När vi ska ha sex har jag sällan lust nu. Det är jag som ska vara aktiv och dominant och det går inte utan lustkänslor. Att han sedan dricker ett flak öl varje helg gör inte saken bättre. Det har bara gjort mig ännu mer besviken.
I höstas så träffade jag en annan – en som sitter i samma båt som jag. Mitt hjärta föll pladask och jag tänker på honom hela tiden.
Det verkar som om mina och gubbens vägar går åt olika håll nu. Visst tycker jag om honom men det är inte på samma sätt som det en gång var. Detta har jag känt i två års tid.
Vi kan prata med varandra men det är också är allt. Det finns liksom ingen röd tråd längre. Det är priset för ett öppet förhållande.
Du säger vidare att det funnits mycket kärlek i ert förhållande och att ni kan prata med varandra, vilket är ett gott tecken. Nu tror jag nämligen att det är dags för dig att prata med din gubbe om hur du känner. Ni har varit överens om att ha ett öppet förhållande och detta har fungerat väl i 15 år, så här ser jag inga problem.
Problemet handlar om att dina känslor förändrats och det räcker inte att tycka om motparten för att leva tillsammans. Under sådana omständigheter hade du nog lurat både dig själv och din partner. Avståndet er emellan har du känt i två år nu och då handlar det alltså inte om en tillfällig nyck. Dessutom har du mött en annan man som ofta finns i dina tankar och genom att bli förälskad i honom har avståndet till din partner ökat ytterligare.
Jag råder dig alltså att ta vara på det faktum att ni kan prata med varandra och att ni har ett samtal kring er relation, känslor och framtiden. Lycka till med det!