Ett hus utan gränser

När det sista av sex barn hade flyttat ut började Annicka och Yngve fundera över livet på äldre dagar. Det stora, välutrustade huset byttes ut mot ett litet, lättskött med ett enda rum.

Entrén finns i den gamla brygghusdelen. Där växer buxbom, vintergröna, allium, förgätmigej och ett rönnbärsträd. Området avgränsas delvis av liggande smala ribbor. Bakom dem finns en sittplats.

Husets stora och enda rum har golv i blästrad kalksten. Köksinredning, Ikea. Bänkskivor i stavlimmad ek. Tre små fönster på rad ger en fin utblick mot entrén. Matbordet av Bruno Mathsson kombineras med klassiska "Sjuan"-stolar. Kökslampa "PH", Louis Poulsen. Fåtölj "Eva" och bord "Annika", båda designade av Bruno Mathsson. Bordslampa "PH", Louis Poulsen. Pall, Alvar Aalto, Artek. Stålpelare, balkar och vitlaserad råspont i taket ger hemmet en rå industrilook.

Vardagsrumsdelen är placerad i utrymmet mellan kökets bardisk och planket mot sovavdelningen och direkt under den öppningsbara glaskupolen i taket som ger ett härligt ljusinsläpp. Skinnsoffa av Börge Mogensen. Bord i masurbjörk och stolar med fårskinnsklädsel av Bruno Mathsson. Italiensk keramik står på soffbordet. Barnstolen är gammal. Gravyrer av Piranesi. Tavlor undertill av (från vänster till höger) Sten Dunér, Jörgen Fogelquist och Yngve Lundquist.

Avskiljaren mot sovavdelningen utgörs av ett plank i råspont. Överst står blått glas från numera nedlagda Björkhults Glasbruk. Blå tavla av Jörgen Fogelquist. Färgstark dam av Erling Johansson. Vägguret har sonen Svante gjort.

Arbetsvrån är ljus tack vare stora fönster och en terrassdörr. Skrivbordet i björk är signerat Bruno Mathsson, medan stolen i körsbär är gjord av sonen Martin. Matta, Ikea. Bokhylla i björk, Miljögården. Skrivbordets skulpturer är köpta i Italien. Mönstrad gardinlängd, "Änder", av Ulla Åström.

Det finns många vackra blickfång i hemmet, till exempel korgstolen som är gjord på ett numera nedlagt korgmakeri i Lund. Huvudskulpturen, Glyptoteket. Bordslampa, Louis Poulsen.

Det gamla brygghuset med sitt vackra innertak i tegel renoverades rejält i samband med att det nya huset byggdes till. Utmed fönsterväggen löper en ekhylla, ritad av sonen Svante. Äkta Moraklocka från 1850, arvegods.

Ugn och mikro sitter i bekväm höjd. Kökets öppna hyllplan i ek ovanför diskbänken är ritade och tillverkade av sonen Svante. Gröna glas, Indiska.

Spishällen sitter i bardisken vilket gör att man har utsikt mot rummet och uteplatsen när man lagar mat. Fyrkantig takfläkt, Ikea. Röd barstol, Miljögården.

Matplatsen ligger intill köksdelen.

Annicka kallar sovrummet för sin nostalgiavdelning där hon har samlat flera tavlor med Norrlandsmotiv samt ett slädtäcke av tjock ull.

Badrummet har roliga detaljer som hylla och nisch. Kakel, 15x15 cm, från CC Höganäs. Toalettstol, Gustavsberg. Tavlan är ett tryck av Caspar David Friedrich.

Utemiljön har mer en karaktär av uteplats än en trädgård.

I stället för gräs kombineras singel med marktegel på marken. Formklippta myrten i terrakottakrukor står för utsmyckningen. Husets taksprång skyddar fönster och fasad.

Annickas glashus är den perfekta platsen för saftkalas tycker barnbarnen.

Annicka stormtrivs i sitt moderna hem med alla funktioner i ett och samma rum.

Entré och arbetsrum finns i den gamla brygghusdelen. Resten av husets funktioner finns samlade i samma rum. Huset är byggt mot tomtgränsens mur och därmed helt slutet mot norr. De praktiska funktionerna – badrum, tvättstuga med klädkammare och värmecentral med frånluftsvärmepump – ligger i rad mot husets baksida.

Hur känns det att flytta från sitt hem som man har bott i under nästan 40 år? Att byta ett stort och välutrustat hus i två plan med en underbar trädgård mot ett betydligt mindre hus där allt kretsar kring ett enda rum? Får man verkligen plats? Frågar man Annicka Lundquist går det alldeles utmärkt.

– Jag trodde det skulle vara svårt att lämna det andra huset och att jag skulle gråta floder över trädgården. Men det blev aldrig så. Det känns så roligt med det här nya och fräscha.

Det har gått fem år sedan Annicka och maken Yngve flyttade från ett av "Mildner"-husen i norra Lund som Yngve ritade under 1960-talet och som familjen flyttade in i 1968. Den nya adressen är mer central och det lilla huset väsenskilt från det förra: ett nybyggt enplanshus som består av ett enda stort rum och där gränserna mellan de olika funktionerna – kök, vardagsrum, sovrum – glider in i varandra. Materialen är råa med putsade och omålade väggar, blästrade kalkstensgolv, råspont i taket samt stålpelare som bär upp takets grova stålbalkar. Ljus flödar in genom en stor glaskupol i taket och södersidans många fönster och tre terrassdörrar.

– På 50-talet ritade Yngve, tillsammans med trädgårdsarkitekten Ulla Molin, "Utby"-husen i Göteborg. Det var grupphus som kunde utvecklas från en urcell – ett enda rum – till ett större familjeboende i takt med att familjen växte och ekonomin förbättrades. Jag tror att Yngve utgick från denna grundidé när han och vår son Svante skapade detta hus tillsammans, säger Annicka.

På tomten – en innergård till ett gathus där Yngve hade sitt arkitektkontor – stod redan ett gammalt brygghus från 1860-talet som man bestämde sig för att bygga samman med det nya huset genom att skapa en invändig förbindelse mellan byggnaderna.

– Huset skulle vara lättskött, praktiskt och anpassat efter det faktum att Yngve och jag började bli äldre, säger Annicka. Bara plana golv och inga trösklar. Och så svarta, gammaldags strömbrytare och eluttag som vi lätt skulle hitta.

Även trädgården utanför anlades efter samma princip. Inga krävande gräsmattor eller stora rabatter. Däremot singel, sten och plattor som markbeläggning, buxbom i krukor och i rabatter, marktäckare som gör det svårt för ogräs att trivas, en schersmin, syrener och så ett åttakantigt glashus där Annicka kan dra upp sticklingar eller ta en kopp kaffe och läsa.

Yngve hann bo två år i huset innan han dog, så numera bor Annicka där själv. Hon trivs väldigt bra med att ha alla funktioner i ett enda rum och tror att det är en lösning som passar även för singlar eller unga par. Det är välplanerat och lagom stort, även när det gäller förrådsmöjligheterna, menar hon.

– Det var ett medvetet val att göra förrådsutrymmena relativt små. Det tvingade oss att göra oss av med sådant vi inte hade någon nytta av, säger Annicka. Det tipsar jag gärna andra om som ska flytta på äldre dagar: Gör er av med så mycket som möjligt! Man är alldeles för nostalgisk med prylar.

Annicka har själv ett förflutet inom hem, trädgårds- och inredningsbranschen som frilansande skribent, bland annat för Hus & Hem. Hon gillar de flesta inredningsstilar utseendemässigt sett, men inte ur en praktisk synvinkel.

– Jag har nog tyckt om allt från extremt moderna, minimalistiska inredningar till små torp i skogen. Jag är mycket förtjust i gamla ting och trivs i sådana miljöer, men de är inte speciellt praktiska att leva i. Då föredrar jag att bo som jag gör nu. Det underlättar definitivt min vardag.

Text Pia Mattsson Foto Helene Toresdotter