Jeanette startade krog i sitt vardagsrum: ”Innan var jag bara en ledsen byråkrat”

Jeanette Bäfverfeldt och hennes sambo Lasse funderade först på en middagsklubb – ett upplägg liknande tv-programmet Halv åtta hos mig, då en grupp människor träffas och turas om att laga mat. Men i slutänden blev det en krog i vardagsrummet.

– Med ett så härligt hus, på en sådan här plats, kände både jag och Lasse: ”Vi kan inte sitta här själva och häcka!”

66-åriga Jeanette Bäfverfeldt ler en aning. I den vita villan på ön Kalvsund, med spektakulär havsutsikt från vardagsrummet, har hon och sambon Lasse bott i lite över sju år.

– Vi hade aldrig varit här tidigare när vi hittade det här huset, säger Jeanette. Men närheten till naturen och havet är väldigt viktig för mig.

Hemma hos-krogen, som Jeanette och Lasse för första gången bjöd in till för knappt fyra år sedan, har fått namnet Ute på udden. När vi träffas är Jeanette, som står för matlagningen, i full färd med att förbereda inför kvällens middag. Eftersom hon nyligen kom hem från en resa till Italien är temat ”Italien möter Göteborgs norra skärgård”.

– Italien är ett favoritkök men Japan är också spännande. Vi är även jätteduktiga på mat här i Sverige.

På kvällens femrättersmeny finns bland annat bläckfisk. Inspiration har Jeanette hämtat från ett restaurangbesök under Italienvistelsen då hon serverades vitvinsbräserad bläckfisk.

– Jag gör som jag tror att de gjorde där. Annars gillar jag att laga lite konstiga saker som folk inte brukar känna till. Jag är tångdykerska, så det blir mycket tång. Och uer, fisken jag serverar ikväll, har inte många ätit.

Kände sig ensam och olycklig

Jeanette trivs på Kalvsund. Idag känner hon sig, som hon själv uttrycker det, mer som den hon är, på riktigt. De senaste åren har hon gjort flera större förändringar i livet som lett henne till där hon nu är. Det började med att hon lämnade en ö för en annan.

– Jag levde ensam med mina barn på Orust i många år innan de flyttade hemifrån. Jag hade jobbat mycket, gjort karriär. En kväll tittade jag på Husdrömmar på tv. Jag kände mig inte lycklig, jag kände mig ensam. Jag tänkte: ”Varför kan inte du hitta på något sådant där? Hyr ut ditt hus, dra härifrån!”

Jeanette sökte på Blocket och fann en sommarstuga på en mindre ö, Kössö. Hon bestämde sig för att hyra stugan i nio månader.

– Jag tog med ytterst få saker, säger Jeanette. Jag ville leva lite Ronja Rövardotter-liv i vuxen ålder. Jag ville ha kul och släppa in livet.

Tar plats med kropp och själ

Jeanette började även internetdejta och med en vecka kvar av medlemskapet på Mötesplatsen träffade hon Lasse.

– Han flyttade in och efter fyra månader tillsamman hittade vi detta hus.

Jeanette arbetade då som verksamhetsutvecklare inom sjukvården. Men något skavde. Det räckte inte att byta miljö privat, hon kände sig fortfarande inte helt lycklig. En dag när Jeanette var 62 år, bestämde hon sig för att säga upp sig.

– Lasse var på Bali och jag skulle tillbaka till jobbet efter julledigheten. Jag hade tagit fram en sladdrig grönkålssoppa … Nu skulle vardagslivet börja igen.

Innan hade hon sett en dokumentär om skådespelaren Marianne Mörck, tre gånger.

– Marianne har så mycket hjärta. Hon är så innerlig och närvarande. Hon bryr sig om andra som har det svårt. Hon tar plats med kropp och själ. Hon är sig själv och gör det hon vill. Hon har inte haft det lätt, men det går bra för henne ändå. Jag frågade mig själv: ”Vad gör du?” Jag var bara en ledsen byråkrat. Det var det enda jag kom på – och det fanns en väldig sorg i det.

Vaknade med ångest

Jeanette minns hur hon klockan fyra på morgonen vaknade med fruktansvärd ångest.

– Det är svårt att göra stora förändringar. Men jag insåg: ”Det här går inte, jag måste säga upp mig.” Jag mejlade min chef, sedan somnade jag om. När jag vaknade igen var det med en konstig brokig känsla. Men jag hade fattat ett beslut.

Jeanette gör en kort paus innan hon fortsätter:

– Jag slutade arbeta tidigare än tänkt, med stor vånda. Jag tror inte att jag hade sagt upp mig redan då om jag inte sett den där dokumentären. Man är så van vid att jobba. Jag tänkte: ”Hur ska det gå?” Men till slut hoppade jag.

Skrev Brännässlornas drottning

Sedan dess har Jeanette skrivit en roman, Brännässlornas drottning, och serverat mat i vardagsrummet. Hon arbetar dessutom på ännu en skönlitterär bok, som fått namnet Jag gräver i Månsken.

– Den första boken handlar om en kvinna som är ganska lik mig men hon är inte jag. Hon snubblar fram i livet. Det kändes intressant att skriva om. Hur kan man gå sin egen väg? Jag blandar egna erfarenheter med fantasi. Den nya boken har lite samma tema.

Det börjar närma sig middagstid och Jeanette river citronskal och rostar solroskärnor samtidigt som hon konstaterar:

– Jag gillar att laga mat. Det är mitt sätt att uttrycka kärlek till min omgivning. Men jag har inte lagat mat så här tidigare.

Världens bästa kvinnliga kock

Vanligtvis brukar antalet gäster landa någonstans mellan åtta och tolv. Den här kvällen kommer nio personer som inte känner varandra sedan tidigare. Mycket inspiration hämtar Jeanette från diverse mattidningar och via Netflix-serien Chef’s table fann hon en förebild i den slovenska stjärnkocken Ana Roš.

– Hon har vunnit utmärkelsen Världens bästa kvinnliga kock. Hon var tidigare diplomat men tröttnade på det. Hon inspirerar mig jättemycket. Jag kände: ”Jag måste åka och äta hennes mat!” så jag bjöd Lasse på en resa till Slovenien.

Förutom bläckfisk, tång och uer bjuder kvällens meny på kycklingmousse och en efterrätt med mascarponekräm.

– En favorit är annars friterad havskräfta eller räka med wasabimajonnäs – en nytolkning av en fantastisk rätt från en restaurang i Berlin, berättar Jeanette. Det receptet hittade jag i en mattidning. Det är det jag gör, när jag inte skriver på min roman: läser tidningar och letar recept.

Hon skrattar lite och lägger till:

– Jag hör själv hur det låter, som om jag vore en överklasskvinna. Det är inte så. Jag är inte alls van vid överflöd. Jag har varit ensam morsa och hon finns kvar i mig. Men att leva här nu känns fantastiskt. Jag är väldigt tacksam. Jag hoppas att jag aldrig vänjer mig och blir blasé.

Hemma hos-krogen Ute på udden

När det gäller hemma hos-krogen är det bästa, utöver att få laga mat, det sociala, menar Jeanette.

– Vi möter nya människor fast vi inte går ut. Det är inte så vanligt att man träffas så här, hemma hos någon. Men det gör att folk öppnar upp sig på ett annat sätt. Ibland blir det dans, det har hänt några gånger. Men det är lite svårt att laga mat och vara social samtidigt. Jag lägger mycket av det ansvaret på Lasse.

– Jag är springpojke, säger Lasse med ett snett leende. Jag skvätter upp ett glas vin och lite kaffe. Jag blir glad av folk. Vi två har nog med tid för varandra ändå. Krogen stjäl inte tid från vårt liv. Om det kommer åtta personer som ska fira Nisses 70-årsdag håller vi oss lite i bakgrunden. Men när folk inte känner varandra häller vi upp ett glas även till oss själva och sätter oss ner, när allt är färdigt.

Det knackar på dörren och snart har de tre första gästerna samlats i köket där man sippar på en rosa välkomstdrink. När alla en stund senare satt sig till bords hälsar Lasse välkommen. Det serveras tångkrustad med tångrom och crème fraiche toppad med rödlök.

En kvinna har en fråga om tång och Jeanette håller entusiastiskt ett kortare föredrag om fingertång och sockertång.

– Det är en magisk värld!