Lotta Ramel om sin ungdoms stora kärlek – Ted Gärdestad

Säg den svensk som inte kan sjunga med i Ted Gärdestads låtar. Det spelar liksom ingen roll om vi vuxit upp på 1940-talet eller 1990-talet. Ted Gärdestads sånger är lika aktuella oavsett.

Och precis som vi kan nynna med i Jag vill ha en egen måne eller Sol, vind och vatten, vet vi hur hans liv slutade. Att han som 41-åring begick självmord genom att kasta sig framför ett tåg, svårt sjuk i vad som förmodligen var schizofreni.

Att Hannes Holm nu gör film om Ted Gärdestads liv känns självklart. Ted Gärdestads liv var ju som en film, nästan från första stund omgivet av dramatik.

Redan som tioåring hade han en huvudroll i adventskalendern på tv men debuterade gjorde han som åttaåring, då han uppträdde med sitt dragspel. Som 14-åring var han näst bäst på tennis i Sverige, tätt efter Björn Borg.

Men det var som sångare han slog igenom stort. Han och storebrodern Kenneth var båda mycket musikaliska och när han var 16 slog han igenom med dunder och brak med albumet Undringar. Nu började ett liv i rampljuset.

Hysterin var total. Utanför huset i Sollentuna flockades tonårstjejer för att få en skymt av idolen. Var Ted Gärdestad än visade sig blev det uppståndelse.

– När jag träffade Ted var han 18 och jag 17. Det är klart att jag visste att Ted Gärdestad var en känd popsångare, men jag var inte särskilt imponerad. Jag var ju proggare, säger Lotta Ramel.

Blixtförälskade

Vi har stämt träff i en hotellobby Stockholm för att Lotta ska ge sin bild av sångaren. Att visa att det också fanns en ljus sida, känns betydelsefullt, både för Lotta Ramel och för Teds bror Kenneth, som var den som skrev nästan alla Teds texter.

– Jag har bara ljusa minnen av Ted och det är viktigt att förmedla den här soliga, varma sidan, konstaterar Lotta.

Hon och Ted blev blixtförälskade. Lotta minns tydligt hur hon och Ted stod där på Expressens vårfest, att de blivit sammanförda av en gemensam bekant, som “råkade” försvinna så fort de två kopplats samman.

– Det tog ungefär fem minuter. Sedan var vi oskiljaktiga, säger Lotta, som beskriver deras första möte som ett möte där alla sinnen gick igång från första stund.

Redan från början kände de att det var allvar och Ted flyttade nästan omgående in hemma hos Lotta och hennes föräldrar Susanna och Povel. Hemma i den ramelska villan var det högt till tak, varm stämning och intensiva diskussioner, något som verkade falla Ted i smaken.

– Ted var, trots att han bara var 18, mycket påläst och kunnig om det mesta. Han var engagerad och allmänbildad och älskade att diskutera, minns Lotta.

Vid det här laget var Ted Gärdestad en av Sveriges mest populära artister och var än paret visade sig blev det uppståndelse, något som Lotta tog med ro.

– Jag var ganska van, eftersom min pappa var en offentlig person. Faktum är att jag tror att Ted tyckte att det var jobbigare än vad jag tyckte. Själv hade jag inga större problem med att landa i den här hysterin, jag var ganska kaxig redan då, säger Lotta.

Mycket skratt och skoj

Lotta och Ted hade en hel del gemensamt. Lotta var mycket duktig i handboll och Ted var en stjärna på tennis. Dessutom var ju Lotta blivande skådespelerska och även Ted funderade på en skådespelarkarriär.

Då, under de här åren, mådde Ted bra. Han hade ännu inte blivit sjuk och hemma hos familjen Ramel kunde han slappna av och vara sig själv.

– Hemma hos Ted var stämningen ganska kontrollerad och det var inte lika högt till tak där. Därför blev det så att vi mest hängde hemma hos mig, säger Lotta.

Hennes och Teds förhållande präglades av glädje, skratt, romantik och kärlek. Men också av en lång rad av practical jokes.

– Jag var ju med bakom scenen när Ted uppträdde och en gång sopade jag faktiskt bort Ted från scenen samtidigt som jag sjöng Humbuggie-Woggie, säger Lotta och skrattar.

När Lotta fyllde 18 bestämde paret sig för att det var dags att bli man hustru. Också bröllopsförberedelserna gjordes under skratt och fniss. Eftersom Ted i allra högsta grad var en offentlig person ville de gifta sig i hemlighet – och klädde därför ut Ted i lösnäsa och lösmustasch när det var dags att välja ringar.

– Att gifta sig var mest en ball grej, men vi ville göra det i hemlighet. Kvinnorna i guldsmedsbutiken kände helt klart igen oss, men höll tyst. Däremot skvallrade någon på rådhuset för Expressen, säger Lotta.

Blev sektmedlem

Det märks att minnena från deras passionerade förhållande än idag omges av ett skimmer, precis som ung kärlek har en förmåga att göra.

Vid något tillfälle opererades Lotta för blindtarmsinflammation på Danderyds sjukhus. Ted, som var en mycket beskyddande partner, satt varje dag intill Lottas sjuksäng.

Dagen efter det att Lotta blivit utskriven var det ombytta roller. Då var det nämligen dags för Ted att åka in med blindtarmsinflammation.

– Vi levde som i symbios, Ted och jag. Där jag var, där var Ted, och vice versa.

Men för Lotta var det viktigt att vara en egen individ. Hon hade länge drömt om att bli skådespelerska och när hon kom in på Scenskolan i Malmö var det självklart att flytta dit.

– Ted kom och hälsade på några gånger, men nu var det som om vi växte isär. Mitt liv blev markant annorlunda när jag började på Scenskolan och ville att vi skulle bryta upp.

Under åren som följde hade Ted och Lotta ingen kontakt. Visst såg Lotta vad tidningarna skrev om Ted, men hon levde sitt liv och han levde sitt.

– När jag hörde att han gått med i Bhagwansekten och dessutom bytt namn ringde jag faktiskt upp honom för att fråga vad han höll på med, säger Lotta.

Vid det här laget visste hon att han mådde dåligt, men båda två hade gått vidare, var och en på sitt håll. När Ted oskyldigt misstänktes för att ha mördat Olof Palme 1986 fick Lotta ett telefonsamtal från Säpo, som ville veta mer om Ted.

– Något år senare, när jag väntade mitt första barn, träffade jag Ted av en slump på tunnelbanan, säger Lotta. Vi blev sittande länge på Karlaplans t-banestation och pratade. I efterhand har jag tänkt mycket på vad som hänt om jag bjudit hem honom till mina föräldrar där och då. Jag tror att han ville det.

Men Lotta och Ted skildes åt igen. Även nu som vänner. Det kom att bli sista gången de träffades.
Visst såg hon honom på tv några gånger, men Lotta hade fullt upp med sitt liv.

– Jag minns att jag reagerade otroligt starkt när Jacob Dahlin intervjuade honom på tv. Det var fruktansvärt. Så otroligt förnedrande för Ted. Det var som om ingen reagerade på hur dåligt han mådde. Jag kan än idag inte begripa att programmet fick sändas, säger Lotta.

Märklig tidsresa

När Lotta fick dödsbudet vägrade hon ta in vad som hänt. Hon gick på begravningen och hon träffade familjen, som hon sedan dess har haft en sporadisk kontakt med.

– Min uppfattning är att sådana sköra och ljusa människor som Ted var är sårbara. Ted var en sökare som inget hellre ville än att leva i kärlek. Han sökte kärlek i allt, det var viktigt för honom, säger Lotta.

Att spela med i filmen om hans liv har varit en surrealistisk upplevelse. För Lotta, som är professionell skådespelerska, har det, under manusarbetets gång, varit betydelsefullt att få möjlighet att förmedla sin bild och sina minnen av Ted. Att få fram bilden av Ted som den multibegåvade, perfektionistiska, varma och kärleksfulla person som han faktiskt var.

– Jag spelar min egen mamma i filmen, Happy Jankell spelar mig. Det kändes minst sagt märkligt, nästan som en tidsresa, säger Lotta.

Hon berättar hur filmteamet vid något tillfälle bröt upp för fikapaus och hur det kändes att se sig själv och Ted som tonåringar.

 Än idag påverkar tiden med Ted henne starkt. När hon hör hans röst på radion, naturligtvis, men också vad gällde hennes framtida val.

– Ted var otroligt ömsint och omhändertagande. Perioden med Ted gav mig stor erfarenhet och han satte ribban för hur mina framtida män skulle vara.