Trillingföräldrarna Tinas och Mats första son dog alldeles för ung

Tinas och Mats högsta önskan var att utöka familjen, men istället förlorade de sitt enda barn Lucas på ett chockartat sätt. Det har tagit lång tid att både bearbeta sorgen och bli föräldrar på nytt men när Tina blev gravid 2015 visade ultraljudet tre små tillskott till familjen på en gång.

Tina och Mats Gustavsson gick i samma skola under uppväxten och bodde även grannar under en period. Ändå var det först i vuxen ålder som de lärde känna varandra. På en sommarfest som Tina egentligen inte hade tänkt gå på hamnade de för första gången i samspråk. Sedan gick allting blixtsnabbt.

Tina och Mats Gustavsson

Ålder: 37 respektive 39 år
Yrke: Tina är utbildad barnskötare, undersköterska och maskinoperatör, Mats arbetar som it-konsult.
Familj: Döttrarna Alice, 3 år, och trillingarna Lowa, Luna och Tindra, födda i september 2016, samt änglasönerna Lucas och Alvin.
Bor: I Smedjebacken utanför Ludvika.

Inom minde än ett år hade de flyttat ihop, fått barn och gift sig. Sonen Lucas hade lika bråttom som sina föräldrar och anlände åtta veckor för tidigt, i mars 2003. Leende berättar Tina om den stora personlighet som rymdes i hans lilla kropp.

– Lucas var väldigt mån om andra och samtidigt en liten drömmare. Han var tydlig med att han ville ha familj och barn när han blev äldre. En dag kom han hem och bad att få köpa blommor till sin förskolekompis Lowa. Vi åkte in till stan där han valde ut en liten bukett i tyg. Sedan klippte vi ut ett hjärta som Lucas skrev “puss och kram” på och satte fast i presentsnöret.

– När vi var på väg till förskolan med presenten frågade han: “Mamma, håller buketten om man kastar den?” Jag undrade vad han menade. Varför skulle han kasta buketten? “Men det är väl så man gör man gifter sig?” svarade han. Fastän han bara var fem år hade han full koll på hur det går till på ett bröllop.

Trillingföräldrarna Tinas och Mats första son dog alldeles för ung
Foto: Privat

Skräckupplevelse

Redan när Lucas var tre månader började Tina och Mats planera för ett syskon, men den här gången gick det inte alls lika lätt som första gången. När det inte ville sig på naturlig väg tog de hjälp av IVF, men även den vägen var det motigt att få äggen att ta sig.

Medan de försökte få tillökning drabbades Tina och Mats av det mest otänkbara. Vad som framstod som en harmlös förkylning skulle visa sig vara något mycket värre.

– Det var en fredag. Jag var hemma från jobbet den dagen, eftersom jag var förkyld. På eftermiddagen började Lucas också bli hes, men efter att vi ätit middag gick det över, säger Mats.

Mats var fortsatt hängig och gick och lade sig tidigt, medan Tina och Lucas hade fredagsmys med godis och film. Efter att Tina nattat Lucas satt hon ensam uppe och tittade på ännu en film. När filmen var slut gick hon och tittade till Lucas.

– Jag klappade varsamt på honom för att han skulle flytta sig så att jag kunde lägga mig bredvid, men han rörde inte på sig. Då kände jag på hans panna, som var kallare än vad den skulle vara. Det fick mig att backa mot väggen och tända lampan. Jag vet att jag skrek, men jag kunde inte höra mig själv.

Mats vaknade av skriket och rusade upp. Vid dörren till Lucas rum mötte han en skräckslagen Tina som var på väg ut för att hämta telefonen och ringa SOS Alarm.

– När jag kom in i rummet låg Lucas med halvöppna ögon och var alldeles blå om läpparna. Jag gjorde hjärt-lungräddning tills ambulansen kom, men Lucas gav inga livstecken ifrån sig.

– Jag har sett så många kriminalserier att jag rent rationellt förstod att Lucas var död, men ändå fanns det en förhoppning om att han skulle kunna återupplivas, säger Tina.

Omskolade sig

Efter en lång väntan i sjukhusets väntrum kom en läkare ut och släckte det sista lilla hoppet om ett mirakel. Ett aggressivt influensavirus hade tagit Lucas knappt sexåriga liv. Med tunga steg återvände Tina och Mats hem till lägenheten där glada barnskratt nyss ekat mellan väggarna. Så snart de kommit innanför dörren började Tina rafsa ihop Lucas sängkläder och slänga dem i tvättmaskinen.

– “Måste du göra det där nu?” minns jag att du frågade mig, säger hon och tittar på Mats. Jag ville få det avklarat direkt, eftersom jag visste att det skulle vara ännu tuffare att vänta med det. Dagen efter stod jag hur länge som helst i hallen och tittade på Lucas dörr.

Det var otänkbart för dem att bo kvar i lägenheten. Bostadsbolaget lät Tina och Mats slippa den brukliga uppsägningstiden. Deras nya bostad låg mittemot kyrkogården där Lucas nyligen begravts. Mats började ganska snart börja jobba halvtid men Tina blev långtidssjukskriven.

– Det enda jag kommer ihåg av det första året efter Lucas död är att jag satt hemma och stirrade in i väggen. När det blev dags att börja arbeta igen ville jag inte återvända till mitt gamla jobb som undersköterska. Istället utbildade jag mig till maskinoperatör. Just då passade det mig bäst att jobba med maskiner, eftersom jag varken behövde prata med dem eller låtsas vara glad när jag kom till jobbet på morgonen.

När Tina fick fast anställning köpte hon och Mats hus. Samtidigt återupptog de planerna på att utöka familjen.

Första försöket gick inte som de hade hoppats. Tina blev överstimulerad av hormonbehandlingen och fick vätska i buken, varpå alla äggen fick frysas ned. Men efter andra försöket visade graviditetsstickan äntligen blått.

Rutinultraljudet i vecka 20 indikerade att allt var som det skulle men bara en vecka senare gick vattnet. Tina blev inlagd på sjukhus i hopp om att man skulle kunna hålla fostret kvar i magen ännu en liten tid. Numera finns det möjlighet att rädda prematura barn från och med vecka 22.

Okänsligt bemötande

Det återstod bara fyra dagar till den magiska gränsen då Tina under ett toalettbesök upptäckte att navelsträngen kommit ut. Förlossningen sattes igång och en stund senare föddes sonen Alvin. Alvin vägde bara 420 gram och levde inte när han kom ut. Innan han fördes till kremering fick Tina och Mats tillbringa tre dyrbara timmar med sin nyfödda son.

– Det kändes som fem minuter. Vi satt och höll i honom och tog bilder. Jag önskar att jag hade vetat att det finns kläder att beställa till så små bebisar. Det hade känts bra att få skicka med Alvin något fint. Han var ju så efterlängtad, säger Tina.

På sjukhuset fick hon och Mats känna av att man som föräldrar till ett dödfött barn inte alltid blir bemött med samma respekt som när man förlorat ett barn som levt utanför sin mammas kropp.

– En sköterska stod med Alvin i famnen och sa rakt ut i rummet: “Vad ska vi göra med den här?” Jag blev så paff att jag inte kom mig för med att säga någonting, minns Tina.

Stukade av ännu en svår förlust köpte Tina och Mats nya cyklar och började träna för att få något annat att tänka på.

– Ibland frågade man sig om det var meningen att vi inte skulle ha några barn, men det fanns aldrig i vår tankevärld att ge upp. Vi kände att vi bara måste göra ett nytt försök, konstaterar Mats.

– Ja, eftersom vi hade haft barn visste vi ju vad vi kämpade för, instämmer Tina.

Mirakel kan ske

Åtta månader efter Alvins död åkte de till IVF-kliniken i Falun för att få ett av de tre embryon som sedan tidigare fanns nedfrysta återfört.

– När vi kom fram möttes vi av en läkare som meddelade att det första ägget inte hade klarat upptiningen. “Ta en promenad på stan och kom tillbaka om en timme så tinar vi ett nytt ägg under tiden”, sa hon. Vi gick en sväng i Falun och passerade en butik som sålde änglar. På en skylt på dörren stod det: “Miracles can happen” (mirakel kan ske). När jag såg skylten började jag tro på att vi skulle få ett barn.

Tinas magkänsla visade sig stämma. Den 2 december 2014 föddes Alice Lily Flingan Henny Gustavsson. Alla fyra förnamnen har en speciell betydelse.

– Alice är efter min mormor och Henny är efter Mats mormor, säger Tina. Lily, som betyder lilja och symboliserar oskuld och renhet, är till Lucas ära. På min rygg har jag gjort en tatuering till hans minne som bland annat består av en lilja. Flingan var vad läkarna kallade det återförda embryot när vi såg det på ultraljudet.

Mitt i föräldralyckan började Tina och Mats tänka på det enda lilla embryot som fanns kvar i frysen på IVF-kliniken. Vore det inte förfärligt dumt att låta det gå till spillo? De ville ju så gärna ge Alice ett syskon.

Tredubbel lycka

Så snart de två amningsfria månaderna som krävdes var till ända besökte Tina och Mats kliniken för en ny IVF-behandling, som emellertid fick avbrytas två gånger på grund av att Tinas kropp inte var redo. I vanlig ordning fick hon injektioner som skulle stimulera hennes ägglossning.

Så småningom visade ultraljudet att det fanns två mogna äggblåsor i Tinas äggstockar. Därutöver skulle ett provrörsbefruktat ägg föras tillbaka in i livmodern.

Inför alla tidigare återföringar av embryon hade Tina och Mats belagts med sexförbud, men just där här gången fick de inga sådana förmaningar. Fast de var ändå medvetna om att sexuellt umgänge skulle kunna resultera i fler än ett barn.

– Med tanke på alla misslyckade IVF-försök som vi hade bakom oss resonerade vi att chansen att alla tre äggen skulle ta sig var försvinnande liten. Och sedan kom alla hjärtans dag och vi tänkte: En gång kan väl inte skada, vi chansar, förklarar Tina med ett skratt.

Ännu en gång visade sig det efterlängtade blå strecket på graviditetsstickan, men den största överraskningen lät vänta på sig till den första ultraljudsundersökningen i vecka åtta.

– Jag glömmer aldrig hur läkaren med fundersam min tittade på skärmen, säger Mats. Hon bad mig att gå och hämta en till läkare, vilket fick Tina att tro att det inte hördes några hjärtljud. Den andra läkaren kom halvspringande in i rummet och sa: “Är det två foster?” Efter att ha tittat en gång till utbrast hon: “Nej, det är ju TRE!”

– Det var svårt för oss att ta in. Inte förrän vi satt i bilen på väg hem slogs vi av insikten om att vi skulle bli trillingföräldrar. Då insåg vi också att vi skulle bli tvungna att byta bil och flytta till ett större hus.

Trillingföräldrarna Tinas och Mats första son dog alldeles för ung
Foto: Mikael Forslund

Andra prioriteringar

Lägligt nog var det rymliga grannhuset som Tina och Mats under en längre tid sneglat på till salu. Några månader efter inflyttningen gjorde trillingarna Lowa (döpt efter Lucas förskolekärlek), Luna och Tindra entré.

Tina och Mats vet inte vem av flickorna som är sprungen ur embryot som sattes in på IVF-kliniken, men i familjen skojas det om att det förmodligen är Tindra som föddes med ett extra finger och en extra tå.

Vårt besök hos familjen Gustavsson närmar sig sitt slut. Den härliga kalabaliken som mötte oss när vi kom har avtagit. Lowa, Luna och Tindra slumrar en efter en in i Tina och Mats armar och blir burna till sina sängar.

Elektroniska barnvakter vakar över deras och storasyster Alice andning när de sover. Lucas chockartade död har efterlämnat en oro som är svår att skaka av sig.

– Vi kommer att använda de elektroniska barnvakterna tills barnen inte vill ha dem längre. Lucas skulle fylla sex år när han dog. Kanske släpper oron då tjejerna uppnått samma ålder, funderar Tina.

Allt som de gått igenom har fått henne och Mats att förändras och göra andra prioriteringar än tidigare.

– Numera tänker jag mycket på att inte skjuta upp saker till morgondagen, konstaterar Mats eftertänksamt. Samma kväll som Lucas dog kom han och frågade mig om vi kunde leka med hans nya magnetiska byggsatser. Jag svarade att vi skulle göra det i helgen istället. Men det kom ju aldrig någon helg.

Nu när den värsta sorgen efter sönerna har lagt sig skulle Tina gärna vilja jobba med människor igen.

– Jag har funderat på att söka till socionomlinjen och utbilda mig till kurator, gärna med inriktning mot sorgearbete.

Först ska hon dock fortsätta vara hemma med trillingarna fram till hösten. Att vara föräldrar till tre ettåringar och en treåring innebär en hektisk tillvaro med få lugna stunder, men Tina och Mats skulle aldrig komma på tanken att klaga.

– Vi kan faktiskt tänka oss ett barn till, avslöjar de leende. Men i så fall får det komma på naturlig väg. Några fler IVF-behandlingar blir det inte. 

Scroll to Top