Sveriges bästa barnskötare: Carina är kandidat nr 2

Att kunna ge barnen en lugn och trygg plats – det är barnskötaren Carina Ingelsten Gustavssons önskan. När tillvaron på förskolan blev för kaotisk för ett barn bestämde hon sig för att öppna sitt eget hem för den specielle pojken.

Sveriges bästa barnskötare: Carina är kandidat nr 2

Andreas var inte riktigt som andra 4-åringar, orden och meningarna ville inte komma och han blev ofta frustrerad och tog till knytnävarna. Men det fanns någon på förskolan som faktiskt kunde hantera honom, och det var den då 20-åriga Carina Ingelsten Gustavsson.

– Jag får nästan tårar i ögonen. Carina har betytt så oerhört mycket för vår familj, säger Marita Nilsson, Andreas mamma.

Fyraårige Andreas Camara hade svårt göra sig förstådd, men fann en trygg famn hos Carina Ingelsten Gustavsson.

Överraskande nominering

Min vägbeskrivning leder till en gul kyrkobyggnad i tegel i utkanten av samhället Kärda, väster om Värnamo – men röda barncyklar, gungställningar och lekstugor skvallrar om att den inte bara används till traditionella gudstjänster. I bottenvåningen finns Lyktans förskola, som drivs av Kärda Alliansförsamling.

Förskolan har en kristen profil men följer de sedvanliga styrdokumenten för förskolor. Barnskötare Carina Ingelsten Gustavsson var själv med och startade verksamheten för 25 år sedan. Idag har förskolan 17 barn mellan 1 och 6 år.

Nomineringen till Sveriges bästa barnskötare kom som en total överraskning för Carina, och i början av vårt samtal har hon svårt att sätta fingret på vilka av hennes egenskaper som sticker ut. Men ett ord återkommer hon till flera gånger: trygghet.

– Detta är något jag funderat mycket på. Tryggheten lägger ju grunden för allt annat, som lek och lärande. Det är vår uppgift att se varje barn, varje dag, och verkligen låta det förstå att det är viktigt och värt att lyssna på. Och att alltid ta sig tid att låta barnet sitta i knäet, oavsett barnets ålder.

I tonåren fanns en plan på att arbeta med sjuka barn. Carina gick gymnasieutbildningen Barn- och ungdom med inriktning på barnsjukvård, och började jobba på sjukhuset i Växjö.

– Men så ville jag hem till Värnamo och sökte en tjänst som assistent till en fyraårig pojke på en kommunal förskola.

Det var så hon lärde känna Andreas Camara – pojken med de stora bruna ögonen, som ofta var fulla av ilska och frustration. Andreas saknade språk, vilket gjorde honom våldsam. Han skulle senare få diagnosen autism.

– Jag vill att förskolan där jag jobbar ska vara en harmonisk miljö att växa upp i, säger Carina Ingelsten Gustavsson.

En rikedom

Carina kom att bli en viktig person i Andreas vardag. Med sitt lugna handlag lyckades hon föra honom åt sidan och dämpa utbrotten medan de var i antågande.

– Det gällde att vara tydlig och alltid ligga ett steg före.

Carina började undersöka möjligheterna att bli stödfamilj åt Andreas. En gång i månaden fick han sedan komma hem till hennes och maken Bengts lägenhet. Andreas mådde bra av lugnet där, men också av de bestämda ramar som Carina och Bengt satte upp.

Carina och Bengt gladdes åt de små framstegen med Andreas. "Idag sa han ordet buss för första gången" skrev Carina i sin dagbok när Andreas var fem år gammal.

Tiden gick och Andreas fortsatte att vara hos familjen en helg i månaden, en vecka på sommaren och en runt jul. Tillsammans åkte de på utflykter och besökte kyrkan, och Andreas hade också en hedersplats vid Carinas och Bengts bröllop.

– Man får en speciell relation till ett barn man följt så pass länge. För oss har det inte varit någon uppoffring, tvärtom. Det är en rikedom, både för oss och för våra egna barn, att få vara så nära en människa som skiljer sig från mängden.

– Umgänget med Andreas innehåller mycket glädje, men är inte alls förutsägbart, säger Carina Ingelsten Gustavsson.

Tryggheten viktigast

Det har gått 35 år sedan Carina och Andreas Camara lärde känna varandra, och Andreas bor nu i eget boende med assistenter hemma i Älmhult. Några veckor och helger varje år kommer han dock fortfarande till Carinas familj i Kärda. Då är Carina hans assistent. I helgen var de iväg och tittade på både älgar och motorcyklar.

– Han älskar också att följa med oss till kyrkan. Visst har vi fortfarande våra duster ibland, men när han kommer till kyrkan brukar han bli lugn och glad, säger Carina Ingelsten Gustavsson.

Den trygghet hon gav Andreas försöker hon också ge till de nya små barn som kommer till förskolan.

– I samband med inskolningen uppstår de bästa stunderna på jobbet. I början kan barnet ha svårt att släppa taget om föräldrarna, men efter ett tag märker man hur barnet börjar knyta an och känna förtroende för en. Att vara människan som lyckats förmedla den tryggheten – det känns meningsfullt.n

– Det är vår uppgift att se varje barn, varje dag, och verkligen låta det förstå att det är viktigt och värt att lyssna på, säger Carina.