Tv-doktorn Mikael om sambons självmord: "Skuld och ilska finns kvar – men idag kan jag minnas det fina"

Ingen kan se in i en annan människas själ, inte ens om man är läkare. Mikael Sandström hade en mysig hemmakväll med sin nyblivna sambo. Nästa morgon hittade han henne död på deras gemensamma arbetsplats – hon hade tagit sitt liv. Tio år senare brottas Mikael fortfarande med besvikelse, ilska och skuld.

Tv-doktorn Mikael om sambons självmord: "Skuld och ilska finns kvar – men idag kan jag minnas det fina"
– Jag hade nog mått psykiskt bättre tidigare om jag hade fått professionell hjälp i samband med traumat, säger Mikael.

Mikael Sandström var en respekterad klinikchef som hade lyckats med konststycket att öppna en nedlagd akutmottagning på nytt. I hemorten Lindesberg kände alla till den utåtriktade narkosläkaren som ofta kom farande i sin sportbil. Medverkan i 2003 års ­upplaga av tv-programmet ­Expedition Robinson hade gjort honom välkänd även utanför länsgränsen.

Privatlivet blomstrade också. 2004 skiljde sig Mikael från sina barns mor, efter 17 års äktenskap. Året efter blev han häftigt förälskad i en narkossköterska på sjukhuset. Mikael och hans nya kärlek såg fram emot många år tillsammans. De köpte hus och flyttade ihop i december 2006.

Några månader senare, i mars 2007, tog livet en riktning som han aldrig hade kunnat förutse. Allt det som han hade ägnat åratal åt att bygga upp rasade på bara ett ögonblick. Plötsligt satt han ensam och isolerad i en liten lägenhet. Borta var såväl den prestigefyllda chefsbefattningen som kvinnan han hade tänkt dela sin framtid med.

– Fallet blev oerhört högt. Jag gick från att ha en högt uppsatt position i samhället till att betraktas som paria. Inte nog med att jag sörjde min döda sambo, det fanns människor som menade att jag hade drivit henne till att begå självmord.

Sista kvällen

Mikael har nästan inga minnen från våren och sommaren som följde. Däremot minns han med glasklar skärpa den sista kvällen innan allt förändrades.
– Det var en fredag. Jag och min sambo hade som tradition att klä oss fina på fredagar och lördagar, trots att det bara var vi två hemma. Så också den här kvällen. Jag kommer ihåg att vi åt räkor från Smögen och hade jättetrevligt. Klockan 20 började vi titta på Så ska det låta. När det var slut fortsatte vi med Bond-filmen ­Casino Royale, som min sambo hade hyrt. Vi såg inte färdigt filmen, eftersom vi var trötta. Både hon och jag skulle jobba morgonen därpå, men vid halv elva-tiden när vi skulle lägga oss meddelade min sambo att hon tänkte ta en promenad. Hon bad mig inte att följa med.

Efter promenaden kom Mikaels sambo tillbaka till huset. Han somnade strax därefter. När han vaknade på morgonen var hon borta.
– Hon skulle börja jobba tidigare än jag, men när jag kom till jobbet klockan nio ringde hennes kollegor från operationsavdelningen och frågade var hon var någonstans. Jag förstod direkt att något hade hänt. Det första som slog mig var att hon kanske hade råkat ut för en trafikolycka på väg till jobbet. Att det kunde röra sig om självmord fanns inte i tanken, överhuvudtaget. Hon hade aldrig ätit antidepressiva mediciner eller varit inlagd på sjukhus för psykiska besvär.

Mikael ringde runt till andra anhöriga, men ingen visste något. Då kontaktade han polisen. När poliserna anlände började de leta igenom alla personalutrymmen ihop med Mikael och sjukhusets vaktmästare.
– Jag föreslog att vi skulle titta i biblioteket, där jag och min sambo ibland hade träffats för att äta lunch tillsammans. När vi var på väg därifrån skymtade jag en sprutspets som låg väl synlig på ett bord. Då förstod jag att hon hade varit där. Jag bad vaktmästaren att öppna dörren till bibliotekets expedition. Där satt min sambo i en stol. Det tog mig en sekund att förstå att hon var död. Hennes kropp var iskall. Ändå ville jag göra hjärt- och lungräddning. Men poliserna motade bort mig.

Dr Mikael Sandström är Nyhetsmorgons egen läkare och svarar på tittarnas frågor om sjukdomar. Tillsammans med Tilde de Paula Eby har han också en läkarpodd. (Foto: TV4)

Mikael blev syndabock

Eftersom ingen i den stunden visste vad som hade hänt var man tvungen att starta en utredning. Snart slog man fast att det rörde sig om ett självmord.

Mikaels sambo hade efterlämnat ett avskedsbrev där hon bad om förlåtelse för sitt handlande. Även om det i brevet framgick att hon mådde psykiskt dåligt tycker Mikael inte att det gav svar på den stora frågan, "varför?".
– I efterhand har jag försökt komma på olika psykologiska förklaringar. Den enda realistiska förklaringen som jag kan hitta är att hon drabbades av en psykos och var i avsaknad av sjukdomsinsikt. Det skulle förklara hur det kunde svänga så snabbt. Allt var ju toppenbra kvällen innan.

Bristen på konkreta förklaringar till självmordet gav utrymme för allehanda spekulationer. Vissa i bekantskapskretsen, som i huvudsak bestod av sjukhusfolk, var på jakt efter en syndabock och Mikael var den som det låg närmast till hands att anklaga. Några kollegor sa direkt till honom att han var den som bar skulden för hennes död. Andra gjorde allt för att undvika honom. 

– Jag kände mig utsatt, svag och enormt försvarslös. Jag blev isolerad och hade i stort sett ingen att prata med. Livet kändes meningslöst. Jag har fått frågan om jag i det läget funderade på att ta livet av mig, men det var aldrig aktuellt. Jag ville inte försätta mina barn i samma situation som jag själv befann mig i.

Peter Jihde, Mikaels kollega från TV4, bjöd hem honom på julafton för att tomta för barnen. Numera är de goda vänner. (Foto: IBL)

Ny karriär

Mikael insåg att han inte var känslomässigt kapabel att ansvara för en personalstyrka på 270 personer. Han sa upp sig som klinikchef men behöll sin läkartjänst. Hösten efter sambons död tog han tjänstledigt för att jobba som läkare på ett kryssningsfartyg i Karibien i sex månader.

– Det var en ren flykt för att inte gå under totalt, och samtidigt bland det bästa jag har gjort. Jag kom dit tyst och nedstämd, men började snart känna mig som mitt gamla jag igen. På fartyget var jag bara en vanlig individ utan en negativ, skuldtyngd historia. ­Under de sex månaderna hann jag komma ikapp mig själv. När jag kom tillbaka hem till Sverige hade jag garden uppe. Från att ha varit handlingsförlamad och försvarslös kunde jag nu argumentera och freda mig själv från beskyllningar.

Mikael hade bestämt sig för att byta arbetsplats, men planerna kom av sig när Kanal 5 ringde och ville att han skulle vara med i Filip Hammars och Fredrik Wikingssons program Boston Tea Party. Uppdraget ledde honom vidare till TV4, där han sedan 2010 är Nyhetsmorgons egen läkare, som varje vecka besvarar tittarnas frågor om olika sjukdomar och åkommor.

– Tv-jobben var så roliga att de blev centrala i min yrkesutövning. De gjorde det andra lättare att uthärda. Därmed minskade behovet av att byta arbetsplats. Jag jobbar fortfarande kvar på samma sjukhus. Idag fungerar det mycket bättre.

Idag blir Mikael glad när han tittar på foton på sin sambo och minns roliga saker de gjorde tillsammans.

I flera år överskuggades Mikaels sociala tillvaro dock helt av sambons självmord. 2012 skulle han spendera julen ensam. Barnen skulle vara hos sin mamma. Mikaels kollegor, Tilde de Paula Eby och Peter Jihde, vägrade att låta Mikael sitta själv på julafton.

– Vid den tiden hade vi bara gjort ett tiotal program tillsammans. Eftersom vi inte kände varandra tackade jag vänligt men bestämt nej. Men de fortsatte tjata. Till slut stod jag hemma hos Tilde och lagade köttbullar tillsammans med hennes man Thomas.

Då jullunchen var över ringde Peter och beordrade Mikael att infinna sig i hans trädgård klockan fyra, iklädd tomtekläder, för att dela ut julklappar till barnen. 
– Jag blev kvar där hela kvällen. Att Tilde och Peter bjöd hem en de nästan inte kände till sitt privata julfirande är jag dem evigt tacksam för. Det fick mig att känna att det trots allt fanns hopp. Sedan dess har jag varit hos dem varje jul. Numera är vi väldigt goda vänner.

Att stanna i huset som han och sambon hade köpt tillsammans var otänkbart för Mikael, likaså att bo kvar på samma ort. Efter en period i en lägenhet köpte han 2010 en villa i Hallstahammar, en dryg timmes bilresa från Lindesberg. Mikael visar oss det smakfullt inredda huset som han själv renoverat. Ibland känner han av ensamheten.

– Det vore trevligt att sitta framför brasan med någon. Då och då har jag varit ute på middag med olika kvinnor, men det är svårt. Jag blir snabbt personlig. Så länge jag inte berättar om min sambos självmord går allt bra, men om någon frågar om mina tidigare relationer har jag svårt att ­ljuga. Tyvärr lönar sig inte uppriktighet. När jag berättar sanningen blir kvinnorna fundersamma och byter samtalsämne. Det är som att de tycker att det hela känns suspekt och som att det måste vara något fel på mig.

Oändligt många gånger har Mikael frågat sig själv om han kunde ha gjort något för att förhindra sin sambos död.
– Ibland har jag tänkt att jag som läkare borde ha sett tecknen på att något inte var som det skulle, men jag var ju ihop med henne privat. Det fanns ingen anledning för mig att leta efter avvikande beteenden. Dessutom kan man inte se in i en annan människa på det sättet. De flesta av oss överväger inte självmord när vi mår dåligt. Min sambo hade det som ett alternativ, och det kunde jag inte veta.

Mikael kan fortfarande känna en viss ilska gentemot sin sambo, trots att hon varit borta i tio år.
– Varje dag kämpar jag för att hålla patienter vid liv. Människor som med näbbar och klor vill hänga sig kvar, trots att de har oddsen emot sig. Att en ung vacker kvinna på 44 år med tre barn avsiktligt gör slut på sitt liv, det går emot allt jag står för. Jag är besviken över att hon inte kom till mig och bad om hjälp innan hon skred till verket. Samtidigt förstår jag att det inte var av elakhet som hon tog sitt liv.

För några år sedan tog Mikael bort alla de fotografier av sambon som tidigare stått framme i huset.
– Jag kände att det räcker nu, tårarna är slut. Men det händer att jag tar fram fotona och tittar på dem. Idag blir jag glad av bilderna på roliga saker som vi gjorde tillsammans, som när vi fiskade krabbor vid mitt lantställe på västkusten. Det är ljusa minnen.