Sven-Bertil: “Trodde jag var slut som artist”

När Sven-Bertil Taube 2014 fick en hedersgrammis trodde han att det var slutpunkten för hans karriär. Han kunde inte ha haft mer fel. Snart 83 år gammal spelar Sven-Bertil för utsålda hus och får topprecensioner. Nu är han tillbaka med ett nytt album, efter några månaders paus till följd av den stora hjärtoperation som han genomgick i våras.

I sin självbiografi, som kom ut för tio år sedan, konstaterade den då 72-åriga Sven-Bertil Taube att hans kreativa energi hade avstannat.

– Jag satt och tänkte: Vad ska jag hitta på nu som någon kan vara intresserad av? Jag hade gjort så många olika saker under min karriär, men nu kändes det som att jag inte längre hade så mycket att bidra med, förklarar han.

Känslan av ett karriärmässigt bokslut förstärktes när Sven-Bertil 2014 belönades med en hedersgrammis för sin livsgärning inom musiken.

– Det var lite som att få en klapp på axeln och en guldklocka. “Tack för den här tiden, utgången är där.” Jag tänkte att nu får jag nöja mig med det här. Hedersgrammisen kändes som ett tack och farväl från branschen.

Sven-Bertil Gunnar Evert Taube

Ålder: 83 år.
Familj: Hustrun Mikaela, 57, barnen Jesper, 57, Ann-Charlotte, 52, Sasha, 38, och Felix, 23, samt tre barnbarn.
Bor: Hus i Londonstadsdelen Fulham.
Yrke: Skådespelare och sångare.
Aktuell: Med albumet Så länge skutan kan gå, där Sven-Bertil tolkar några av sin pappa Everts mest kända visor. Under december månad kommer Sven-Bertil att göra åtta konserter med samma namn som albumet på Dramatens stora scen. Tidigare i år kom kokboken Middag med Taube (Max Ström) som Sven-Bertil har gjort tillsammans med sin äldsta son, kocken och krögaren Jesper Taube.

Nytändning

Grammisgalan kom i själva verket att bli en nystart för Sven-Bertil. I bänkraden bakom honom på Cirkus, där prisutdelningen ägde rum, satt skivproducenten Peter Nordahl och smidde planer för framtiden.

– Vi hade aldrig träffats tidigare, men efteråt fick vi tillfälle att hälsa på varandra. Då sa Peter att han gärna ville göra någonting med mig. Han stod på sig och kontaktade mig en tid senare och föreslog på nytt att vi skulle spela in en skiva tillsammans.

Det krävdes flera besök hemma hos Sven-Bertil i London innan Peter hade lyckats övertyga honom om att göra ett nytt album. Sven-Bertils kraftiga synnedsättning kändes till en början som ett närmast oöverstigligt hinder.
– Det tar mig en halv dag att läsa igenom en sångtext med förstoringsglas ord för ord. Jag visste inte hur jag skulle bära mig åt för att klara av evighetsgörat med att läsa in texter till ett helt album, men Peters iver och energi smittade av sig på mig. Tack vare hans entusiasm och känsla för lyrik och musik i kombination fick vi till ett par fina skivor.

Sven-Bertil:
Sven-Bertil uppträder årligen på Gröna Lund. Till vänster tillsammans med frun Mikaela.

2015 var Sven-Bertil tillbaka på Cirkus och tog emot en ny grammis, denna gång i kategorin Årets folkmusik/visa. De två Hommage-albumen, där han hyllar ett knippe gamla vänner genom att tolka deras musikalster, har lovprisats av både kritikerkåren och publiken.

Sven-Bertils medverkan i tv-programmet Så mycket bättre för två år sedan innebar ytterligare ett uppsving i karriären.

– Jag var väldigt tveksam till att vara med i den där musikaliska lekstugan, men till slut lät jag mig övertalas. Det var en rolig upplevelse. Vi deltagare kom bra överens och hade väldigt trevligt ihop. Programmet förde med sig att en yngre publik har blivit nyfiken på det jag gör och kommer på mina konserter. Precis när jag trodde att karriären var över rullade det in en ny våg av intresse för min person. Det var en skojig nytändning för mig.

Sven-Bertil:
Sven-Bertil tillsammans med sonen Felix, som går i sin pappas och farfars fotspår.

Tolkar pappa Evert

Under sin långa karriär har Sven-Bertil tolkat många av våra stora poeter på skiva. Carl Michael Bellman, Birger Sjöberg, Nils Ferlin och Carl Jonas Love Almqvist för att närma några. Och så pappa Evert Taube förstås.

På Peter Nordahls initiativ har nu Sven-Bertil återigen tagit sig an sin pappas visskatt. De välkända sångerna har på nya albumet Så länge skutan kan gå iklätts en ny kostym. Till ackompanjemang av Norrköpings symfoniorkester reciterar och sjunger Sven-Bertil inlevelsefullt Everts texter.

– Sedan jag blev äldre har jag sett hur många av våra stora poeter har glömts bort. Det har fått mig att förstå hur mycket det betyder att någon tar tag i texterna och levandegör dem igen. När jag har återvänt till Everts sånger på senare år har jag upptäckt nya valörer i dem, och det avspeglar sig nog i tolkningarna på skivan. Jag tror att Evert skulle ha tyckt om albumet. Medan han levde brukade han ge uttryck för att han var ganska nöjd med hur jag förvaltade hans musik, konstaterar Sven-Bertil ödmjukt.

Över ett halvt sekel har gått sedan Sven-Bertils mamma Astri kommenderade honom att rycka ut och hjälpa den då åldersstigna Evert att framföra sina sånger på Gröna Lunds scen. Efter Everts död 1976 förde Sven-Bertil vidare traditionen med en årlig Taube-konsert.

I år såg det länge ut som om traditionen skulle brytas. På grund av en hjärtoperation blev Sven-Bertil tvungen att ställa in den planerade konserten i juni. Men i mitten av augusti hade han återhämtat sig tillräckligt för att för 56:e gången i ordningen inta Gröna Lunds stora scen.

– Jag har varit väldigt orolig inför att ställa mig på scenen nu när jag inte har jobbat på ett tag. Med tanke på att jag inte är återställd var det kanske lite i tidigaste laget att börja uppträda. Någon riktig ork har jag inte ännu, bekänner han när vi dagen efteråt ses på hotellet i hans gamla uppväxtkvarter på Östermalm.

Det var i april som Sven-Bertil genomgick en kranskärlsoperation och även fick en ny hjärtklaff.

– Innan operationen kunde jag bara gå tre steg i taget. Jag hade knappt någon andning. Om jag inte opererades skulle jag bara ha mellan ett halvår och ett år kvar att leva, så det var inte mycket att välja på. Förr dog man av det här, men tack vare att det numera går att operera kan man leva vidare ett tag till.

Men det räcker inte enbart med operation. För att kunna komma tillbaka i gammalt slag krävs också disciplinerad rehabilitering.

– Jag försöker träna varje dag. Som tur är bor vi nära en park i London där jag kan promenera varv efter varv utan att gå vilse. Just nu orkar jag gå 35–40 minuter utan paus. När jag var hos min kardiolog för några veckor sedan tyckte han att jag hade gjort stora framsteg. Men läkarna säger att jag inte kommer att känna mig helt normal igen förrän ett år efter operationen, förklarar Sven-Bertil.

Sven-Bertil:

Håller humöret uppe

Medan prognosen för hjärtat är hoppfull har Sven-Bertil tvingats att acceptera att det inte finns något botemedel för hans ögonsjukdom.

– Sjukdomen kom väldigt plötsligt. När jag 2005 var med i Stjärnorna på slottet skulle vi läsa olika dikter bland träden ute i slottsparken. Dessförinnan hade jag haft bra lässyn, men nu kunde jag plötsligt inte se vad det stod på pappret. Sedan gick det fort utför. Efter bara några dagar kunde jag inte längre se vad det stod på bilarnas nummerplåtar, och därefter blev det successivt sämre. Idag har jag ledsyn, jag kan ta mig fram utan att gå in i väggarna. De senaste åren har sjukdomen stannat upp. Jag lär inte bli blind, men jag kommer inte heller att bli bättre.

Det ligger inte för Sven-Bertil att beklaga sig.

– Det är klart att det är ett handikapp att inte kunna läsa och skriva, förutom att jag också är halvdöv, men det är sådant som kommer med ålderdomen och som man måste anpassa sig till. Att bli gammal är ingenting för lipsillar. Jag försöker hålla humöret uppe och undvika att gnälla.

Sven-Bertil tackar högre makter för sin 25 år yngre fru Mikaela som ständigt finns vid hans sida och hjälper honom då han behöver det.

– Det är en väldig tur för mig att jag har Mikaela. Hon är kunnig, disciplinerad och road av att hjälpa mig att läsa in texter. Tack vare att hon är uppvuxen inom teatern känner hon till det här yrkets premisser. Dessutom är hon som gammal dansös bra på fysisk träning och röstövningar, vilket är viktigt inför mina framträdanden. Jag skulle ha väldigt svårt att klara mig på egen hand. Mikaela har ett heltidsjobb med att sköta sådant som jag inte kan göra själv på grund av min dåliga syn, men hon klagar inte.

Nöjd med livet

I det stora hela är Sven-Bertil nöjd med sitt liv så här långt.

– Jag har haft glädjen att få jobba brett och även haft privilegiet att kunna ägna mig åt segling och annat som har roat mig. Så här i efterhand är jag glad över att jag hade modet att ruinera mig på sådant som jag tyckte var roligt, istället för att skjuta det på framtiden och tänka: Det ska jag göra när jag blir pensionär eller när jag tycker att jag har råd med det. Nu är det för sent för mig att segla, rida och göra en massa andra roliga grejer. Därför var det bra att jag gjorde de där sakerna när jag kunde det.

Det finns inte mycket Sven-Bertil ångrar när han tittar i backspegeln. Möjligtvis tycker han att han kunde ha förvaltat fadersrollen bättre.

– Jag har inte varit någon vidare pappa. Framförallt har jag inte varit särskilt närvarande i barnens liv, vilket jag är väl medveten om. Det är något som jag får leva med. Men idag har jag ett gott förhållande till alla mina barn.

Yngsta sonen Felix, som är Sven-Bertils och Mikaelas enda gemensamma barn, har sett betydligt mer av Sven-Bertil under sin uppväxt än sina tre äldre syskon. Efter några studieår i USA återvände han nyligen hem till England.

– Felix har en kandidatexamen i filosofi och fransk litteratur. Nu fortsätter han att läsa till en magisterexamen på Oxfords universitet. I framtiden vill han ägna sig åt musik och filosofi. Han spelar piano mycket bra och komponerar fina melodier med intressanta texter. Det är roligt att följa hans utveckling, berättar Sven-Bertil stolt.

– Att på gamla dar ha en duktig och begåvad son är ett stort glädjeämne för mig. Att jag dessutom har en ung, vacker fru och en trevlig bostad gör inte saken sämre. Jag har verkligen ingenting att klaga på.

Scroll to Top