Michael förlorade sitt jobb – satsade på drömmen som skådis

Kanske har varje medelålders person någon gång haft drömmen om att byta liv.

Michael Petersson, 53 år, hade den också, i många år, och det var ingen dröm vilken som helst – han ville bli skådespelare.

Det låter som den mest omöjliga av dem alla…

– Ja, kanske det, säger Michael allvarligt. Sen lyser han upp.

– … fast det blev faktiskt så!

Vid 47 års ålder var han nyligen uppsagd efter en 20-årig kontorsanställning och vågade förverkliga drömmen.

– Det har gått riktigt bra, säger han. Mina närmaste stöttade mig, men på Arbetsförmedlingen skakade man bara på huvudet åt mig.

– Då är det inte lätt att stå på sig, men jag intalade mig att jag var värd en chans efter att ha vantrivts i så många år.

Michael jobbade på ett företag där han vantrivdes – i 20 år. När han blev uppsagd tog han steget mot drömmen; en skådespelarkarriär!

Praktikplats på teater
Idag har Michael ett stort antal roller på meritlistan. Vi har, förutom på film, bland annat kunnat se honom i många hyllade tv-program av så skilda slag som Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar, humorprogrammen Hipp hipp, Starke man och Halvvägs till himlen samt mängder av reklamfilmer.

“Mannen som kom upp ur brunnen” – spelade Michael i en reklamfilm för Comviq. Han blir ofta igenkänd just för reklamfilmsrollerna.

Tillsammans med Jan Malmsjö under första säsongen av Halvvägs till himlen 2013.

Som alla skådespelare kämpar han ibland med tuffare perioder, men på det stora hela har karriärbytet fungerat.
Man kan säga att Michaels nisch har blivit mycket skånska karaktärer, för den breda skånskan sitter perfekt. Han är faktiskt född i Uppsala, men familjen flyttade tidigt till Skåne.

– Jag var fem år, talade uppländska, var blyg och tillbakadragen och blev genast ett mobbingoffer. Mobbingen följde mig genom skoltiden och jag fortsatte aldrig i gymnasiet utan slutade redan efter nian.

– Jag arbetade som lokalvårdare och fastighetsskötare och så blev det lumpen på P6 i Kristianstad.

I första klass 1970. – Jag var mobbad under min skoltid, säger Michael. När man som jag var blyg och tillbakadragen och talade uppländska i Skåne blev man lätt ett offer.

Hela tiden fanns drömmarna om teatern, om ett liv som skådespelare, i bakhuvudet.

Det skulle ännu dröja många år innan de förverkligades, men en vändning kom när Michael genom Arbetsförmedlingen fick en praktikplats på Teater 23 i Malmö.

– Det här var min värld, det kände jag med en gång, säger han med lysande ögon. Flera gav mig rådet att söka till scenskolan.

Och hur gick det?

– Jag vågade aldrig, säger Michael och suckar lätt. Jag har i hela mitt liv kämpat med dåligt självförtroende och att spela upp inför en jury, bli bedömd – nej, det kände jag att jag inte skulle klara, trots att jag längtade så efter den världen. Då var det tryggare att hålla sig på en mer blygsam nivå. Och att söka ett “riktigt” arbete …

Teater 23 på Djäknegatan i Malmö – platsen där allting började! Här fick Michael som ung praktik och lärde sig allt om sitt drömyrke.

Förverkligade sin dröm
Det blev ett kontorsarbete på ett transportföretag. I över 20 år arbetade Michael där, från åtta på morgonen till fem på eftermiddagen, men drömde sig varje dag bort en stund när han tittade ut över den parkeringsplats som var utsikten från hans tjänsterum.

– Först när jag blev uppsagd på grund av vikande konjunktur satte jag fart och gjorde verklighet av mina drömmar, säger han.

Är de 20 åren i ett yrke där du inte trivdes förlorade år?

– Ja, det tycker jag, säger Michael med allvar och uppriktighet. Det fanns ingen anledning att vänta så länge. Samtidigt har jag en tro på att saker här i livet händer när det är dags.

– För min del var 2009 ett avgörande år. Jag blev inte bara uppsagd från mitt arbete. Min mamma som drabbats av demens, kom in på ett bra boende och det innebar en enorm förändring för mig.

Tre skånepågar i serien Halvvägs till himlen 2015. Från vänster Anders Jansson som spelar komministern Jan, Michael Petersson, som spelar vaktmästaren Hugo och Johan Glans som gör rollen som kyrkoherden Albin.

Smärta i magen
– När jag stod inför en ganska stor roll som vaktmästaren Hugo i serien Halvvägs till himlen, där jag bland annat spelade mot Jan Malmsjö, Anders Jansson och Johan Glans, hände något. Jag hade fruktansvärt ont i magen och började få svårt att andas. Det var tydligt att något var fel.

Det visade sig vara en akut inflammation i bukspottsköteln. När Michael kom in till akuten var han mycket illa däran. Det blev en lång och tuff sjukhusvistelse, men mest tänkte Michael på att han satt de andra i inspelningsgänget i klistret.

– Men på tv var de så hyggliga och tillmötesgående att de lade om schemat och senarelade de scener jag hade kvar, säger han. Det gjorde mig oerhört glad.

Inflammation i bukspottskörteln beror mycket ofta på stort och långvarigt alkoholintag.

– Så var det inte i mitt fall, säger Michael. Jag har alltid varit ganska måttlig med alkohol, men nu blir det för säkerhets skull inte en droppe. Men den allra största förändringen som sjukdomen medförde var att jag rasade i vikt!

– Jag har alltid kämpat med kilona och var som mest uppe på 129 kilo. Under sjukhusvistelsen försvann många kilon och sen bara fortsatte det. Ingen vet varför, men idag har jag stabiliserats på 89 kilo och mår hur bra som helst.

En akut inflammation i bukspottsköteln gjorde att Michael fick läggas in på sjukhus. Detta inträffade under tiden som han filmade Halvvägs till himlen.

Men hur går det med rollerna som typisk skåning med den rondör som sedan Edvard Perssons tid förknippats med skånska pågar?

– Det är möjligt att vikttappet är en nackdel, säger Michael. Kanske missar jag någon sådan roll, men hur mycket jag än älskar skådespelaryrket så får det vara värt det för jag mår så väldigt bra nu. Och skånskan har jag ju kvar!

Är allt i livet på plats nu?

– Nja, inte riktigt. Nu känner jag att jag vill hitta kärleken! Det är det där eländigt dåliga självförtroendet som ställt till det på den fronten. Jag har haft svårt att komma nära tjejer och därför nästan alltid levt ensam.

Har inte framgångarna som skådespelare, modet att byta liv gett mer råg i ryggen också när det gäller tjejer?

– Jo, lite. Men det är inte så okomplicerat, det där. Jag har mött många stora skådespelare, riktiga idoler som jag förstått kämpar med blyghet.

– Men visst har jag blivit lite säkrare och lite gladare. Jag har aldrig sökt mig till teatern för att bli så kallad kändis, men det är klart att det är roligt när någon kommer fram på flyget eller på stan.

– Jag såg dig på tv, vad bra du var, säger man ibland. Sånt gör gott för en kille med dåligt självförtroende och som äntligen hittat rätt – även om det tog lite tid!

På strålande humör! Och tacka för det – Michael har ju förverkligat sin dröm! Bilden är tagen vid Malmös nya kvarter Malmö Live.

Artikeln är hämtad ur Hemmets Journal nr 10 2016.