När Maria Åkesson blev mamma år 2002 drabbades hon av en förlossningsdepression. Hon tror att det var den som blev anledningen till att hennes beroende fick utrymme, blommade ut och tog fart.
– Jag fick göra ett akut kejsarsnitt och förlossningen var rätt kaosartad. Jag som hade längtat efter att bli mamma hade istället svårt att ta min dotter till mig. Jag kunde inte knyta an till henne. Under två veckor befann jag mig i en djup depression och mina föräldrar klev då in och tog ett stort ansvar.
Maria beskriver hur hon låg och grät, fick panikångest och höll sin mamma i handen.
– Reaktionen var så oväntad eftersom jag hade längtat så efter mitt barn. Men sedan vände mitt tillstånd och hormonerna i kroppen stabiliserades. Däremot hade jag förändrats som person.
Maria hade alltid varit intensiv som person men nu förvärrades det maniska och blev näst intill sjukligt. Hon födde tre barn på två och ett halvt år och startade två företag som det gick väldigt bra för.
– Jag ville hela tiden ha något på gång, men som tillvaron såg ut de där åren så var det sjukligt och osunt. Jag ska ha ett barn till och jag ska starta ett företag till, jag sökte hela tiden nya saker att fylla något slags tomrum i mig med. Jag var väldigt lyckad men aldrig lycklig, säger Maria.
Ville ha guldkant
Efter ett tag började Maria konsumera.
– Det var känslan av att aldrig vara tillfreds som drev mig att börja leta efter tillfredsställelse och lycka genom att konsumera. Jag ville ha guldkant på tillvaron och började köpa saker, skor, kläder, prylar – onödiga saker som vi kanske redan hade. Jag åt ute allt oftare, köpte presenter till mina vänner och reste mycket. Jag framstod nog som en generös och snäll människa.
– Jag åkte på en resa till Thailand, med pengar som jag absolut inte hade, berättar hon. Jag köpte saker eller upplevelser och det kändes alltid bra för stunden, men sedan uppstod alltid ett nytt tomrum som behövde fyllas. Och så höll det på.
Maria berättar att hon och hennes man hade det gott ställt, men allt eftersom åren gick så sinade pengarna.
– Att jag handlade så mycket märktes till en början inte alls, det var först när jag började handla på kredit som jag såg att pengarna tog slut. Det kan liknas vid ett alkoholmissbruk, det märks knappt att man hamnat i ett beroende från början.
Allt kulminerade när Maria lånade pengar från sitt eget företag. I stället för att skriva av gamla varor i företaget så köpte hon upp dem, för att framstå som duktig och för att det skulle se ut som om det gick bra för företagen.
– Jag tänkte hela tiden att jag skulle betala tillbaka pengarna direkt, vilket jag gjorde i början. Men det funkade bara ett kort tag. Pengarna rann i väg och jag lånade nya allt eftersom. Jag lånade för att betala mina lån. Jag hamnade i en mycket ond och kostsam cirkel.
Tog olagliga lån
Maria är upprörd över att samhället fungerar som det gör.
– Man utnyttjar att folk mår dåligt. Idag är det jätteenkelt att sätta sig i skuld. Men jag tycker det borde vara jättesvårt att få låna, det ska vara en uppförsbacke när man går till banken för att kunna låna pengar, utbrister Maria.
Men parallellt med att Maria mådde dåligt och hade ångest över alla lån och skulder presterade hon utåt sett på topp.
– Relationen jag levde i var bra, företagen blomstrade och jag var en duktig mamma som samtidigt kunde ta hand om mina tre barn. Men ärligt talat, jag hade sådan enorm ofrid i själen. Kickarna kändes mindre och mindre och jag konsumerade allt mer. Det var processen i själva konsumerandet som gav kickarna. Jag köpte en massa kläder som jag bara hängde in i garderoben med prislappen på och aldrig använde.
Att ta oredovisade pengar från sitt företag är ett lagbrott, även om Maria länge intygade sig själv att hon bara lånade av mig själv.
– Jag som är uppvuxen i en ärlig familj och som alltid sett mig själv som en allt igenom ärlig person insåg snart att jag var olaglig och att jag var sjuk. Jag utförde olagliga handlingar, vilket gick emot mina värderingar. Jag misslyckades hela tiden att sluta med lånandet och konsumerandet, säger Maria vars man var en tyst medberoende.
– Han visste vad jag gjorde, men hade inte kraften att hindra mig. Mitt i allt lämnade jag min man och träffade en ny kille. Även detta var ett sökande efter en kick, menar Maria nu i efterhand.
– Men den nya killen var inte bra för mig. Han var själv beroende, bland annat av illegala droger.
Dessutom var han våldsam och misshandlade mig psykiskt och fysiskt. Det var den sämre och trasiga versionen av mig som drogs till det trasiga i honom. Två kantstötta själar – vi trodde nog att vi skulle rädda varandra.
Anmälde sig själv
2009 hade det gått så långt att Maria insåg att hon hade svikit sig själv och allt hon trott på. Och då kom vändpunkten. Hon hade nu över en miljon i skulder och hade konsumerat för väldigt mycket mer.
– Dessutom hade jag förlorat mig själv och den jag ville vara. Plötsligt visste jag inte vad som var rätt eller fel och jag anmälde mig själv genom att berätta för min chef vad jag hade gjort.
Maria förklarade att hon behövde hjälp. Hon var då gravid en fjärde gång och hamnade hos polisen.
– Jag blev anhållen och satt inlåst i ett dygn, gravid och med tre barn hemma. Åtal väckte för grov förskingring, vilket jag senare också dömdes för. Just då var jag jätterädd men därefter kändes det bara som en enorm befrielse. Det var en lättnad att sluta ljuga. Jag andades ut och för första gången på många år kunde jag slappna av.
Maria fick hjälp i form av samtalsterapi och tolvstegsmöten. Med tiden kunde hon förstå sin beroendeproblematik. Idag är hon aktsam med att utsätta sig för situationer som kan väcka beroenden.
– Jag är till exempel nykterist och bör även vara vaksam när det kommer till spel om pengar med mera, eftersom jag har den här benägenheten, genen.
Trots att Maria och hennes pojkvän hade ett väldigt dysfunktionellt förhållande så fortsatte de att vara ett par ända fram till år 2015.
– Han hade också påbörjat tolvstegsprogrammet och det blev som en viktig gemensam nämnare. Men till skillnad från mig så klarade han det inte. Han fortsatte att misshandla mig och dömdes senare.
Under en period fick Maria bo på skyddat boende tillsammans med yngsta dottern. Övriga tre barn bodde då med sin pappa.
– Jag och min lilla bodde där i tre månader och var som i en liten bubbla. Jag ritade, skrev, läste, mediterade och tog långa promenader.
Ny kompatibel man
Med tiden kände Maria sig stark på nytt. Hon var en ensamstående fyrabarnsmamma som inte alls längtade efter att träffa någon ny man. Men så blev det i alla fall.
– Min barnvakt övertalade mig att testa dejtingappen Tinder. Jag sa att jag ger det en dag, men just under denna dag hörde en man vid namn Martin av sig.
Martin frågade Maria om hon ville följa med honom och träna. Hon svarade då att de kunde ta ett träningspass med step-up ihop. När han inte tvekade att hänga på förstod hon att det var en modig man.
De föll ganska snabbt för varandra men hon var försiktig eftersom hon äntligen kände att hon inte behövde någon eller något, förutom sina barn och vänner, i sitt liv just då.
– Jag var trygg, lugn och hel igen. Jag behövde ingen man vid min sida. Men vi klickade snabbt och rejält den där dagen, den 27 december 2015.
Nu känner Maria att Martin är mannen hon vill tillbringa resten av sitt liv med.
– Martin är lik mig som jag var innan jag började må dåligt. Vi har liknande uppväxt och har gemensamma värderingar. Han är kompatibel med mitt sunda och friska jag. De andra männen i mitt liv har snarare passat ihop med mitt sämre, trasiga jag. Martin är dessutom världens bästa bonuspappa, utbrister Maria.
Tillsammans har Maria och Martin startat podden Bonuspappan & plusmamman. Martin, som jobbar på Hallands Nyheter, skrev vid ett tillfälle en krönika om tv-serien Bonusfamiljen. I slutet på denna krönika friade han till sin Maria. Hon sa ja och de planerar nu att gifta sig nästa år.
– Förutom Martin, är mina barn och mina vänner det som gör mig som mest lycklig idag. Just nu mår jag jättebra. Jag är inte särskilt rädd för återfall och är öppen med min sjukdom. Dessutom har jag en helt annan kunskap och insikt idag. Jag vill inte lägga det på Martin, men vet att han skulle dra i handbromsen i tid om han ser att jag hamnar fel.
Den största skammen Maria bär på idag är den hon känner inför vad hon utsatt sina barn för.
– Under många år satte jag konsumtion som prioritet nummer ett i mitt liv. Barnen kom på andra plats. Dessutom levde jag i en relation där barnen fick se sin mamma bli misshandlad. Det i sig är barnmisshandel.
– Jag förlorade mycket av mina barns första tid och var inte riktigt mentalt närvarande. Men under dessa två senaste år har jag fått jättemånga fina stunder med dem och jag är glad att de inte hunnit bli vuxna. Nu har jag chansen att tillbringa flera år till med dem när jag mår bra, innan de flyttar hemifrån och skapar sina egna liv.
