenssons i Lammhult. De rostfria attiraljerna är köpta i Indien. En glasruta ovanför arbetsbänken är billigare än kakel.

Från hallen kommer man raskt in till köket, hemmets självklara nav. Bakom ett rött draperi kan både skor och ytterkläder döljas i hallen. Skohyllor och krokar, Ikea.

Som många hus på västkusten är familjen Östanengs villa klädd i plåt. Tåligt och bra, men ambitionen är att någon gång ta fram den gamla träfasaden som sitter kvar bakom.

Köket öppnar sig mot matsalen, som också har ett generöst hörnfönster. Tre klockor ställs efter var olika familjemedlemmar befinner sig. Stringhylla i ek, Svenssons i Lammhult. Takkrona, Ikea. Vattenpipan och kelimmattan är köpta i Turkiet.

Matbordet i såpad ek med infälld täljstensskiva och tassar av aluminium har Maude ritat och låtit bygga. Med iläggsskivor får tolv personer plats runt bordet. Stolar "Sting" i stål, Blå Station. Tygklädda stolar, byrå och vit golvlampa av Front, Ikea.

Barnen byter ofta rum med varandra. Tora har själv valt den stormönstrade fondtapeten till sitt krypin en trappa upp. Tapet, Midbec.

Elsas rum har rosalila fondvägg, vita möbler och svart matta. Spegel, lampor, bänk, satsbord och ljusstakar, Ikea.

Den stadiga spegelbyrån, köpt på loppis i Hälleviksstrand, har Maude själv målat om. Golvlampan är arvegods.

Varma färger, mönstrade textilier och sammetslena kuddar anger tonen i Maudes och Johans sovrum. Bordslampa, Markslöjd. Sängborden hade Johan med sig i boet.

Soffhörnan är barnens favorit. Här syns också tydligt hur fondväggen klädd med vitlaserat plankgolv kontrasterar mot det släta, helvita. Taklampan är köpt i Marocko, kelimmattan i Turkiet. Soffbord, Ikea. Lampa fastklämd på vägghylla, House Doctor. Turkosa lyktor, Mias Sjöbod i Hälleviksstrand. Soffan från Ikea är köpt begagnad.

Huset innehöll från början två lägenheter. De båda köken togs bort och ersattes med ett nytt i den tidigare salongen.

För drygt tre år sedan stod Maude och Johan Östaneng i en flott våning i ett eftertraktat område mitt i Göteborg och undrade vad de hade där att göra.
– Vi var på visning och lägenheten var fantastisk, men allt vi kunde tänka på var: Var ska vi grilla någonstans? Vi hade vant oss vid livet utanför city och upptäckte att vi inte ville ha något annat, berättar Maude.
Samma eftermiddag var det visning på ett stort tvåfamiljshus i Kålltorp, så de tog en oplanerad sväng dit.
– Efter 20 minuter hade vi bestämt oss. Det här huset skulle vi ha!

Till saken hör att det inte bara var Johan och Maude som skulle hitta sin första gemensamma bostad. Med sig på resan hade de totalt sex döttrar från tidigare förhållanden. Och två katter. Och så småningom även en hund.
Det kvadratiska huset de nu på studs hade fallit för rymde två identiska trerumslägenheter, garage i källaren och torkrum på vinden. Totalt 190 kvadratmeter att fördela mellan den nya storfamiljens alla medlemmar. 
– Det jag såg bakom den gula plåtfasaden var en ljus bostad med goda proportioner och fina funkisformer, ett i grund och botten gediget och bra hus, minns Maude, som är arkitekt och van vid att snabbt bilda sig en uppfattning om det rumsliga.
– Dessutom låg det på en lugn gata, med staden framför sig och skogen i ryggen.

Öppenhet och mysfaktor

Familjen flyttade in och tog sig an omgörningen steg för steg. Det första, självklara var att göra om den nedre salongen till ett kök och en matsal som alla kunde rymmas i. De två ursprungliga köken fick i stället bli sovrum.
Till de större arbetsmomenten – riva väggar, bygga om köket och installera kamin – anlitade de fackfolk. Alla ytskikt tog de sig an själva. Att bo i ett ombyggnadsprojekt under ett och ett halvt år var inga problem.
– Inte alls, vi är vana ombyggare som står ut med damm och bröte!

Målet med renoveringen och inredningen har varit att skapa ett ljust och luftigt hem, som samtidigt känns mysigt och hemtrevligt. En ekvation som inte alltid är så enkel att få till.
– När man lever i en stor familj måste man kunna dra sig undan eller delta i det gemensamma efter humör. Vardagsrummet och köket är väl där vi lyckats bäst med att kombinera rum med olika karaktär. Barnen tycker om att mysa i sofforna i vardagsrummet, köket är en aktivare plats, säger Maude.

Den gamla torkvinden har byggts om till en ungdomslägenhet, med pentry och eget litet badrum, där Johans mellandotter Anna just flyttat in med sin sambo. Vid behov klarar huset nu galant att härbärgera familjens sex barn, men sedan en tid är de två äldsta, Sara och Moa, utflugna. Visionen om ett levande och öppet hem verkar ha infriats med råge. Runt middagsbordet är man ofta omkring tio personer, och på morgonen vet man aldrig hur många skor det står i hallen.
– Det är viktigt att barnen alltid känner sig välkomna med sina kamrater. Här ska det alltid finnas en bit mat och någonstans att sova. I mitt jobb som arkitekt talar man mycket om "samutnyttjande", det är något vi är väldigt bra på här hemma!

Mer hållbart än lyxigt

Maude betonar att det inte varit tal om någon lyxrenovering. Utmaningen har i stället varit att hitta enkla men hållbara lösningar. Med konsekvent sparsamhet har kostnaden för ombyggnadsprojektet kunnat hållas nere till cirka 200 000 kronor. Så vad hade de gjort annorlunda om de hade haft mer pengar att spendera?
– Vi tänker inte så, vi är inte intresserade av den sortens lyx.
Vi reser hellre upp pengarna.

När husprojektet ska bli "klart" har familjen inte funderat så mycket på. Bland vaga framtidsplaner finns en veranda under tak och ett fasadbyte (husets originalfasad i trä sitter kvar bakom plåten).
– Huset blir i alla fall inte klart på länge än! Över huvud taget är vi inga "göra-färdigt"-människor. Vi tycker mer om att göra om och testa nya saker. Barnen har nog blivit lite skadade, de minsta byter rum med varandra hela tiden. Det är helt okej, så länge de själva tapetserar, målar och fixar, säger Maude.
– Och det gör inget att det blir lite brokigt. Hellre det än att allt ser likadant ut, som på Hemnet! I det alltför stramt perfekta kan man ju inte gå hemma med smutsigt hår utan att känna sig obekväm...

Av Johanna Flyckt Gashi Text Eva Wrede Foto Lina Ikse Bergman