Hemmets Journals Birgitta Ohlsson minns ett möte mellan två värmländska storheter

Två värmländska stjärnor från helt olika musikgenrer möts på en scen, förenade av kärleken till musiken och kärleken till Värmland.

Hemmets Journals Birgitta Ohlsson minns ett möte mellan två värmländska storheter

För den som är riktigt ung säger förmodligen det här klippet inte så mycket. En gammal tant i folkdräkt och en yngre man med gitarr.

För de något äldre är det en tre minuter lång nostalgiresa.

Ett unikt möte i programmet Nygammalt mellan den nyligen bortgångne sångaren Sven-Erik Magnusson och primadonnan Zarah Leander, en av våra största stjärnor, död 1981.

En udda kombination. Eller kanske inte alls. Båda var värmlänningar med en stor kärlek till sin hembygd. Och sången de framför – Det var dans bort i vägen – är skriven av en av våra största poeter, Gustaf Fröding, som i diktform skildrat så mycket av sitt Värmland. Den fanns med i hans debutbok Gitarr och dragharmonika 1891.

Nu är det 1973 och två värmländska stjärnor från helt olika musikgenrer möts på en scen, förenade av kärleken till musiken och kärleken till Värmland. Hon är Zarah, primadonnan med oförliknelig mörk stämma som under många år var Tysklands största stjärna. En framgång som hade sitt pris, det var i Nazityskland och efter hemkomsten till Sverige var hon länge utfrusen.

Han är idolen, snyggingen som sjunger både dansbandslåtar, pop, rock – och Fröding – med samma framgång.

Zarah är 66 vid framträdandet. Sven-Erik Magnusson är 31. Lika gammal som Gustaf Fröding var när han skrev texten till Det var dans bort i vägen.

Av en märklig tillfällighet var Helfrid Lambert, på sin tid berömd operettsångerska och skådespelerska, också just 31 när hon tonsatte Det var dans bort i vägen 1899.

Det innebär att Fröding också hann höra sin vackra Värmlandsdikt i tonsatt version.

Men Zarah Leander och Sven-Erik Magnusson i ett oförlikneligt möte, det fick han aldrig uppleva.

Scroll to Top