Malou von Sivers skriver om sin egen familj: "Man visste aldrig på vilket humör pappa var"

I sitt sommarprogram förra året berättade Malou von Sivers för första gången om sin traumatiska uppväxt. Baserat på sin egen familjehistoria har hon nu skrivit en roman, som kommer att följas av två böcker till.

Malou von Sivers skriver om sin egen familj: "Man visste aldrig på vilket humör pappa var"
Foto: Elisabet Omsén

Varför skriver du inte en roman? frågade förläggaren Dorotea Bromberg Malou von Sivers under en lunch för ett tiotal år sedan. Malou svarade att hon gick och väntade på att bli invaderad av den stora berättelsen. "Det kommer inte att hända!" konstaterade Dorotea krasst. Hon rådde Malou att pröva en helt annan strategi: Att varje dag vid ungefär samma tid sätta sig ned vid datorn och lägga händerna på tangenterna utan att tänka i termer av början, mitt och slut. 

– Jag bokstavligen sprang hem och gjorde som Dorotea sa, och då hände det saker. Plötsligt började en historia ta form och flera karaktärer dök upp ur tomma intet, förklarar Malou lätt förundrat.

Handlingen i hennes romandebut Mitt hjärtas oro är förlagd till tidigt 1900-tal. Malou var tidigt klar över att berättelsen skulle ta avstamp i hennes egen släktbakgrund. 

– Jag har alltid funderat mycket kring min historia – speciellt på min pappas sida av släkten, där jag bara har sett de flesta släktingarna på fotografier. Genom åren har jag flera gånger stått framför gravstenen till familjegraven i Uppsala och fantiserat om personerna som ligger där. Både min pappas mamma och hans syster gick bort i förtid. Min biologiska farmor dog vid förlossningen när min pappa föddes. Hon var då 30 år. Min pappas syster blev bara 27 år. Jag vet fortfarande inte vad som orsakade hennes död.

Så här är vi kanske mest vana att se Malou – som programledare i Malou Efter tio. (Foto: IBL)

Som en dubbelnatur

Malou tror att hennes farfar riktade sorgen över sin hustrus död mot sin son. Hon har grunnat över hur den traumatiska livsstarten påverkade hennes pappas fortsatta liv. Var det där förklaringen till hans oberäkneliga natur låg?

– Man visste aldrig på vilket humör pappa var. Oberäkneligheten var nästan värre än de fysiska skadorna som han åsamkade oss. Något som kunde passera obemärkt förbi ena dagen kunde utlösa ett helvete den andra dagen. Att jag har funderat så mycket kring vad som låg bakom pappas dubbelnatur har nog att göra med att jag, som jag minns det, hade en väldigt lycklig period med honom i början av mitt liv. Jag var hans, och han var min.

Den starka känslan av samhörighet försvann när Malous två syskon föddes. Hon tror att det också var då som hennes föräldrars äktenskap började knaka i fogarna.

– Det blev kaos i familjen. För mig som litet barn var det svårt att förstå varför symbiosen mellan pappa och mig bröts. Det blev som en oavslutad kärlekshistoria där man inte kan sluta grubbla på frågan: "Varför blev det så här?"

Malous pappa förmådde aldrig ge henne något svar på det.

– Han pratade väldigt sällan om det som hade varit. Pappa ville vidare i sitt liv. Efter skilsmässan från min mamma blev det ännu viktigare för honom. Han gifte om sig med sitt livs kärlek, och jag tror att han i samband med det ville bli en ny person. Jag och mina syskon påminde honom om den han hade varit tidigare. Han ville inte öppna dörren till det förflutna igen, vilket var sorgligt eftersom det innebar att det inte kunde bli någon riktig försoning mellan oss. Pappa lämnade fler frågetecken än svar efter sig. Ironiskt nog har det hjälpt mig i mitt romanskrivande, eftersom jag har fått fylla i med mina egna fantasier. 

Malous farfar gifte om sig och fick ytterligare tre barn med en yngre kvinna, som Malou kom att kalla farmor. 

– Min pappa kände alltid ett utanförskap i familjen, vilket han förde över till oss barn. Han talade alltid om oss som att vi inte räknades i släkten. Jag kände aldrig att jag var viktig för min farmor. Det var först när jag träffade min man Sten som jag förstod hur välkomna vi i själva verket var. Sten övertalade mig att vi skulle åka till en släktsammankomst hos farmor och mottagandet som vi fick visade att jag hade haft helt fel. 

Malou med sin man Sten Haage.
– Jag är så stolt över att vi har hållit ihop i 37 år. (Foto: IBL)

Den största bedriften

Med tanke på föräldrarnas dåliga äktenskap som slutade i skilsmässa är Malou både förvånad och stolt över att hon och Sten har lyckats hålla
ihop i 37 år.

– Det är den största bedriften i mitt liv. Arbetsmässigt har jag varit befriad från prestationsångest, men i min relation till Sten har jag däremot brottats med behovet av att bli älskad och få bekräftelse och närhet. Sten är också skilsmässobarn, och ibland har våra olika ryggsäckar kolliderat med varandra. Med tiden har vi lärt oss att inte tassa runt problemen utan att det är bättre att köra med raka rör och våga ta konflikter för att kunna reda ut saker.

Malou kan se ett tydligt samband mellan sin uppväxt
i en dysfunktionell familj och sin journalistiska dragning till mörka och gripande livshistorier.

– När jag intervjuar människor som har gått igenom svåra saker berättar jag på något konstigt sätt min egen historia genom andra. Jag upplever att många gäster i mitt program känner att det finns ett samförstånd mellan oss. Det beror nog på att det där mörka hålet är väldigt välbekant för mig. 

– Mörkret i mitt liv har samtidigt lärt mig att känna igen och uppskatta det ljusa i tillvaron. Jag är oerhört glad i livet när det fungerar. 

År 2006 befann sig Malou i en yrkesmässig återvändsgränd. Efter att ha varit med och byggt upp Nyhetsmorgon och därefter gjort ett pärlband av intervjuer med världsnamn i programmet Malou möter började hon känna sig överflödig på TV4.

– Det var en svår tid. Jag hamnade i kris och tänkte: Är det ingen som vill ha mig längre? Det gick så långt att jag allvarligt funderade på att säga upp mig. 

Malou är goodwill-ambassadör för Operation Smile, som Hemmets Journal skrivit om tidigare. Dottern Julia föddes med gomspalt men efter operation vid ett års ålder och fyra år med tandställning syns inget av det idag. (Foto: Operation Smile)

Vem skulle titta?

Malou diskuterade igenom situationen med den dåvarande programchefen, som uppmanade henne att gå hem och skissa på ett nytt program. 

– När jag kom tillbaka med idén till Malou Efter tio sa han att jag skulle få direktsända programmet varje vardag klockan tio. "Va? Ska ni flytta på 22-nyheterna" undrade jag. När jag förstod att han menade klockan tio på förmiddagen sa jag: "Det kommer ju ingen att titta på!". Men jag bestämde mig ändå för att anta erbjudandet och göra något som jag verkligen kunde stå för. Idag ses varje program av cirka en och en halv miljon tittare, konstaterar Malou stolt.

År 2014 fick Malou Stora journalistpriset med motiveringen "För att hon aldrig slår sig till ro i soffan". Malou menar att hemligheten bakom en bra tv-intervju är att hitta intensiteten i samtalet och undvika onödiga longörer som får tittarna att tappa intresset.

– Det är viktigt att våga tänja på gränserna, men jag vill aldrig kränka eller trampa på den jag intervjuar. Vissa människor tycker man inte lika mycket om som andra, men i de lägena måste man hålla tillbaka sina känslor och låta nyfikenheten styra. Som journalist kommer man väldigt långt på sin nyfikenhet.

Malous offentliga yrkesroll har medfört att hon emellanåt känner sig begränsad i privata sammanhang.

– Jag måste tänka på hur jag uppför mig. Jag går inte ut så mycket som jag kanske hade gjort om jag inte hade varit känd, och jag ställer mig inte och grälar med min man i Ica-butiken eller på någon annan offentlig plats. Samtidigt finns det också positiva sidor med kändisskapet. Folk börjar ofta prata med mig på ett familjärt sätt, och det finns någonting i det som jag tycker om.

Vilken är din största drivkraft att fortsätta jobba?

– Nyfikenhet och utveckling. Tidigare var det nog mer ett bekräftelsebehov, även om jag inte ville erkänna det. Det där bekräftelsebehovet måste man hålla koll på. Jag har god hjälp av min familj som inte är så imponerad av det jag gör. De är stöttande och hälsosamt intresserade av mitt arbete. 

Vad har du för drömmar och förhoppningar inför framtiden?

– Att det ska gå bra med romanen, så att jag kan fortsätta att skriva. Det är otroligt kul att få göra någonting nytt! Och sedan tycker jag fortfarande att det är så roligt att göra Malou Efter tio. Pensionering har jag inte ens tänkt tanken på.