Så gick My ner 95 kilo med hjälp av LCHF

Sockerberoendet styrde hela tillvaron för My Westerdahl och som mest vägde hon 170 kilo. Efter att ha testat alla tänkbara bantningskurer och när läkarna just hade gett henne två år kvar att leva, hittade My en kost som kom att rädda hennes liv.
– Min största lärdom av det är att man som människa ska våga gå sin egen väg. Strunta i omgivningen och lyssna på vad man själv vill, säger My.
Foto: Leif Boström

Så gick My ner 95 kilo med hjälp av LCHF

My Westerdahl växte upp på Gullholmen på Orust som ett av åtta syskon. Hon har varit överviktig så länge hon kan minnas. 

– Jag vägde mer som 9-åring än vad jag gör idag, berättar My, som brukade smygäta så mycket hon kunde. 

– Hela min hjärna var besatt av tanken på socker och när jag fick äta igen, det är de starkaste barndomsminnena jag har, menar My.

Trots att hon hade en del kompisar, spelade My clown för att kompensera för sin övervikt. Hon hade en dålig syn på sig själv, ingen självkänsla eftersom hon ljög, stal och manipulerade för att få sitt sockerberoende tillfredsställt. My beskriver att det från början inte fanns någon vuxen i hennes närhet som såg hur hon verkligen mådde.

När My var 7 år fick hennes pappa cancer, vilket gjorde att hennes ätande eskalerade. Han blev frisk, men i samma veva blev hennes mamma utbränd. Det var en påfrestande tid för hela familjen.

– När jag var 9 år och allt lugnat sig hemma, såg mina föräldrar plötsligt att jag hade "blivit stor" och de såg då till att jag kom igång med Viktväktarna för första gången. Jag bantade bort hela uppväxten, men gick ändå upp i vikt. 

My, 13 år gammal. Hennes hetsätande startade tidigt, och själv tror hon att orsaken till beteendet är en blandning av genetik och uppväxtmiljö. (Foto: Privat)

Socker och fettsnålt

Hennes sockerberoende eskalerade på riktigt när hon som 15-åring flyttade hemifrån. 

– Då köpte jag ju hem all mat själv. Jag åt sockriga, processade livsmedel tillsammans med fettsnålt. Det innebar att mitt blodsocker var "all over the place" och det fanns inget i maten som mättade. 

Till frukost åt My smaksatt lättfil med sötade flingor. Därefter ett mellanmål, kanske en chokladboll i skolkafeterian, sedan lunch. 

– Oftast var proteinet äckligt i skolan, så då blev det fokus på tillbehöret, exempelvis pastan. Sedan en chokladboll till. Efter det en middag lagad på lättgrädde och lättprodukter. Och sedan hetsätning på kvällen. Minst 200 gram choklad per dag. Det var helt galet dålig mat.

My påverkades inte bara fysiskt av viktuppgången. Skammen blev hennes ständiga följeslagare. 

– Jag har känt stor skam över den jag är så länge jag kan minnas. Jag hade panikångestattacker, isolerade mig från vänner och familj och hatade mig själv. Ville inte att någon skulle se mig. 

My testade alla möjliga kurer och efter Viktväktarna provade hon att äta pulver ett tag. Hon har gått på kostschema, ätit enligt tallriksmodellen … Men även om hon emellanåt gick ner i vikt, så slutade det alltid med att hon började hetsäta igen.

– Jag var så stor att jag inte längre kunde knyta mina skor eller ha bilbälte på mig. Alla stolar var för små och karmarna skar in i min bak. Dessutom tog andra mig inte på allvar, eftersom jag var så stor.

Som mest vägde My 170 kilo.

– Gissningsvis. Vågen stod på "ERROR" när jag vägde mig sista gången. Mitt första värde var på 162,7 och då hade jag gått ner rejält ett par månader innan.

My när hon vägde som mest, 170 kilo. (Foto: Privat)

Började med LCHF 

2010, när My vägde 170 kilo, sa läkarna till henne att kroppen började ge upp av all övervikt. 

– Skulle jag fortsätta som jag gjorde skulle jag kanske vara död inom två år. Så jag tackade ja till en gastric bypass-operation som de erbjöd mig. 

My ställde sig i kö för operationen, men under tiden hittade hon information om LCHF.  

– Jag tänkte att jag skulle ju ändå dö, så jag kunde lika gärna prova denna diet också. 

Då var inte LCHF så utbredd som den är idag och My tyckte det kändes märkligt att gå och köpa bacon och smör, sådant som hon tidigare inte fått äta.

Hennes tio första dagar med den nya kosten var fruktansvärda.

– Det är som att sluta röka. Min mage pajade och jag var väldigt trött. 

Men därefter upplevde My sitt livs vändpunkt.

– Helt plötsligt så rasade jag i vikt utan att behöva tänka på mängd, och jag fick vara mätt och nöjd under hela dagarna. 

LCHF förändrade livet för My för alltid och hon behövde inte längre göra en gastric bypass.  

– Det är en känsla som inte går att beskriva med ord, den måste upplevas.

Med facit i hand så tycker hon ändå att hon fick all hjälp som fanns att tillgå under uppväxten. 

– Jag fick hjälp av ätstörningsenheten, dietister, kostrådgivare och testade olika bantningskurer. Ingenting hjälpte, jag kunde gå ner en del i vikt och sedan slog beroendet igenom och jag började hetsäta igen och gick upp allt och lite till. När suget blir för stort är det omöjligt att hålla emot för någon som är beroende, förklarar My.

På senare tid har hon fått hjälp på riktigt av beroendeterapeuter och de fick henne att förstå att vikten endast var ett symtom på hennes sjukdom.

Sockret var som en drog för My i många år och hon skämdes för sig själv. Idag har hon lyckats få kontroll över sitt hetsätande och är nöjd med sin kropp.

Vad gav dig inspiration att inte ge upp?

– Jag gick ner 95 kilo och idag väger jag runt 75 kilo. Sådant där varierar ju och jag har slutat väga min kropp. Det sätter sig bara på huvudet. Jag har storlek 36/38 och så länge det är så behöver jag inte hysteriskt väga mig. Jag har förstått att jag är menad att äta just så här. Man kan inte drivas av motivation, motivation är en färskvara med ett bäst före-datum. Istället måste man äta hållbart och hitta ett upplägg som man kan trivas med, utan att det känns som att man bantar. Då krävs ingen inspiration eller motivation, det blir en vana och en rutin. LCHF är min baslinje. Jag har ätit det i sju och ett halvt år nu och vill aldrig gå tillbaka till en kolhydratrik föda. 

Hur påverkades synen på dig själv när du gick ner i vikt?

– Jag gjorde revolt mot samhället. 2010 fanns knappt LCHF och alla var sjukt fettskrämda. Där satt jag och åt mig ner i vikt på bacon och smör, folk trodde jag hade tappat vettet. Det gav mig bränsle och jag kände att det var en revolt mot samhällets normer. När man gör något så annorlunda blir man först utskrattad. Sedan blir man motarbetad och hotad. Därefter, när man gått i mål, frågar alla hur man gjorde. Alla trodde att jag var galen och folk hotade med att jag skulle få hjärtinfarkt och dö. Idag ifrågasätter ingen, de vill ha tips och råd istället.

Hur ser ditt liv ut idag?

– 2011, när jag vägde 120 kilo, träffades jag och min sambo. Han har alltid älskat mig för den jag är, inte för min kropp. Idag är jag mån om mig själv och väljer att ta hand om min kropp. Jag skriver krönikor, föreläser och bloggar om mitt sockerberoende och min livsresa. Om jag kan hjälpa någon annan att ta sig ur sin problematik blir jag väldigt glad. Vi är så många sockerberoende som blir klassade som ätstörda och den vården gör oss bara sjukare i vårt beroende. Jag kommer ägna mitt liv åt att få socker erkänt som ett beroende. 

Genom att äta LCHF-kost (mycket protein, grönsaker och fett och minimalt med kolhydrater) har My gått ner 95 kilo.