Viveca Lärn: Jag tvingades lämna bort min son

Folkkära författaren Viveca Lärn blev mamma redan som 20-åring. Den lille pojken föddes för tidigt och förlossningen blev dramatisk. Sonen Per-Julius drabbades av en hjärnskada. – Läkarna sa att vi måste lämna bort honom. Det var fruktansvärt hemskt, berättar Viveca Lärn.

Personligt

NAMN: Viveca Lärn

ÅLDER: 70 år.

BOR: Göteborg.

FAMILJ: Barnen Maria, Staffan och Per-Julius och barnbarnen Liv, Olle och Saga.

GÖR: Författare.

Viveca Lärn: Jag tvingades lämna bort min son

Tänker Viveca Lärn skriva fler böcker? Det har hon ännu inte bestämt. Men om hon sätter sig ner och skriver ytterligare en bok så blir det förmodligen först nu i januari.

 

Författaren Viveca Lärn skilde sig för tre år sedan från förre maken Sverre Sjölander och flyttade från huset på Orust. Men även om hon inte längre är bofast där så är det Bohuslän som gäller på sommaren. 

– Jag lämnar inte Bohuslän på sommaren – det är otänkbart, säger Viveca.

Hon berättar om att de senaste åren inneburit en stor omställning i livet, med både skilsmässa och flytt, men som hon själv uttrycker det – “allt har sin tid”.

– Jag har aldrig haft utsikt förut, konstaterar hon i nästa stund och berättar entusiastiskt att hon ser Göteborgs hamn från lägenheten i stadsdelen Strömmensberg där hon numera bor.

Hon skrattar när hon lägger till:

– Det första jag köpte när jag flyttade in var en kikare!

Viveca säger sedan med en något allvarligare ton att hon trivs, men att det tog sin lilla tid. Att inte längre ha någon trädgård att gå ut barfota i kändes till en början konstigt, men det faktum att hon har balkong underlättar.

– Fast förrförra sommaren trodde jag att jag fortfarande hade en jätteträdgård och till slut hade jag 30 pelargoner på balkongen – jag kom inte ut där själv! I somras har jag bara lite kryddor.

Viveca umgås mycket med sina barn och barnbarn.

– Min dotter Maria har tre barn; Liv, 12, Olle, 10, och Saga, 7 år.

I somras spenderade hon mycket tid på Björkö tillsammans med Maria, hennes man Lars och barnbarnen.

– Det påminde om min barndoms somrar, vi låg på stranden och läste och så fiskade vi krabbor. Det var väldigt roligt!

När jag frågar hur hon är som mormor skrattar Viveca och berättar att hon är en sådan mormor som går vilse ofta.

– Det tycker barnen är roligt. På Björkö när jag skulle gå och bada med den minsta slutade det med att hon fick ringa mamma och säga “Nu har mormor gått vilse igen”.

 

Hjärnskadad sonViveca Lärn: Jag tvingades lämna bort min son

– Jag är inte så bra på att passa barn, jag är bättre på att bara vara med dem. Jag blev bjuden till smyginvigningen av Leif Mannerströms nya krog och fick ta med en kompis – då tog jag med Liv. Hon är fantastiskt duktig på att baka och kunde konversera med Leif om bakning.

–  Vi har jätteroligt, Liv och jag. Jag har roligt med de andra barnbarnen också men det blir på ett annat sätt när hon är så stor.

Vivecas söner, Staffan och Per-Julius, har till skillnad från deras syster Maria inte några barn.

Viveca var 20 år när Per-Julius, hennes första barn, föddes.

– Det var väldigt tufft. Han föddes alldeles för tidigt med tarmarna utanför kroppen. När han opererades slutade han andas flera gånger och fick en hjärnskada, men det berättade de inte för hans pappa och mig.

De nyblivna föräldrarna fick veta att deras lille son kunde bli sen i utvecklingen men att det inte var något farligt. Först när Per-Julius var ett år berättade läkarna att han fått en hjärnskada och att han skulle bli tvungen att flytta till en institution.

– Det var fruktansvärt hemskt, säger Viveca. Det kom väldigt abrupt att de sa att vi inte kunde ha honom hemma. På den tiden fick man ingen hjälp, det var bara “Hejdå. Det kommer en ambulans och hämtar honom när det finns en plats ledig”.

Idag bor Per-Julius på ett särskilt boende inte allt för långt ifrån där Viveca bor. Leende konstaterar Viveca att hon nu när hon är bosatt i Göteborg bor nära alla sina tre barn.

Även om hon inte längre bor i Bohuslän så är Göteborg inget dåligt alternativ. Det märks hur mycket Viveca trivs vid kusten och det är inte helt förvånande att hon i den tredje delen i romanserien om människorna i stadsdelen Öster om Heden i Göteborg, som kom ut i höstas, tar oss tillbaka till Saltön – den fiktiva ö som Viveca skrivit hela sex romaner om och som även blev en populär tv-serie.

– De starkaste personligheterna på Saltön, som jag inte blivit av med i huvudet, har jag blandat med de mest framträdanden personerna från Öster om Heden.

 

Slumpen avgjorde

Men egentligen var det en slump att människorna från Öster om Heden hamnade på Saltön. Viveca, som redan som barn bestämt sig för att hon skulle bli författare, hade planerat att skriva den tredje boken i serien på paradisöarna Guadeloupe – men en ögonoperation satte stopp för resan och i stället tog hon in på ett vandrarhem i Lysekil, platsen där hon skrev alla sina böcker om Saltön.

– Det var vinter och jag var den enda gästen, det var det bästa som kunde hända!

Viveca berättar om hur hon lufsade runt i snön i Lysekil när hon kom på den briljanta idén att bygga en bro – världens högsta och längsta – till Saltön och ett spa för att locka turister även vintertid. Men om det blir någon mer bok i själva Saltöserien låter Viveca dock vara osagt.

– Det är mycket möjligt, säger hon och ler lite. Det var jätteroligt att vara tillbaka där men jag har lärt mig att aldrig lova något.

I april förra året firade Viveca sin 70-årsdag i Paris tillsammans med sina barn och barnbarn.

– Jag bodde i Paris som ung, det var väldigt roligt att få visa dem ställen jag varit på.

Viveca förklarar skrattande att en jazzklubb hon brukade gå till fanns kvar och att Staffan och Maria, som egentligen inte är så förtjusta i jazz, ridderligt lovade att gå med sin mamma dit på kvällen. Men Viveca som är kvällstrött – när hon jobbar med en bok stiger hon upp vid fyra-fem på morgonen för att skriva – låg redan i säng en halvtimme innan de skulle börja spela på klubben.

– Men bara tanken på att Staffan och Maria skulle ha följt med för min skull räckte, säger Viveca.

På frågan om det blir någon mer bok alls ger Viveca samma svar som på frågan om någon ytterligare saltöroman. Men om hon sätter sig ner och skriver ytterligare en bok så blir det förmodligen först nu i januari.

– Det brukar vara bra att börja då. Efter julhelgerna upphör intresset för författare, folk har köpt sina julklappar och sedan kommer rean. Jag brukar säga att jag är författare på heltid från januari fram till september.

 

Viveca Lärn: Jag tvingades lämna bort min son

I romanserien om människorna i stadsdelen Öster om Heden kom i höstas den tredje delen – nu med återkoppling till den gamla serien om Saltön.

Vinn Viveca Lärns senaste bok!
Viveca Lärn: Vi har hittat både kärleken och vår alldelesegen Saltö!
Saltön – Ankis bantning krävde stoppning i Emilys kläder!
Scroll to Top