Elvy Hysén: "Min knuta var cancer men jag är inte orolig för framtiden"

När Elvy kände en knuta på sin hals gick hon till vårdcentralen. Här blev hon snabbt skickad vidare till sjukhuset där man konstaterade att hon hade blodcancer, lymfom. När hon blev erbjuden att delta i en studie på ett nytt läkemedel tvekade hon inte.

Elvy Hysén: "Min knuta var cancer men jag är inte orolig för framtiden"

En förstorad lymfkörtel på halsen blev början till en lång och tuff behandling för Elvy Hysén i Göteborg. Hon hade drabbats av lymfom, blodcancer.

– Tack och lov är jag en optimistiskt lagd person. Visst har det stundtals varit jobbigt men jag har fått ett så fantastiskt stöd från sjukvården och min stora familj.

– Idag mår jag bra och tar inga mediciner mot sjukdomen längre.

Elvy är en av fem svenska patienter, drabbade av så kallat lågmalignt lymfom, som först av alla i landet fått testa en ny behandlingsform med läkemedlet Gazyvaro. När hennes läkare på Sahlgrenska sjukhuset frågade om hon vill vara med i en studie behövde hon ingen betänketid.

– Nej, det var självklart. Vi var tio som deltog i studien och jag var en av fem som fick den verksamma medicinen, fast det fick jag ju inte veta förrän efteråt, berättar Elvy.

Elvy Hysén är framgångsrikt behandlad för lymfom med nytt läkemedel. Här i fikatagen hemma i köket på Hisingen i Göteborg.

Glenn Hyséns mamma

Hon bor i en mycket trivsam och personligt inredd lägenhet tillsammans med maken Kurt. Utsikten över stadsdelen Hisingen är magnifik här från femte våningen. Och på den stora balkongen spirar det ordentligt i krukorna.

– Jag älskar att hålla på med blommor. Vi hade tidigare en fin kolonistuga med en härlig täppa här i Göteborg. Men åldern tar ut sin rätt och jag har fått artros i axeln. Numera nöjer jag mig med blomsterprakten på balkongen, säger Elvy, som liksom maken fyllt 83 år. De träffades på dansbanan på Liseberg en gång i tiden och firade 60-årig bröllopsdag för någon månad sedan.

– Kurt har stöttat mig under hela min sjukdomstid. Eftersom jag är hörselskadad, sedan jag drabbades av Menières sjukdom för många år sedan, har min man följt med mig på alla mina sjukhusbesök och hjälpt mig med all viktig information så att jag inte skulle missa något.

Kanske klingar namnet Hysén bekant? Elvy och Kurt är föräldrar till den legendariske fotbollsspelaren Glenn Hysén. Och vem knackar på under vårt samtal om inte just Glenn, som har med sig en påse med färsk fisk till mamma och pappa.

Glenns pojkar Tobias och Anton är också framgångsrika fotbollsspelare.

– Sedan har Carina, Glenns tvillingssyster också spelat fotboll. Och Kurt och hans pappa Erik Hysén, som var med i landslaget, berättar Elvy, som nu har sju barnbarn och tio barnbarnsbarn.

– Det är väl nästan bara jag som inte ägnat mig åt fotboll… Och jag gick inte heller gärna och tittade på matcherna. Jag var så rädd för att de skulle skada sig.

Sonen Glenn Hysén, är inte den enda i familjen som spelat fotboll. Glenns tvillingsyster Carina, maken Kurt, farfar Erik och barnbarnen Anton och Tobias - alla har de spelat boll.

Klappade aldrig ihop

Det var 2012 som Elvy plötsligt kände den där knutan på halsen. Hur länge hon hade haft den vet hon inte men hon tyckte att det var bäst att få den kollad, för säkerhets skull.

– Jag beställde tid och träffade en läkare på vårdcentralen som undersökte mig och sedan sa att hon omedelbart skulle skriva en remiss till Sahlgrenska sjukhuset. Det var en förstorad lymfkörtel och det tog bara ett par dagar innan jag fick komma till sjukhuset.

– Jag fick veta att jag kunde ha en cancersjukdom och jag blev inlagd för undersökningar. Det gick så snabbt alltihopa. Jag tänkte nog att nu är det kört…

– Kurt var med mig varenda sekund och vi klappade inte ihop. Men jag förstod ju att det kunde vara allvarligt. Läkarna tog benmärgsprov och konstaterade att det var en form av blodcancer, lymfom, som jag absolut inte visste något om då. Jag skulle opereras genast för att ta bort tumören på halsen.

Elvy fick stanna i två dagar på sjukhuset.

– Sedan fick jag komma till hematologen och börja med cellgiftsbehandlingar. I början var det varje vecka, sex timmar åt gången. Sedan har det glesnat ut. Men jag kommer aldrig att glömma den fantastiska personalen. Vilket varmt omhändertagande!

– Tydligen var det en "lättare" form av cellgifter jag fick, för jag tappade inte håret. Men jag mådde litet illa i början. Och jag blev ganska trött.

Elvy har inte haft ont men tankarna har förstås funnits där.

Maken Kurt och barnen Carin och Glenn gläds åt att mamma Elvy kan fortsätta leva som förut.

Hela släkten stöttade

– Fast man hinner inte tänka så mycket. Jag har ju hela släkten omkring mig. Man slår ifrån sig. Det fixar sig.

Elvys immunförsvar blev nedsatt.

– Jag var väldigt känslig för infektioner och fick vara försiktig så att jag inte träffade barnbarnsbarnen när de var förkylda. Och mitt barnbarn Tobias köpte en tvättmaskin till vårt badrum för att jag skulle slippa utsätta mig för infektioner i tvättstugan.

Redan i starten av cytostatikabehandlingarna fick Elvy frågan från sin läkare på Sahlgrenska sjukhuset, Herman Nilsson-Ehle, om hon ville vara med i en forskningsstudie kring att nytt läkemedel, som ges i samband med behandlingarna. Det är en tablett som ska tas hemma just innan man åker till sjukhuset.

Idag vet alltså Elvy att det var ett nytt läkemedel som bara hälften av patienterna i studien fick. De andra fick den sedvanliga cytostatika- behandlingen. Nu hoppas läkarna att det nya läkemedlet snart ska börja användas på andra sjukhus i landet, eftersom resultatet av studien var mycket lovande.

Fem år efter diagnosen mår hon bra och går på regelbundna kontroller hos doktorn en gång i halvåret och det känns tryggt.

Lågmalignt lymfom är en kronisk sjukdom som inte går att bota. Hos många patienter håller den sig lugn under många år och den kan behandlas effektivt om symptomen kommer tillbaka.

– Jag är så tacksam för att det numera finns bra mediciner och att det kommer nya. Jag är inte orolig inför framtiden. Livet fortsätter som vanligt.