Sveriges goaste frisör: Margareta är kandidat nr 1

Salong Margareta på Stationsgatan i Arvidsjaur är en hyllning till frisörsyrket. Här står kunskap, traditioner och glamour högst på listan. Margareta Nevander, 67, förklarar sin yrkesfilosofi:

– Hellre en kund mindre och gott om tid för de övriga. För mig har det aldrig handlat om snabba pengar i kassan.

Margareta är så gott som uppväxt i en salong. I slutet av 40-talet förverkligade hennes mamma, Gerd, sin stora dröm. Hennes första salong i det egna hemmet innebar en enkel frisörstol. Schamponering skedde med hjälp av en hink, ställd på golvet. Den bar hon sen ut efter varje kundbesök. Mamma Gerd var alltid mån om att vara i framkant när det gällde mode, och utbildade sig redan på 50-talet i Hamburg.

Inte oväntat kom Margareta att gå i hennes fotspår. Men hon ville ut och röra på sig. Listan är lång på utbildningar Margareta genomgått, ivrigt påhejad av sin mamma, i Frankrike, Österrike, Schweiz, och USA. I tio år arbetade Margareta på en innesalong i Göteborg och var dessutom perukmakare till sångare och skådespelare vid Göteborgsoperan. Hon kom också i kontakt med Sveriges moderåd, där hon knöt vänskapsband som fortfarande håller.

Jobba, jobba, jobba
Tragiskt nog gick Gerd bort vid 55 års ålder, i sviterna av en operation. Då hade hon verkat i tre decennier som hårfrisör i Arvidsjaur, de sista 20 åren i salongen på Stationsgatan 6. Tre år senare dog Margareta pappa Ture i en hjärtattack. Han hade drivit Arvidsjaurs Elektriska i samma fastighet.

– När mamma dog fick jag en stark känsla av att hennes livsverk och företag måste fortleva inom släkten. Därför valde jag att flytta tillbaka med min familj, man och barnen Åsa och Per.

Strax började ett liv i motvind, Margareta och hennes man gick skilda vägar, sen drabbades hon av cancer i underlivet. Andra tunga händelser under åren var när barnen var tonåringar och skadades svårt i var sin hemsk skoterolycka.

– Som tur är blev barnen friska och hela igen. Det har gått bra för dem. Åsa är socionom och Per egen företagare. Cancern blev jag fri ifrån. Sen har mitt eget liv gått ut på jobba, jobba, jobba. Jag har aldrig kunnat sätta mig ner och vara slut. Jag känner ansvaret för huset och mammas livsverk.

På Stationsgatan 6 ryms numera inte ett livsverk, utan två. Margareta har ett halvt sekels egna erfarenheter av yrket. Hon har alltid längtat efter mer kunskap, törstat efter det nya.

– Jag har utbildat mig till hårolog i USA och intresserat mig mycket för hårets struktur. Jag använder giftfria produkter och tillverkade länge eget schampo nere i källaren. Säljare som kommit hit med andra varor har fått vända i dörren.

Egen nostalgisamling
Varje måndag stänger Margareta salongen och ger sig iväg till sjukhem och servicehus för att klippa kunder. Hon deltar i kurser och möten för att hålla sig à jour. Margareta strävar ständigt efter att höja yrkets status. I salongens ena hörn finns en nostalghylla med äldre hjälpmedel, som hon sparat från mammans tid. Dessutom håller Gerd ett öga på aktiviteterna, från ett stort fotografi ovanför.

– Det finns inte många samlingar i detta kvinnoyrke. Jag vill dra mitt strå till stacken för att ändra på det.
Margareta är en kvinna med skinn på näsan. Men hennes goda hjärta har också blivit stort uppmärksammat. Detta då hon kämpade för att en rysk flicka skulle få gå klart sin utbildning i Sverige.

Hennes pappa var i Arvidsjaur som hockeytränare. När han och hustrun fick besked om att de måste flytta tillbaka efter flera år var Natalia 16 år. Margareta tog strid för hennes skolgång.

Det skrevs spaltmeter om detta i lokalpressen och Margareta syntes till och med i tv. Det slutade med att Natalia fick gå klart gymnasiet i Sverige. De åren bodde hon hos Margareta, vars hem är våningen över salongen. Hon slår ut med händerna.

– Jag är inte rädd för någon, vare sig bonde eller kung. Det var självklart att jag skulle engagera mig.
Yrket har förändrats genom åren och Margareta står rakryggad i sina åsikter.

– Det finns för många snabbutbildningar. Elever lär sig tekniken. De kan klippa på olika sätt, men ser inte till vare sig ansiktsform eller helhet. Jag tycker det ofta finns en distans mellan kund och frisör som jag inte upplevde förr.

I Margaretas våning syns hennes förkärlek för leopardmönstrat, bland annat en hel tapetserad väg. Och det hon saknar mest i yrket i dag är glamouren.

– Vi delar väl alla glädjen över att få känna oss fina. En snygg frisyr, lite läppstift och kläder som passar till, lyser upp vardagen för en kvinna. Och ett besök ska givetvis börja med ett bra bemötande, kunden förtjänar alltid det bästa. Man ska må som en drottning i min salong.

I salongens nostalgihörna finns hur mycket som helst att titta på. Det stora fotografiet föreställer mamma Gerd.

OBS! Från och med 22 september kommer du att kunna rösta på den av slutkandidaterna som du vill ska vinna priset!