Lilla Polly, snart ett år, vinkar glatt mot alla och slänger iväg pussar hit och dit med handen mot munnen.
– Världens gladaste barn, utbrister Camilla, som innan hon träffade Simon, var “helt klar med barnafödande”.
Simon lyfter upp sin dotter och pussar och busar med henne.
– Ja, man får äta upp allt man säger, menar Camilla och skrattar. Hon berättar att det senaste året har varit lite av en utmaning eftersom hon tagit hand om Polly samtidigt som hon skrivit klart Häxan – sin tjockaste deckare någonsin.
– Men Simon är en helt fantastisk pappa och nu när jag haft extra mycket jobb och skrivit intensivt på boken, har han tagit hand om barnen lite mer. Precis som jag gjort när Simon varit borta eller tränat extra mycket inför sina MMA-matcher, säger Camilla.
Simon och Polly försvinner upp på övervåningen medan vi sätter oss i den stora soffan i husets “bibliotek”.
Camilla och Simon träffades på ett jobbmöte år 2014 och det första Camilla reagerade på var Simons höga arbetsmoral.
– Jag kände igen mig själv i honom. Vi är båda ensambarn som är vana vid att sysselsätta oss själva och vi tycker båda om att arbeta hårt för att se resultat.
Camilla beskriver att de båda är något oense om vem som egentligen tog det första initiativet.
– Ja, därom tvista de lärde. Det var jag som hittade på en ursäkt för att skriva ett sms gällande mötet, men det var han som senare på kvällen frågade om vi skulle ses. Man kan säga att det var jag som lade upp bollen på straffpunkten och han sköt den i mål.
Seger för jämlikheten
Hon beskriver dem som väldigt lika och med många gemensamma intressen.
– Vi har stor förståelse och stöttar varandra till att utvecklas. Och vi är enormt jämspelta och jämlika.
Camilla berättar hur Simon gled in i hennes stora familj, med exmän och bonusbarn i närheten, på ett naturligt sätt. Äldsta killen Wille gjorde en “high five” med henne när han träffat Simon för första gången och förklarade för sin mamma att “det där hade hon gjort bra”.
– Ja, han tyckte att jag hade lyckats. Simon har verkligen glidit in i familjelivet och jag kan tycka att det är skönt att visa att vår kärlek alltid varit på riktigt. En seger för jämlikheten, utbrister Camilla.
– Det var sådant himla hallå över vår åldersskillnad och man kunde till och med läsa på löpsedlar att jag hade träffat en 13 år yngre man. Jag kan tycka att det är lite sorgligt, eftersom ingen ens hade höjt på ögonbrynen om jag var en man som träffat en ännu yngre kvinna. Jag trodde faktiskt vi kommit längre än så i vårt land, säger Camilla som brukar skämta med sin 13-åriga dotter att snart föds hennes framtida man.
– Ja, det tycker hon känns sådär. Men helt seriöst så märker man inte av min och Simons åldersskillnad alls. Och Simons vänner var inte alls förvånade över att han träffat någon som var äldre eftersom han själv alltid varit lillgammal, som en liten farbror. Och med tanke på att jag är ganska barnslig så möts vi på mitten.
“Simon är romantisk”
De båda visste att de var varandras “livs kärlek” redan efter ett par veckor som par och de flyttade ihop efter ett par månader.
– Simon är romantisk. Han är duktig på att köpa hem blommor och vi skickar en massa kärleks-sms till varandra så fort vi lämnat hemmet. Men det vackraste är när jag ser honom tillsammans med mina barn. Som när han gör matte-läxan med Wille, skjutsar Meja till handbollsträningen eller busar med Charlie. Sådana saker är det mest romantiska och fantastiska han kan göra för mig. Och alla barn älskar honom!
Det är välkänt att Camilla har en bra relation med båda sina ex-män och även med deras respektive och alla bonusbarn.
–Visst kan jag vara oense med mina ex-män när det kommer till vissa saker, men å andra sidan man är ju oense om en del saker med den man lever tillsammans med också.
Båda Simon och Camilla beskriver sig som bestämda i sin föräldraroll.
– Jag är en regelmamma som är väldigt principfast och Simon är rätt gammaldags i sin barnuppfostran och tycker det är viktigt med tydliga regler, som att man tackar för maten och dukar av efter sig till exempel. Men vi är samtidigt väldigt kärleksfulla och lekfulla. Det ena utesluter ju inte det andra. Det är en hel del “jag älskar dig”, pussar och -kramar här hemma. Camilla säger att hon efter tre barn, är mycket coolare som mamma till Polly. Men nu känner både hon och Simon sig helt klara med barn.
Det finns inte många saker som Camilla stör sig på hos sin sambo.
– Det skulle väl i så fall vara att han är så otroligt pedantisk. Jag har sagt att med fyra barn så går det inte att hemmet ständigt är polerat. Men det jag älskar mest med honom är hans snällhet och glada humör. Någon gång i tonåren träffade Simon på en kollega på det lager de jobbade på. Simon frågade killen varför han alltid var så glad. Killen hade svarat: “Det är gratis att vara glad”. Eter det bestämde sig Simon för att vara glad. Detta har jag lärt mig jättemycket av, att välja att vara glad.
Vad gör ni helst tillsammans?
– Vi tycker väldigt mycket om att bara hänga framför tv:n och kolla på serier eller filmer.
När blir det bröllop?
– Vi är ju förlovade, så vi kommer absolut att gifta oss. Vi har valt att skjuta på det i och med Pollys födsel, mitt intensiva arbete med Häxan och alla de promotionresor runt om i världen 2017 kommer innebära. Vi vill hinna planera bröllopet så det blir den fina dag vi drömmer om.
Viktigast i ett kärleksfullt förhållande?
– Två saker, att vara varandras bästa kompisar och att behålla vuxenrelationen med romantik och närhet.
Känner du fortfarande samma passion för skrivandet?
– Ja, jag känner samma passion. Men för mig har det varit viktigt att varva mina deckare med att skriva annat, som barnböcker, kokböcker och låttexter. Allt det där ger mig hela tiden tillbaka mer lust i deckarskrivandet.
Var får du din energi och ditt driv ifrån?
– De som känner mig vet att jag är ganska lat, lite Katten Gustav … Men jag älskar att bocka av saker från listor, att uppnå och lyckas med olika mål och resultat. Det tillsammans med min tävlingsinstinkt är nog mitt främsta driv. Jag frågar mig ständigt hur jag kan bli bättre på det jag gör, det i sig ger mig adrenalinkickar.
Men vad händer om du misslyckas?
– Jag är så envis och jag ger mig sällan förrän det gått vägen. Men visst, livet har inte varit en såpad bana för mig. Ofta har det varit två steg tillbaka och ett framåt. Men jag ser inte bakslag som misslyckanden, snarare som sporrar i livet. Jag är inte heller mycket för att gräva ner mig, älta och se titta i backspegeln.
Är du fåfäng?
– Jag är absolut fåfäng, men inte så att jag står i timmar framför spegeln och gör mig iordning. Jag har på senare tid blivit mer medveten om kläder och modets historia. Och i och med att jag fått bättre självförtroende i att jag är bra på det jag gör och är på rätt plats i livet, så har jag även vågat visa att jag tror på mig själv utåt. Jag är mer nöjd med mig själv efter 40 än jag någonsin varit. Man ska inte ge upp att känna sig snygg bara för att man blir äldre. Idag mår jag bra och trivs med mig själv och framför allt, jag har slutat jämföra mig med andra. Mitt liv efter 40 är helt underbart!
Har Simon påverkat dig gällande träningsbiten?
– Ja, han har fått mig att inse att träning handlar om att må bra och att sänka kraven på sig själv. Hans filosofi passar mig bra. För mig som har ett stilla-sittande jobb är det extra viktigt att stärka ryggen för att orka längre. Det handlar om att väcka kroppen. Man blir piggare och just nu tränar jag 20 minuter tre dagar i veckan och tar ett par promenader tillsammans med Simon. Detta, tillsammans med att vi slängt ut allt vitt socker från hemmet och bara äter lchf gör att jag mår väldigt bra just nu.
Vad lägger du, som ekonomiskt oberoende, helst dina extra pengar på?
–Jag är inte uppvuxen med mycket pengar och vet vad det handlar om att leta efter röda lappar i affären, och jag gör det fortfarande. Att kunna fynda kläder på rea är också något av det roligaste jag vet! För mig är det en enorm lyx att kunna handla god, ekologisk mat. Jag har också rest mycket med mina barn och just nu ser jag fram emot min och äldsta dotterns resa till Paris. Jag blir rörd bara jag tänker på den resan för jag vet att det är ingen självklarhet.
Du har sålt 20 miljoner böcker, i 60 länder, på 42 språk. Kan du förstå det själv?
– Det är helt sjukt när man tänker efter. När jag får se att exempelvis Super-Charlie kommit ut på kinesiska måste jag nypa mig i armen. Jag blir helt varm i kroppen när jag tänker på alla signeringar jag gjort runt om i världen. Jag är så otroligt tacksam för alla underbara läsare som står i värmen och köar
i timmar och köar för att få en autograf. Att träffa dem betyder otroligt mycket för mig. En gång i Spanien visade en kille mig en tatuering med mitt namn på sin hals. Jag måste erkänna att det ändå kändes coolt.
