För att utesluta andra sjukdomar och försöka fastställa diagnosen sköldkörtelfel går veterinären noggrant igenom hunden och gör eventuellt ytterligare undersökningar. Sedan tas blodprover. Dels allmänna, dels prover inriktade på sköldkörtelns reglering och funktion. Då kommer vi till avsnittet som kan ge oss veterinärer lite bekymmer och som ibland grumlar till rådgivningen till er djurägare. Det är tyvärr inte så lätt att det finns ett blodprov som visar att hunden antingen är frisk eller sjuk.
Normalt mäter vi T4, det hormon som insöndras från sköldkörteln och som reglerar hastigheten på kroppens ämnesomsättning. Vi mäter även TSH, som är det styrhormon från hjärnan som sköter frisättningen av T4. I idealfallet, när hunden har en underfuktion, så sjunker halterna av T4 samtidigt som hjärnan skickar ut mer TSH för att försöka piska på sköldkörteln. Då är det lätt att förstå provsvaren. Problemet är att hälften av alla normala hundar kan ha lite låga T4 halter någon gång under dagen! Dessutom blir T4 för lågt vid en rad andra sjukdomar, till exempel vid vanliga infektioner. Mediciner påverkar också T4 nivåerna. TSH-analysen kan också vara opålitlig, hos en trejdedel av dem med underfunktion är TSH-värdet normalt. Ytterligare prover som antikroppsanalyser ger ibland information, men oftast inte. När man hamnar i denna situation heter utvägen provbehandling. Då ger vi Levaxintabletter, väntar några veckor och ser om hunden tillfrisknar. Gör den det slutar man med tabletterna, det kan ju ha varit någon annan infektion som läkt ut under tiden. Om så symtomen kommer tillbaka igen börjar diagnosen hypothyreos bli fastställd.
Så jag tror nog att ni är på rätt väg. Hund behöver mycket fler tabletter än människa då deras upptag från tarmen är sämre, därav den höga dosen. Prognosen brukar vara bra.
