– Nu kan ta med mig pojkarna till Stockholm och se Galenskaparna på Oscars, säger färgstarka Susanne Lodin från Kramfors, som blev årets vinnare av Hemmets Journals Stora Pris.
Är du ute och kör, frågar jag när jag ringer Susanne Lodin.
En ganska självklar fråga till en lantbrevbärare och Susanne är mycket riktigt ute och far, men stannar klokt nog postbilen.
Och på en enslig väg, mitt i skogen vid den vackra Höga kusten får Susanne beskedet att hon av Hemmets Journals läsare röstats fram till Sveriges bästa brevbärare.
Men glädjeskriket, det hörs förmodligen en bra bit genom den ångermanländska skogen för Sveriges bästa brevbärare är nu också Sveriges gladaste.
– Jag skakar fortfarande i hela kroppen, säger Susanne när hon lyckats hämta sig lite. Det här betyder oerhört mycket för mig! En stor ära, förstås, men prissumman, 50 000 kronor är också svindlande mycket pengar som gör stor skillnad i mitt liv.
– Jag är ensamstående mamma till fyra pojkar och det är ekonomiskt tufft. Man vill ge dem så mycket möjligheter, men när två är i körkortsåldern och alla fyra älskar musik och drömmer om egna instrument så är det svårt. Nu kan jag hjälpa dem att förverkliga drömmarna.
Galenskaparna
Det första drömmen som förverkligas blir dock en resa till Stockholm för att se Galenskaparna, som är familjens idoler.
– Vår beundran för Galenskaparna har alltid fungerat som en länk här hemma, säger Susanne. Vi bara älskar den här musikaliska och vansinnigt roliga gruppen. Den betyder något alldeles speciellt för oss!
– Tror du vi får se dem på riktigt någon gång, mamma, sa min yngste Gabriel, 12 år, bara häromdagen, men det har inte funnits råd till det. Men nu blir drömmen verklighet!
– Hela tävlingen har varit en så positiv upplevelse, jag har mötts av så mycket uppmuntran och vänlighet överallt. Samt blivit lite kändis på kuppen och det var bara roligt. Två lokala tidningar har skrivit om att jag var en av fem nominerade.
Susanne Lodin bor i Kramfors, är 44 år och har varit postanställd i 24. Kärleken till yrket är så stor att hon säger att hon blir på gott humör bara hon ser en gul brevlåda. Och om möjligt på ännu bättre humör när hon möter kunderna på den tolv mil långa postrundan.
Det är en i högsta grad besvarad kärlek. För många av de ensligt bosatta kunderna, ofta i mogen ålder är lantbrevbärarens besök det enda man får på hela dagen.
Guldfärgade naglar
Susannes besök är dock inget besök vilket som helst. Hon kommer inte bara med post, hon kommer också med ett strålande humör och en rejäl dos glamour. Det är nämligen så att hon älskar det som är vackert och gör allt för att pigga upp uniformen genom att matcha halsband och örhängen med vackra, konstfullt målade naglar. Naglarna har blivit lite av hennes signum och hur de ska se ut nästa gång är lite av ett diskussionsämne hos kunderna.
Men Susanne hade förstås inte utnämnts till Sveriges bästa brevbärare om hon inte också varit en person som sköter sitt yrke med stort hjärta och alltid ställer upp för sina medmänniskor. Hon har bland annat gjort ett rådigt ingripande när hon var först på plats vid en bilolycka och hon räddade ett bröllop genom att i absolut sista stund – på sin fritid – leverera en klänning som kommit bort på posten.
Historien om brudklänningen berättades i det reportage där Susanne presenterades som en av kandidaterna till HJ:s Stora Pris. Det lästes av en tonårsmamma som genast tog kontakt med Susanne. Dottern hade nyligen börjat på Tennisgymnasiet i Kramfors och genom en märklig tillfällighet hade den exklusiva bikini som mamman skickat till sin dotter kommit bort.
– Ja, det var ju en utmaning och när mamman nu satte sitt hopp till mig så fick jag ju göra vad jag kunde, säger Susanne glatt.
Susanne spårade brevet och en mycket glad tonårsflicka fick sin bikini.
Slutet gott, allting gott – som det brukar bli när Sveriges bästa brevbärare rycker in.
Och om det är någon som undrar vad som var det första hon gjorde när hon fått beskedet att hon vunnit tävlingen så var det att måla naglarna i en helt ny färg.
– Färgen? Guld, förstås!
