Många hundägare känner säkert igen sig i fenomenet med att rösten blir flera oktaver högre och ljusare när man pratar med sin älskade vovve, precis som när man pratar med ett litet barn. Ett experiment som nyligen genomfördes vid Jean Monnet-universitetet i Frankrike visar nu att det här är helt onödigt.
Studien gick ut på att frivilliga fick titta på bilder av hundar i olika åldrar och säga en rad typiska hundfraser, som till exempel “kom hit”, “hej sötnos”, “duktig kille” och så vidare. Det typiska hundpratet, med ljus tillgjord röst, spelades sedan upp för 40 hundar i olika åldrar och raser. Även valpar användes i experimentet.
Människorna fick inte interagera med hundarna, utan inspelningar användes för att säkerställa att hundarna inte skulle påverkas av andra faktorer än röstläge, som till exempel kroppsspråk.
Bebisprat påverkar inte vuxna hundar
Resultatet visade att människorna använde tillgjort ljus och gullig röst för att kommunicera med alla hundar, oavsett ålder. När de pratade med hundvalpar blev rösten ytterligare någon oktav högre. Hundvalparna i studien reagerade också starkare på bebispratet, medan de i stort sett struntade i det som sas i normalt tonläge.
De vuxna hundarna reagerade däremot inte på bebispratet mer än på det andra och ignorerade överlag det mesta som kom ut ur högtalarna.
Nicolas Mathevon, specialist i kommunikation, som ligger bakom studien, konstaterar själv att den egentligen säger mer om hundar än om människor. Hans slutsats är att vi pratar på ett visst sätt när vi kommunicerar med någon som inte kan svara, som till exempel spädbarn och hundar, för att uppmuntra dem till att ge respons.
Men medan det funkar för att få din valp att lyssna är det alltså helt meningslöst att prata bebisspråk med din vuxna hund. Den bryr sig inte ändå.
Källa: Gizmodo
