Till sist fick Birgitta veta familjens hemlighet: ”Farfar såldes på auktion – av sin egen far”

När Birgitta Kullings far gick bort fick hon överta den släktkrönika som pappan arbetat på. Där avslöjades äntligen älskade farfar Gustavs hemlighet. Hela livet hade Birgitta anat att det fanns något som det inte talades högt om.

Birgitta Kulling

Ålder: 79 år.
Familj: Maken Staffan, 84, och katten Molly.
Bor: I Uppsala.
Gör: Pensionär.

Det var när Birgitta Kulling läste den släktkrönika som hennes pappa lämnade efter sig som hon fick vet vad hennes farfar Gustav gick igenom som barn.

– Pappa var en samlande patriark och lämnade över materialet till mig med uppmaningen att jag skulle ta vid och fortsätta att skriva. Det var 1985 och hela släkthistorien låg i ett kassaskåp, berättar Birgitta hemma i bostaden i Uppsala.

Hon sitter vid bordet i orangeriet, omgiven av en vacker trädgård och med de båda döttrarna som närmsta grannar.

– När jag läste farfars berättelse blev jag egentligen inte förvånad. Jag hade en känsla av att det var något med farfar som det aldrig pratades om. Farmor sa alltid att det var synd om honom och i deras hem hängde en tavla föreställande en ensam man. Farmor brukade ta upp mig i famnen och berätta om farfar genom bilden.

Det är med den målningen som Birgittas bok Får jag inte Carl Conrad gifter jag mig aldrig tar sin början. Tavlan föreställer en vandrare, gestaltad bakifrån, på en enslig väg med en lång, ändlös sträcka framför sig att vandra. Och det var så farfar Gustavs liv såg ut. För ensam bar han på hemligheten att han såldes på auktion – av sin egen far till råga på allt.

Till sist fick Birgitta veta familjens hemlighet: ”Farfar såldes på auktion – av sin egen far”
Gustav Carnell med sin hustru Ulla.
Foto: Privat

Enkla förhållanden

Gustav var en konstnärssjäl som ställde sig de stora frågorna i livet, beundrade August Strindberg och var en begåvad naturlyriker. Birgitta har läst hans dikter och hon berättar om en svärta som anas i diktningen och som är föga förvånande med tanke på hans upplevelser som barn.

Birgitta målar upp en bild ur sitt minne av farfar Gustav, hur han sitter och röker cigarr och läser i sitt arbetsrum med en skavlapp på golfbyxorna för att inte göra hål i tyget. Han visste vad fattigdom innebar och var sparsam i smått och generös i stort. Han fick tidigt stå på egna ben.

– Han var 5 år gammal när han satt och vaktade får på Alvaret på Öland. Då hade han mycket tid att reflektera över tillvaron och jag tror att det följde med honom hela livet.

Det var i Färjestaden på Öland som farfar Gustav kom till världen. Där tillbringade han sina första levnadsår under enkla förhållanden. Hans mor Hedvig hade gift sig med Gustavs far Carl Conrad och därmed undkom hon ett resonemangsäktenskap som hennes far, en besutten man med skinn på näsan, hade planerat. Titeln på Birgittas bok är Hedvigs ord, för fick hon inte Carl Conrad så skulle hon aldrig gifta sig.

– Det blev som hon ville och de flyttade in i Carl Conrads fädernegård i Kråksmåla och senare flyttade de till en kronogård på Öland. Men det blev missväxt, spannmålspriset sköt i höjden och de tvingades därför flytta till Färjestaden, där farfar föddes.

Till sist fick Birgitta veta familjens hemlighet: ”Farfar såldes på auktion – av sin egen far”
I hallen hemma hos Birgitta hänger förstoringar av porträtt föreställande hennes farfarsmor, Hedvig Andersdotter, och hennes farfarsfar, Carl Conrad Nilsson.

Auktionerades bort

Gustav föddes sist i en syskonskara på sju pojkar. Omständigheterna kunde ha varit bättre. Carl Conrad älskade sin hustru Hedvig och när hon insjuknade i lungsot tog livet ännu en gång en drastisk vändning. Hedvig klarade inte kampen mot sjukdomen och när Gustav var 5 år så dog hon. Det var 1886 och allt rasade.

– Carl Conrads älskade hustru är död och fogden är honom i hälarna. Det finns inga pengar att betala skulderna med, utmätning väntar och han har sönerna att ta hand om. När Hedvig ligger lik i kammaren så knackar fogden på dörren.

Carl Conrad försattes i konkurs och blev fråntagen alla kommunala förtroendeuppdrag. Skammen han upplevde kände inga gränser och han var utom sig av sorg. Han var tvungen att ordna upp ekonomin.

Lösningen blev att packa kofferten och resa till Amerika.

De tre äldsta sönerna studerade och hade arbete på annan ort. Två av pojkarna placerades hos en släkting och mellanpojken Alrik skulle följa med Carl Conrad till USA. Det fanns bara ett problem: Gustav. Vad skulle Carl Conrad göra med den lille pojken? Sonen var 5 år och för liten för att följa med och det fanns ingen släkting som kunde ta hand om honom.

– Carl Conrad anförtrodde sig åt prästen, som kom med förslaget att genom kommunen sälja Gustav på auktion till lägstbjudande. Så blev det. Carl Conrad lovade att hämta Gustav så snart han hade kommit på fötter igen, och han placerades hos familjen Johansson på Stora Wickleby 3 på Öland. Ersättningen de fick var 36 riksdaler per år. De hade en jämnårig dotter som hette Gunhild och barnen blev klasskamrater i folkskolan.

Till sist fick Birgitta veta familjens hemlighet: ”Farfar såldes på auktion – av sin egen far”
Gustav (till höger) med sina bröder Fredrik (till vänster) och Henrik (i mitten).
Foto: Privat

Fick aldrig återse far

Gustav hade läshuvud och fick fina betyg i skolan. Betygen finns arkiverade i Mörbylånga kommun. Skolan blev hans fristad i en hård vardag där familjen Johansson gjorde skillnad på honom och övriga familjemedlemmar.

– Gustav fick bo i ett rum på vinden med otäta väggar. Och han satt längst ner vid bordet som ett hjon när de åt middag. Han var ju bara en liten pojke. Man kan ju tänka sig hur han kände sig.

Eftersom Gustav inte var ett drängämne tyckte hans lärare att han skulle studera vidare. Men hur? Några pengar fanns inte. När Gustav var 12 år och slutade folkskolan skrev han till sin bror Henrik i Jönköping och bad att få komma och hjälpa honom i hans tobaksaffär i utbyte mot att han fick studera.

– Henrik tog emot Gustav som anställd i sin verksamhet. Han var affärsman och drev bland annat en cigarraffär i Jönköping. Gustav blev som ett fosterbarn, kan man säga.

I Jönköping öppnade sig en ny värld för Gustav. Det pulserande stadslivet och den intellektuella stimulansen fick honom att blomstra.

Men Gustav återsåg aldrig sin far. 1901 var hemlängtan stor för Carl Conrad och han tog sina besparingar och åkte hem till Sverige för att fira jul med sönerna. Det var Gustav som kontaktade Carl Conrad brevledes.

“Min käre gamle far …” var de första orden i brevet, som Birgitta har sparat.

Men Carl Conrad snubblade på målsnöret. På resan över Atlanten insjuknade han i lungsäcksinflammation och han var i synnerligen dålig kondition när båten anlände till Göteborgs hamn. Under de sista släpande stegen över landgången stannade hans hjärta.

Några dagar senare rapporterade Göteborgspolisen:

“I samma ögonblick som han satte foten på fädernejorden får han en hjärtattack och ramlar död ner på kajen.” Tragedin var ett faktum. Gustav fick aldrig mer träffa sin far. Istället för ett kärt återseende blev det begravning.

Till sist fick Birgitta veta familjens hemlighet: ”Farfar såldes på auktion – av sin egen far”
Birgitta och maken Staffan tillsammans med katten Molly, parets ögonsten.

Förknippat med skam

Livet gick vidare för Gustav. Året efter pappans död tog han studentexamen, studerade vidare och gifte sig så småningom med Ulla, som han blev blixtförälskad i under en kräftskiva 1907.

Gustav fick ett bra liv, trots de dåliga förutsättningarna. Han blev en välkänd kulturpersonlighet som recenserade allt från litteratur till teaterföreställningar.

Birgitta minns sin farfar som en fridfull man som aldrig höjde rösten.

– Han var drömsk och snäll och gjorde inte mycket väsen av sig. Han var alltid snäll mot oss barn, mästrade oss aldrig.

Birgitta har ofta ställt sig frågan varför Gustav höll det hemligt att han auktionerats bort som barn.

– Jag tror att det var förknippat med skam för hans del. Jag har hört det från flera håll. Jag inser hur svårt det måste ha varit för honom att inte få krama sin mamma. Hon var ju sjuk och fick inte ha kontakt med Gustav. Det var hemska år från det att hon blev sjuk tills hon dog. Jag kan se framför mig hur hon låg på sin sjukbädd och hostade, ensam med den lille pojken på andra sidan dörren som bara ville gå in till sin mamma men inte fick.

Hon tror att det var en stor sorg som Gustav aldrig kom över.

– Han var väldigt fäst vid sin mamma och att bli moderlös tog hårt på honom. Och sedan blev han dessutom faderlös. Det var hans stora sorg och tragedi. Det blev till en grundläggande sorg som fanns inom honom hela livet, tror jag.

Birgitta har gjort sin släktresa tillsammans med sin syster. Det har varit en känslosam resa och hon har försonats med Carl Conrad, som hon länge kände ilska gentemot för att han övergav sin lille son.

– Vi har pratat mycket om farmor och farfar och om vad som hände. Jag förstår nu att Carl Conrad inte hade något val. Han kunde inte ta med sig Gustav till Amerika. Nu ser jag honom i försoningens ljus.

Gustav dog 1969 och ligger begravd sida vida sida med Ulla i Skövde. En sak har Birgitta lärt sig och det är att sanningen alltid hinner ifatt – förr eller senare. Och att skam aldrig är till nytta. Hon tror att Gustav hade varit glad och stolt över boken om han levt idag.

– Han hade säkert tyckt att det är bra att släkthistorien förs vidare och att vi pratar om den. Jag tror att jag har uppfyllt pappas önskan. Så jag har förvaltat det så gott jag har kunnat. Nu får vi se vem som tar över stafettpinnen.

Scroll to Top