Gunilla om obalans i sköldkörteln: Nu förstår jag varför jag var så trött!

År 2007 mådde Gunilla Gustafsson, 52, allt annat än bra. Hon kände sig tjock, deppig och hade värk i lederna. På bara några år hade hon gått upp 40 kilo i vikt och hon var ständigt trött. Med tröttheten och viktuppgången skyllde hon på sitt nya liv – hon studerade till socionom och diakon efter att ha levt ett aktivt familjeliv med maken Jan och de fem barnen.

– Till slut var jag så trött och orkeslös att jag inte kom ur sängen och benen kändes som bly. Allt var jobbigt, inga kläder passade och jag orkade inte jobba, säger Gunilla Gustafsson.

Hon som alltid varit aktiv och full med energi, sprungit lopp och åkt skidor och tagit hand om barnen och deras aktiviteter, blev i perioder sjukskriven för sin trötthet. När hon klarat av sina studier fick hon jobb som diakon i svenska kyrkan. På en vårdcentral sökte hon hjälp och fick ta mängder av prover och man konstaterade att hon led av underfunktion i sköldkörteln.

– Oron gjorde att jag inbillade mig att jag kanske var utbränd eller hade cancer. Hypotyreos hade jag aldrig hört talas om, men allt stämde. Nu fick jag förklaringen till tröttheten och segheten och varför kroppen värkte och kändes som bly.

 

Brist på sköldkörtelhormon
Hypotyreos beror på att kroppen producerar för lite – eller inget – sköldkörtelhormon, och det, menar Gunilla, kan varken motion eller sund kost ändra på.

– Hypotyreos kan bara behandlas genom att tillföra de hormoner som kroppen ha brist på.

Men läkaren sa att värdena inte var tillräckligt låga för att behandla. Gunilla blev sjukskriven i fem veckor och ordinerades vila och promenader.

– Det kändes som om jag kämpade i uppförsbacke. Jag slet med mina stavar och gick en och en halv timme varannan dag men var fortfarande lika trött, nästan på gränsen till depression.

Tillbaka på jobbet fylldes dagarna snabbt av att finnas till för andra behövande människor. Jobbet som diakon är ett kall som Gunilla längtat hela sitt liv efter att uppfylla. Och nu var hon sjuk. Ett år senare upprepades allt.  

– En morgon kom jag bara inte upp ur sängen. Jag hade hjärtklappning, yrsel och tappade ord. Maken skjutsade in mig till vårdcentralen och jag blev sjukskriven en månad igen och ordinerades vila och promenader. Men jag fick ingen medicin.

Energin är tillbaka
Tröttheten vägrade ge med sig. En solig sommardag 2007 när familjen befann sig ute på lantstället på Rådmansö svullnade Gunilla upp i ansiktet och benen. Hennes föräldrar skjutsade oroligt in henne till Norrtälje sjukhus där hon fick stanna kvar över natten för observation.

– Man visste inte varför jag plötsligt svullnade upp. Själv har jag tänkt att reaktionen hängde ihop med att jag var utsliten. Men nu fick jag en ny läkare som sa att min hypotyreos visst gick att medicinera och jag fick Levaxin, och så fick jag veta att jag led av järnbrist och behövde järntabletter.

Till hösten var Gunilla tillbaka på jobbet fylld med ny energi. Sakta men säkert började hon må bättre med den nya medicinen och hon gick ner i vikt.

– På en månad vände det. Tidigare hade ju sköldkörteln inte fungerat, så det var ju inte så konstigt att jag inte gick ner i vikt trots all stavgång.

Men 2008 kom den stora smällen då marken bokstavligen började gunga. En dag på jobbet drabbades Gunilla av yrsel och började prata osammanhängande, fick hjärtklappning, tunnelseende, skakade okontrollerat och förlorade stundtals medvetandet. Kollegorna ringde efter ambulans som kom och hämtade henne från jobbet.

– Jag bara grät och var helt utmattad och deprimerad. Det kändes som om min kropp var helt utsliten.

Ingen kunde förklara varför det hände. Gunilla hade då ätit en lägre dos Levaxin, 25 mikrogram under ett år. Nu ökade man dosen successivt under nio månaders tid till 150 mikrogram.

– Värdena försämras hela tiden och då kommer symtomen tillbaka. Så när benen börjar kännas tunga som bly vet jag att dosen är för låg.  

Sjukskriven för utmattningsdepression
Efter kollapsen var Gunilla sjukskriven i nästan två år för utmattningsdepression. Till en början låg hon mest och stirrade i sängen och om dagarna på soffan eftersom hon hade svårt att sitta upp. Ljud klarade hon inte av, varken från teven, radion eller barnbarnen.

– Min man fick stötta mig så att jag kunde gå till toaletten. Ut kunde jag inte gå och åka tåg och buss gick inte alls, det var för mycket folk och då började allt gunga och panikångesten kom krypande. Jag trodde livet var slut.

Under den mörka tiden var maken Jan och barnen hennes stora stöttepelare. Han tog det mesta av hushållet.

– Jag orkade ju inte ens leva längre eftersom jag inte fungerade. Jag var ett kolli som inte ens klarade av att duscha.

 

Tog sig ur mörkret
Men det ljusnade. Långsamt vände den onda spiralen uppåt. Efter ett halvår klarade Gunilla av att gå runt huset. Med hjälp av sjukgymnast och psykolog tog hon sig ur mörkret. För en tid prövade hon antidepressiva, men de gav ingen effekt.

– Istället broderade jag korsstygn och lade pussel, det var rofyllt och det enda jag orkade med.

Efter en tid började hon knyppla i grupp. Hon blev så pass skicklig på att knyppla att hon idag är knyppellärare på ABF i den nya hemstaden Strängnäs, dit familjen flyttat.

 

Efter en längre tids sjukskrivning började hon jobba heltid igen som diakon och stortrivs.

– Att vara diakon är mitt kall och jag tycker att det är oerhört roligt att jobba i kyrkan med människor. Vi tar emot människor i livets alla skeenden. Det kan handla om sorg, sjukdom, missbruk, ekonomiska bekymmer, ensamhet och människor på flykt. Vi kan inte lösa alla problem, men att se och bekräfta en människas situation och ta den på allvar kan vara första steget att börja gå mot en ljusare framtid.

De tre sista åren har hon varit frisk. Visst kan hon fortfarande känna sig trött och sliten, men idag är hon mer av sitt forna energifyllda jag än på länge.

– Min mentala energi är tillbaka. Jag kan leva ett liv och det är jag glad för. Det är tack vare att jag fick rätt diagnos som jag orkar leka med mina barnbarn idag.

 

Det här kan du göra själv!

1. Använd bordssalt med jod då jodbrist leder till låg ämnesomsättning.

2. Dra ner på stressen.

3. Var noga med sömnen och se till att du få vila mellan varven. Ha fasta sovrutiner, motionera, meditera och koppla av i naturen, med familj och vänner.

4. Förebygg med en bra kosthållning. Se till att få i dig grönt, fisk och frukt med de särskilt viktiga B-vitaminerna, B1, B6, B12 och Folsyra (B9) och Selen.

5. Sluta röka.