Sveriges bästa barnskötare: Tijen är kandidat nr 3

Tijen Tekdemir har dansat sig rakt in i hjärtat hos både barn och pedagoger på förskolan Trädgården i Akalla. Musik, pedagogik och en stor dos nyfikenhet hjälper henne i rollen som barnskötare.

Sveriges bästa barnskötare: Tijen är kandidat nr 3

– Ska vi sätta igång?

– Jaaa!

Tijen Tekdemir vrider upp volymen på musikspelaren och fem barn i färgglada kläder prydda med pinglor och paljetter börjar svänga och skutta i takt till musiken. Små fötter dunkar i gårdens asfalt och sjalar i olika kulörer kastas upp i luften. Mitt i färgfyrverkeriet dansar Tijen Tekdemir, och verkar ha minst lika roligt som barnen.

– Det här är verkligen min grej, säger hon med ett leende.

Sedan en tid tillbaka är Tijen danspilot på förskolan vilket innebär att hon ska inspirera barn och pedagoger att röra sig till musik.

– Dans är så mycket glädje. Och genom dansen kan man också lära sig andra ämnen, som matte och naturvetenskap. Vi dansar flera gånger i veckan, både spontant och planerat, och jag försöker blanda klassisk musik med rytmer från hela världen.

Lär av varandra
Förskolan Trädgården ligger i Akalla i nordvästra Stockholm och hör till Rinkeby-Kista Stadsdelsförvaltning.

– Den som läser om det här området i tidningarna får kanske en bild av att det mest är ett problemfyllt ställe i förorten. Det har bland annat skrivits en del om upploppen i Husby här intill. Men problem är inget jag upplever till vardags, säger Tijen Tekdemir.

På förskolan försöker man ta tillvara barnens olika bakgrunder och göra nyfikenheten starkare än fördomarna.

– Genom att blanda in olika kulturer, och också involvera föräldrarna, kan man lära av varandra. Vad heter äpple på dina föräldrars språk? Varför firar ni inte jul? Visst finns det skillnader, men i slutändan är vi ju människor allihop, oavsett varifrån vi kommer.

Tijen Tekdemirs föräldrar har turkiskt ursprung. Själv är hon född och uppvuxen här i området. Liksom många andra barn på 70-talet gick hon på dagis. Den tidens barnomsorg skiljde sig dock avsevärt från dagens, inte minst vad gäller pedagogiken.

– Jag minns ett tillfälle när jag hämtade en bok och gick fram till min fröken, som satt och stickade. "Vänta, jag ska bara sticka färdigt först", svarade hon. Så skulle förhoppningsvis ingen svara idag, säger hon.

Tijen Tekdemir ville bli lärare, men bestämde sig för att börja jobba med lite mindre barn. Efter gymnasiets tvååriga barn- och ungdomsprogram började hon därför vikariera på den förskola som hennes mamma då jobbade på.

– Och så fastnade jag för detta! Jag gillade verkligen friheten i yrket. Att kunna styra in arbetet på saker man själv är intresserad av. Men jag har också lärt mig mycket längs vägen. Jag har fortbildat mig genom åren och vill hela tiden bli bättre på allting.

Tijen har arbetat på förskola sedan tonåren och hon gillar friheten i yrket.
– Det finns något som laddar mina batterier varje dag, och det är barnen, säger hon.

Lärandet i leken
När musiken tystat och barnen dansat sig svettiga går de in i samlingsrummet. Snart är det lunch, men innan dess får barnen i uppdrag att sätta sig ner vid bordet och rita en teckning som visar hur det kändes att dansa.

– Titta Tijen, här är jag och där är du! säger femåriga Miriam och pekar på ett par glada, röda figurer på pappret. Och här är solen som lyser över oss!

– Ja, det stämmer ju idag. Men kommer ni ihåg att vi också har dansat in både våren och hösten? säger Tijen Tekdemir.

Barnen nickar ivrigt och fortsätter rita.

Monika och Melisa får rita teckningar som visar hur de dansat. I leken finns hela tiden syftet att baka in lärandet, och pedagogiken genomsyrar varje moment.

Sedan sju år tillbaka arbetar Tijen Tekdemir på avdelningen Fjärilen, där barnen är mellan 3 och 5 år gamla. Hon beskriver hur pedagogiken genomsyrar varje moment hon gör ihop med barnen. I badrummet pratar de om varför man ska tvätta händerna med tvål och vatten. Under mellanmålet delar de äpplen och pratar om hur man beskriver halvor och fjärdedelar.

– Vi leker, men det är hela tiden med det medvetna syftet att baka in lärandet i allting.

Tijen Tekdemir medger att det ibland kan kännas lite splittrat, när arbetsdagen inte riktigt räcker till. Barnen pockar på uppmärksamhet samtidigt som pappersarbete, dokumentation och skrivandet av månadsbrev kräver sin tid.

"Tijen är en omtänksam kollega som alltid tänker på alla utom sig själv" menar kollegan och förskolläraren Daniela Muntean.

– Jo, så kan det kanske vara, medger Tijen. Men det finns något som laddar mina batterier varje dag, och det är barnen. Den morgon de inte springer fram och kramar mig, då kanske jag får börja fundera på att byta jobb.

Men Tijen påpekar att detta nog inte kommer ske inom överskådlig framtid. Kanske går hon i sin mammas fotspår, och fortsätter jobba inom förskolan arbetslivet ut.

– Min mamma går faktiskt i pension i slutet av den här veckan. På hennes sista arbetsdag ska jag och mina systrar hämta henne, och så tänker vi låta henne gå från förskolan på en röd matta!