Pappas prylar blir till unik konst

Precis som hos Pippi Långstrump! Det brukar unga besökare tycka när de ser alla prylar i Catharina Danielssons ateljé. Hon är skrothandlarens dotter som gjort det till en livsstil – att förvandla skrot till konst.

Konstformen kallas steampunk

Luftballonger, ångmaskiner och mekaniska urverk är några av de apparater som ger inspiration åt konstformen steampunk (ångpunk). Stilen tar sitt avstamp i 1800-talets industriella revolution och författaren Jules Verne nämns ofta som en föregångare. Begreppet myntades 1987 av den amerikanske författaren K W Jeter och återfinns idag inom litteratur, film, konst och mode.

Pappas prylar blir till unik konst

Catharina Danielsson har en förkärlek för mekaniska apparater från 1800-talet. – Det var en tid då tekniken fortfarande var begriplig och handfast, säger hon.

 

Att kliva in i ateljén på Pilgatan i Umeå är som att kastas hundra år tillbaka i tiden. Väggar och golv är fyllda av makalösa manicker från flydda tider.

– Ja, jag brukar säga att det är ett strukturerat kaos, berättar 42-åriga Catharina Danielsson med ett leende samtidigt som hon plockar upp ett litet kugghjul från det belamrade skrivbordet.

 

Stilmässigt hör Catharinas kreationer mest hemma inom genren steampunk, som kan beskrivas som 1800-talets science fiction. Mycket kretsar kring ångmaskiner, klockor och allehanda mekaniska apparater.

Intresset för gamla ting ligger i släkten. Mormor var hattmodist på Skansens klädkammare och pappa Rolf var skrothandlare.

– Han hade ett skrotupplag i nuvarande Hammarby sjöstad i Stockholm. Det var svårt att undgå – sakerna fanns överallt, också hemma i lägenheten. I min familj har vi aldrig varit direkt rika på annat än på prylar.

 

Insåg värdet

Catharina minns hur hon, som barn, sprang runt med en gammal bälgkamera, eller hur hon rullade med de urmodiga rullskridskorna över golvet i trerumslägenheten. Idag står rullskridskorna, liksom bälgkameran och en mängd andra minnen, uppradade på vägghyllan i ateljén.

 

Det var för drygt ett år sedan, när hon gick igenom dödsboet efter pappa Rolf, som hon insåg värdet i alla små pryttlar och prylar han hade samlat på sig genom åren.

 

När hon betraktade pappas efterlämnade saker kunde hon se nya användningsområden för de gamla tingen: det lilla kugghjulet kunde bli en underfundig brosch, den uttjänta filmprojektorn kunde förvandlas till en dekorativ lampa, avtryckarfjädern till ett skjutvapen gav större glädje som ett vackert örhänge.

– Jag älskar vackert skrot med patina. Dessutom ligger det ju i tiden, att syssla med återvinning.

 

Pappas prylar blir till unik konst

Med kugghjul och fjädrar får den svarta hatten ny stil.

 

Äldre besökare som kliver innanför dörren känner ofta igen detaljer från barndomen.

– Och barn som kommer hit säger: “Wooow, det är precis som hos Pippi Långstrump!” De får gärna lyfta och känna på sakerna. Går något sönder så finns det säkert en mening med det. Då får man göra något nytt av det.

 

Själv går Catharina helt upp i steampunkens estetik. Kläderna är inspirerade av 1800-talet.

– Visst hade det varit kul att kunna resa i tiden för att kunna göra ett besök då det begav sig. Men jag hade ändå inte velat leva då, med tanke på dåtidens undermåliga sjukvård och brister i det sociala skyddsnätet, säger Catharina.

 

Delar upp lägenheten

Hon vet vad hon talar om. Hon har själv lagt en rad tunga år bakom sig, då hon periodvis varit sjuk och också stått utan eget boende. Just nu inleds en utredning för Aspergers syndrom.

– Men jag har letat mig fram och insett att jag faktiskt är bra på att arbeta med kreativt skapande.

 

Helst sitter hon och jobbar på kvällarna, medan det mörknar utanför fönstret.

– Då får jag utlopp för mina känslor. När jag mår dåligt kan jag sitta här och slamra och banka så att grejerna får sig en omgång. Och om jag är jätteglad kan jag göra vackra smycken.

 

Hon är dock tacksam över att ha ett eget tillhåll för sitt arbete. Hennes sambo är nämligen raka motsatsen till steampunk.

– Han gillar krom, svart och minimalistiskt. Så vi har kommit överens om att dela upp lägenheten därhemma mellan oss – han får vardagsrummet och jag får i stort sett resten!

 

Pappas prylar blir till unik konst

Scroll to Top