Barnen opereras för att få en ny chans i livet

Så är den här, dagen vi väntat på! Dagen som ska rymma nerver, förväntan, skratt och gråt, fyllas med rädsla, trötthet och spirande hopp. Idag är det dags för de första barnen att få opererat sina kluvna läppar och spruckna gommar. Sen blir livet för dem aldrig mer sig likt.

Det är hjärtegoda volontärer från hela världen som gör allt detta möjligt. De har rest hit till Filippinerna för att hjälpa barn som lider av läpp-, gom- och käkspalt och jobbar utan lön.

I sjukhuset Adventis Hospitals gymnastiksal står tältsängarna tätt. Föräldrar och barn som övernattat har lyssnat på nattens ljud. Viskande röster, barngråt och lätta snarkningar fyllde timmarna. Den stora fläkten till trots är värmen tung.

Väntan är lång och hettan svår. Men de som väntar på tältsängarna är tålmodiga. Nu har de natten bakom sig och snart kommer det stora ögonblicket.

 

Skrattar tillsammans
Det fanns en tydlig lättnad i salen kvällen före. Föräldrar, i slitna kläder och bekymmersrynkor, satt i små grupper och bytte lågmält erfarenheter. Flickor och pojkar, som aldrig sett någon med samma handikapp, tittade först förundrat. Finns det fler som jag?

Sen var de plötsligt så många att de sprang runt i cirklar och fångade blanka bubblor i luften. I varje skutt och bubbelträff fanns det glada, outtalade. Nu är vi flest och vi skrattar med varandra, inte åt.

Sen kom den stora tröttheten. När dagen varit för lång, saknaden efter dem där hemma för stor, det som väntar för svårt att gå grepp om. Tårarna och rädslorna. Jag vill till mamma! Kommer det att göra ont? Måste mitt barn lida? Blir det bra i slutändan, kommer det verkligen att bli bra? Vad gör vi annars?

Amerikanska ungdomar blåser såpbubblor och leker med barnen. Påsar med gosedjur och leksaker töms och delas ut. Joseph håller sig nära sin pappa Julito, men ser sig nyfiket omkring.

 

Idag ska det ske
Julito Mira, 39, sover inte många timmar. Han sitter på sängkanten och vakar över sin son. Sexåringen Joseph, som rullat ihop under filten, föddes med läpp- och gomspalt och hans biologiska mamma blev rasande när hon såg sin nyfödda. Hon dog för två år sedan och sa aldrig till Joseph att hon älskade honom.

Nu tillbringar Joseph dagarna med att samla skrot tillsammans med pappa och styvmamma. Barnen i skolan kastade så många stenar på honom att han inte längre orkar gå dit.

Det är dags för operation. Joseph, som varit lugn hela väntetiden, blir skräckslagen när det är hans tur att lämna tältsängen i gymnastiksalen. Han klamrar sig fast vid sin pappas hals och ögonen är uppspärrade. De svenska volontärerna och sjuksköterskorna Ida Nilsson och Li Söderlund, bestämmer sig för att “köra den svenska modellen” och ger Julito skyddskläder.

Julito får bära sin son Joseph in på avdelningen ända fram till rum 2 där han ska opereras. Där lämnar pappan över sin pojke, vänder och går tillbaka ut med snabba steg. Julitos rygg är krum och han knyter och öppnar händerna medan han går. Det är så mycket som står på spel.

 

Jane Rose är helt lugn

Några meter bort blinkar Eutiguio Amoro, 51, med trötta ögon. Hans dotter Jane Rose, 7, är redan vaken. Hon reser sig upp i sängen och fäster blicken på sin far. Hennes ögon är stora och lugna.

– Ska de laga min läpp idag?

Eutiguios röst rymmer en värld av hopp och farhågor.

– Ja, idag ska de laga din läpp.

Med de orden är Jane Rose helt lugn, hon litar blint på sin pappa. Det är han som skyddar henne när halvsyskonen retas, som om och om igen går till skolan, då kamraterna trakasserat hans dotter. Och det är Eutiguio, som aldrig tröttnar på att sitta på golvet i familjens enda rum och se på när Jane Rose skriver på ett papper med sin fina handstil. Hon skriver vackrast i skolan, det säger till och med de som retar mest.

 

 

Plastikkirurg från Kina
Som Hemmets Journals representant får jag följa med in i det “allra heligaste”. Operation Smile är mån om öppenhet, också de som rest hit som sponsorer är välkomna att vara med. Det är viktigt att visa omvärlden att hjälpen når fram, att pengarna kommer rätt och barnen får vård.

Inne på operationsavdelningen sprider luftkonditioneringen en befriande kyla. Tre barn opereras i varje rum, schemat är späckat och planeringen bakom minutiös.

Joseph andas i masken, väl omhändertagen av Sture Blomberg, pensionerad docent och narkosläkare från Göteborg. Snart sover sexåringen och Sture vinkar in mig för att titta på och jag tänker, att jag klarar nog fem minuter sen svimmar jag.

Yang Chao, plastikkirurg från Kina, står lutad över hålet i operationsduken och liksom mejslar fram en ny mun, med små, små rörelser. De andra operationsläkarna är mer upprätta, men Yang Chao arbetar på riktigt nära håll.

Skarpt läge! Plastikkirugen Yang Chao arbetar fokuserat i en obekväm arbetsställning. Skickligt och försiktigt förvandlar han Josephs ansikte.

Operationen tar 45 minuter och jag är kvar hela tiden, trollbunden av magin, som såklart inte är magi utan resultat av den skickliga kirurgens hantverk.

Jag finns bredvid Joseph, som i detta ögonblick får ett nytt ansikte och en ny chans. Jag anar en glimt av volontärernas brinnande passion för att hjälpa de drabbade barnen. Vad är 45 minuter i ett långt liv? Jo, ett barns möjlighet till en framtid.

En operation kostar bara 2 400 kronor.

När Yang Chao är klar rätar han på ryggen, sträcker ut armarna och ropar högt. Alla i operationslagen drar efter andan samtidigt. Bra jobbat!

Sexåringen förs varsamt till uppvaket och pappa Julito står utanför dörren till avdelningen och trampar otåligt. När det är dags för honom att komma in släpper han inte sin sovande sons ansikte med blicken.

Under tiden har Jane Rose noggrant borstat håret på en docka i lekterapin och spelat många toner på en leksaksgitarr.

I lekrummet, strax före operationen, får Jane Rose inte bara spela gitarr, utan också “söva” en docka som ska opereras.

 

Strålar av glädje
Jane Rose, som alltid lyder pappa, tar själv tag i masken när det är dags för henne att somna. Eutiguio, som drömmer om en utbildning för sin dotter, väntar utanför dörren som skiljer operationsavdelningarna från resten av sjukhuset.

Svenska volontärerna Sture Blomberg, Margareta Palmgren och Li Söderlund förbereder Jane Rose, varsamt och kärleksfullt. Två gånger tidigare har Jane Rose varit hos Operation Smile, men varit förkyld och fått åka hem igen. Nu är det tredje gången gillt!

Jag står bredvid igen. 45 fantastiska minuter, omgiven av kunniga volontärer som försäkrar att jag inte är i vägen. Att det är bra att jag kan berätta efteråt, så att folk förstår att det här är på riktigt, att Operation Smiles volontärer gör så mycket gott.

På uppvaket, där alla barn ska vakna i lugn och ro efter narkosen, får jag mina vackraste minnen från resan.

Julito, denna slitna man som haft ett tungt och bekymmersamt liv, sjunker ner på en stol vid sonens säng och bara strålar av glädje.

Och så Eutiguio, som står rak som en pinne och sedan lutar sig fram för att se på Jane Rose. Ansiktet, som livet gjort hårt, mjuknar och lyckotårar tränger fram. Eutiguio tackar Gud, han tackar volontärerna, han tackar mig. Han tackar hela världen.

En lycklig pappa! Eutiguio Amoro kan inte hålla tillbaka glädjetårarna när han ser Jane Rose efter operationen. Det enda han får fram är “thank you, thank you”.

Då Jane Rose och Joseph piggnat till något får de en spegel i handen. Nu kan de se sina nya ansikten. Även om spåren efter operationerna syns tydligt och barnen har ont, märks det att de blir berörda.

Joseph tittar tyst, lägger ifrån sig spegeln och tar den sen igen. Han blick är full av förundran.

Är det jag? Joseph Mira tittar i spegeln efter operationen. Han är alldeles tyst, men speglar sig om och om igen.

 

Jane Rose håller spegeln framför sitt ansikte länge. Inte heller hon säger något. Men ögonen har fokus på en läpp som är lagad.

De lagade läppen! Nyopererade Jane Rose betraktar sin bild utan att säga något. Men hon tittar länge.

Några timmar senare är Eutiguio på väg hemåt med Jane Rose i en taxi. Där väntar familj och grannar.

– Vi har inte pengar att köpa något för att fira. Men idag firar vi genom att le. Det blir många leenden, säger han.

Se filmen om Jane Rose: