"Arga snickaren" Anders Öfvergård: "Jag brinner för att hjälpa andra"

Så länge han kan minnas har han alltid försökt ställa upp och hjälpa andra.
– Det är mitt sätt att bli omtyckt, säger "Arga snickaren" Anders Öfvergård.
Text: Frida Funemyr Foto: IBL, Kanal 5, TV4

"Arga snickaren" Anders Öfvergård: "Jag brinner för att hjälpa andra"
Anders ”Arga snickaren” Öfvergård kan se hur han har utvecklats från en mycket rastlös ung pojke med ett väldigt stort bekräftelsebehov till en mognare man med större insikter om vem han själv är.

Anders är snickaren som blev krögare, som startade upp butiker, som jobbade på reklambyrå, som blev tv-stjärna, startade produktionsbolag och började föreläsa. Men nu har han provat på ett område som han tidigare varit helt obekant med – dans. 

– Jag hade fått frågan om att medverka i Let´s dance ett par gånger tidigare, men just nu passade det bra. Jag har ett väldigt stort kontrollbehov och har känt att jag behöver kasta mig ut lite mer i det okända. Därför är jag väldigt stolt över mig själv att jag vågade göra det här, säger Anders som tidigare inte tagit ett enda danssteg.

– Största svårigheten med att lära sig dans är att komma ihåg alla olika steg, men jag tycker det har lossnat mer och mer. Jag känner mig mycket säkrare nu än när jag började. 

Anders berättar att ingen dag är den andra lik. Han varvar dansen med Fuskbyggarna som han nu är aktuell med i TV4. 

– Vardagen är optimal för mig just nu, det är verkligen jätteroligt.

"Jag är jag"

Anders blev känd genom tv-programmet Arga snickaren. Och att ha blivit "arga snickaren" med hela svenska folket är både på gott och ont, menar han.

– Jag förstod såklart redan innan allt satte igång att ger man sig in i leken får man leken tåla. Och jag är densamma i Fuskbyggarna som jag var i Arga snickaren. Jag är jag. Det vill säga att om någon beter sig illa då blir jag arg, inte minst när jag ser barn fara illa. Folk kan tycka att det är obekvämt med mig när jag ifrågasätter och går rakt på sak, men sådan är jag. 

Anders berättar att han älskar att göra "Hjälpa-tv".

– Jag brinner för service och att hjälpa andra. Service handlar ju just om att hjälpa varandra och se till att andra har det bra. Jag reagerar på orättvisor, att få folk att vakna till utan att behöva skrika och gorma.

Tyvärr fick Anders Öfvergård lämna Let's dance i senaste avsnittet. Här tillsammans med danspartnern Cecilia Ehrling.

Gifte sig ung

2002 träffade Anders sin Cecilia som han gifte sig med tre år senare. Då hade han just lämnat ett, över tio års långt, äktenskap.

– Jag var bara 23 år när jag gifte mig första gången och visst kändes det rätt där och då, men det är absolut inget jag rekommenderar mina egna barn. Egentligen borde det vara förbjudet för killar under 30 att gifta sig.

Anders berättar att han och hans ex-fru Pernilla, som är sex år äldre än Anders, inte gav upp sitt äktenskap i första taget.

– De tre första åren gjorde vi allt för att försöka reparera vår relation. Mina föräldrar är gifta än idag och vi är båda uppvuxna med värderingar som handlar om att inte ge upp i första taget. Vi har gått en hel del i terapi och även om den inte ledde oss till att hitta tillbaka till varandra så var den nödvändig för den relation och samsyn vi har till varandra idag, menar Anders som har två barn tillsammans med henne och två ihop med Cecilia.

Under de här åren och efter skilsmässan tycker Anders att han lärt sig flera olika saker om sig själv.

– Jag har helt enkelt blivit en bättre man, mycket mognare och har en större vetskap om vem jag själv är. Men den största lärdomen är att jag nu, med facit i hand, kan se vilken sandlådenivå jag och min ex-fru hade på våra bråk. Det är så lätt att bara slussa över all skuld på den andre. Idag frågar jag mig själv "Är det värt att ta strid eller inte?"

Cecilia och Anders gifte sig 2005 och Anders stora förhoppningar är att deras kärlek nu ska vara livet ut.

Viktigt med samsyn

Efter tre år av försök att lappa ihop sitt äktenskap tog Anders och hans ex-fru till slut det slutgiltiga beslutet om att gå skilda vägar.

Anders ångrar inte att han skilde sig, men för barnens skull ser han skilsmässan som ett stort nederlag.

– Jag hade svårt att styra mina känslor och visst hade jag önskat att jag var mer mogen i min föräldraroll. Barn är alltid lojala mot sina föräldrar och de var då endast 4 och 8 år. De önskade, precis som jag tror att alla barn gör, att deras föräldrar ska bo tillsammans. Men det har varit otroligt viktigt för mig och Pernilla att ha en samsyn. Att man inte kan ta bussen och dra till mamma bara för att man bråkat med sin pappa. Istället har man fått stanna och lära sig och ta konflikten med den förälder som den är med.

En av anledningarna att Anders gifte sig så ung tror han handlar en del om det bekräftelsebehov han alltid haft.

– Jag var ganska osäker som ung och jag har så länge jag kan minnas alltid försökt att ställa upp och hjälpa andra bara för att bli gillad. Däremot hände det aldrig att jag bad om hjälp. Men nu på senare tid har jag vågat stå upp för mig själv och mina åsikter på ett helt nytt plan.

"Väldigt rastlös",

Cecilia jobbade på samma jobb som Anders och Pernilla. Han blev tillsammans med henne ungefär ett halvår efter skilsmässan.

– Jag har alltid gillat henne som person, men aldrig varit kär. Men vi började umgås lite mer och hade kul ihop. Cilla är en trygg, lugn, stabil, vacker kvinna som har bra värderingar. 

De gifte sig 2005 och Anders stora förhoppning är att deras kärlek nu ska vara livet ut.

Som person beskriver sig Anders som "väldigt rastlös", vilket gör att han hittar på mycket saker tillsammans med sin familj.

– Jag leker faktiskt bättre ju äldre jag blir. Det är mycket skratt hemma hos oss, men samtidigt är jag hård och har tydliga värderingar, mina barn ska veta vad som gäller. Mitt jobb är att se till mina barns olika åldrar och därefter anpassa mina krav på dem. När de flyttat hemifrån ska de kunna byta säkring, tvätta och byta dammsugarpåse och vi vuxna har sagt att vi önskar att de tar sina körkort innan de fyller 19. I så fall står vi för den kostnaden.

Anders är ny programledare i programmet Fuskbyggarna i TV4, tillsammans med Martin Timell.

Har du alltid varit så aktiv?

– Ja, jag är överallt och har alltid haft saker på gång. Som barn kunde jag aldrig sitta stilla och läsa en bok. Jag lärde mig att hantera min rastlöshet genom struktur, nästan lite militäriskt. Jag tycker om att planera. Min mamma som är lärarinna ville ha struktur, vilket också var en viktig del i skolan jag gick i. Mamma var bra och hård, jag tror att jag toppar utegångsförbudsligan.

Vad gör du helst en ledig dag?

– För att varva ner pysslar jag på tomten eller håller på med något projekt inomhus, spelar golf eller bara är ute i skärgården med båten. Att sätta sig vid ratten och styra båten är total frihetskänsla och ledighet för mig. Jag går inte ner i varv genom en god bok, meditation för mig kan handla om att stå och hugga ved i två timmar.

Vad ger dig livsglädje?

– Att se min familj må bra och att få hjälpa andra, men även mig själv gör mig lycklig. Som att hjälpa mig själv med mitt kontrollbehov genom att vara med i Let's dance. Det är just  en sådan bra sak. 

– Jag är inte den som går runt och ältar och gnäller. Jag har fyra barn, saker händer hela tiden. Visst kan jag bli orolig om jag märker att något barn är fel ute och kanske ringer mig fel tid på dygnet. Men man kan alltid lösa problem och ärlighet varar längst. Är det en konflikt mellan mig och ett av barnen är jag inte sen med att be om förlåtelse om jag vet att jag gjort fel.  

Men kan man lösa alla ­problem?

– Under mina år på krogen lärde jag mig att läsa av en kund på tio sekunder. Jag kan känna av människor och kan se hur olika personer mår. Det är det som är så kul att då kunna hjälpa människor. Men jag vet idag att man inte kan lösa allt, ibland handlar det kanske bara om att ta in och lyssna. 

Vad drömmer du om?

– Jag kommer jobba högst tio år till, sedan ska jag och min kära fru bestämma tillsammans vad vi vill göra. Vad som helst! Kanske öppnar vi ett hotell i Västindien!