Hur farligt är blod i avföringen?

 Sedan snart ett halvår har jag problem med blod i avföringen. Blodet kommer inte varje gång, men häromdagen kom det rätt mycket och en halvtimma efter att jag varit på toa blödde det fortfarande. Jag har inte ont. Problemet verkar komma när jag är lite hårdare i magen och liksom får trycka på lite mer. Men det märkliga är att senast när det blödde igen tyckte jag inte att jag var hård i magen.
 Jag ringde vårdcentralen och där sa man att det kan vara hemorrojder. Man rekommenderade mig att köpa salva eller stolpiller och om det inte blev bättre skulle jag höra av mig igen. Jag har köpt salva men jag tycker bara att den hjälper på utsidan. Kanske skulle jag köpa stolpiller i stället? Jag sa aldrig att det har varit så här i ett halvår. Vad tycker du att jag ska göra? Ska jag ringa vårdcentralen igen?
Doktor Lennart Skoog svarar:
Ja, jag tycker att du ska ringa igen till vårdcentralen och inte ge upp förrän du fått tid hos doktorn. När man som du blöder från tarmen upprepade gånger under ett halvt år så bör det kontrolleras. Läkaren på vårdcentralen kommer att känna på din mage och undersöka nedersta delen av tarmen med en smal kikare. Beroende på vad hon/han finner så kommer du eventuellt få remiss för en noggrannare undersökning av hela grovtarmen. Det kallas koloskopi och brukar göras på lasarettet. Då kan man också ta prov från slemhinnan om så skulle behövas.
 Grovtarmen är som mest trång i slutet och där brukar också avföringen vara som hårdast i konsistensen. Det innebär att tarmväggens insida kan utsättas för ganska stora påfrestningar när man krystar och spänner musklerna vid toalettbesök. Om man då har sköra blodkärl så uppstår lätt en blödning. Ifall det blöder nära slutet av tarmen syns blodet tydligt på utsidan av avföringen och i toalettstolens vatten som blir rött.
 Men om såret sitter högre upp i tarmen så blandas tarminnehållet med blodet och knådas samman. Blodet är då svårare att upptäcka med ögat. En sådan hög tarmblödning kan pågå obemärkt under lång tid och orsaka blodbrist. Själva blödandet gör inte ont. Det som kan ge smärta är när tarmen blir starkt uttänjd eller inflammerad. Om blodet i stället hade kommit från ett sår uppe i magsäcken där det finns stark saltsyra så hade blodets färg ändrats från rött till svart.
 Eftersom du har haft lätt att upptäcka blodet så finns sannolikt blödningskällan i slutet av din tarm. Orsaken kan mycket väl vara en hemorrojd som ibland kan brista och blöda. En hemorrojd är stor som en böna och består av en buktande tarmslemhinna med många små vidgade blodkärl. Man skiljer på yttre och inre hemorrojder beroende på om de sitter vid tarmöppningen eller strax innanför. Om de spricker kan det blöda rikligt. En hemorrojd kan också någon gång drabbas av en blodpropp och då gör det ordentligt ont. Att ha hemorrojder är vanligt och räknas inte som någon allvarlig eller farlig sjukdom.
 Hemorrojder uppstår när blodet stockar sig i kärlen i magen. Besvären ökar om man har förstoppning och tillbringar lång tid på toa och krystar. Då ökar man pressen i magen. Ett gott råd är att lägga om kostvanorna så att avföringen blir mjukare och rikligare. Försök att äta mer frukt, grönsaker grovt bröd, ärter och linfrön som innehåller fibrer och binder vatten. Det finns även läkemedel som Lunelax, Vi-Siblin, Fiberform och Laktulos om magen är extra trög och behöver hjälp.
 Även tarmfickor som är vanliga hos äldre personer kan ibland blöda, vilket också kan hända om man har ofarliga polyper eller åderbråck i tarmen. Någon blodig diarrésjukdom är däremot knappast en aktuell diagnos i ditt fall. Doktorn är angelägen att kontrollera att du inte har något adenom i tarmen som blöder, d v s ett förstadium till tumörsjukdom. Just små adenom är i tidigt skede lätta att ta bort genom tarmkikaren. De växer mycket långsamt, men man vet att kanske vart tionde adenom kan övergå till tarmcancer efter 10-20 år. Elakartade tumörer i tarmen förekommer oftast hos medelålders och äldre personer. Men någon gång kan även yngre drabbas av ärftlig cancer.
 Det är bra att du skriver och undrar vad du ska göra. Många har samma problem som du och det är viktigt att de bli undersökta. Rekommendationen blir: Sök hjälp, så slipper du oroa dig.