För Benjamin Ingrosso har det alltid varit en självklarhet att syssla med dans, film eller teater.
– Jag har alltid velat stå i centrum. Har jag sett en trappa har jag alltid sett den som en scen där jag inte varit sen med att klättra upp och uppträda för dem jag haft runt omkring mig, säger Benjamin när vi ses på hans skivbolag i Vasastan, Stockholm.
– Som liten drömde jag om att uppträda på Broadway, som 13-åring ville jag bli skådis och idag är min stora dröm att bli världens bästa och mest framgångsrika låtskrivare och artist.
Benjamin uppskattar mest att sitta i studion och skriva låtar till sig själv och andra artister, men samtidigt är det just i studion som han sitter och drömmer om de stora scenerna.
– Det är ju där man får visa upp vad man skapat. Och en sådan scen är ju Melodifestivalen, utbrister Benjamin som gick direkt till final med låten Good loovin‘ från andra delfinalen.
Viktig person
Benjamin går i morfar Hans fotspår och de delar intresset för musik och skådespeleri. Hans Wahlgren beskriver sin relation till sina barnbarn som otroligt viktig.
– Benjamin och jag har gjort så mycket tillsammans. När han var liten var jag barnvakt, sedan blev vi kollegor och gjorde massor av föreställningar tillsammans som Karlsson på taket och Rasmus på luffen.
Hans menar att Benjamin är precis som han var när han var en liten pojke.
– Han älskade att dansa och uppträda, han levde sig in i olika karaktärer. Ett tag gick han till skolan som Vanheden från Jönssonligan.
Hans minns när Benjamin provade på tennis.
– Han slog några slag bara, men sedan ställde han sig på sidan och tränade på att dansa istället, säger Hans och Benjamin fortsätter:
– Morfar har betytt jättemycket för alla oss syskon. Hans är en sådan där morfar som alltid velat leka och hitta på grejer med oss barn. Vi showade ihop och uppträdde för varandra. Mormor och morfars hus var ett öppet hus där vi och våra vänner alltid har känt oss välkomna. Mina vänner älskar morfar. Ärligt talat, han är världens bästa morfar. Om mormor var borta och vi barn var ensamma med morfar då visste vi att det blev falukorv med makaroner. Det fantastiska är att jag även fått jobba tillsammans med min morfar. Men han har även känts som en bästa vän.
Familjehumor
Benjamin berättar att han var endast två månader när hans föräldrar skildes och har därför aldrig känt sig som ett skilsmässobarn.
– Jag har ju aldrig vetat om något annat sätt, men däremot har jag varit van vid att morfar kommit hem till oss när mamma behövt hjälp. Det kan ha handlat om att något varit fel med elen eller att vi barn behövt bli skjutsade hit och dit. Morfar fanns alltid till hands.
Benjamin tror att den där torra humorn som alla har i familjen Wahlgren, kommer från Hans.
– Trots att morfar börjar bli ganska gammal nu så är han den som är pigg och håller låda på alla våra familjemiddagar.
– Det är samma visa, samma skämt varje år och det blir bara roligare för varje gång. Fullt påklädd går han runt poolen med en whisky i handen och låtsas ramla i. Det är bland annat de där pajas-grejerna som gör honom så älskvärd. Nu när morfar och mormor bor i Spanien ses vi inte lika ofta, men alltid hela somrarna och vi umgås allihop varje jul.
– När familjen sitter samlad kring middagsbordet och äter, skrattar och pratar tillsammans då trivs jag som bäst.
Det är den största lyckan i livet, det är Hans och Benjamin rörande överens om.
– Min och Benjamins relation är lika varm och kärleksfull idag som den alltid varit även om vi inte ses lika ofta sedan vi bosatte oss i Spanien.
Hans känner sig stolt över sitt barnbarn.
– Jag är stolt över honom för att han är en sådan inkännande människa, han tycker om andra människor, han är intresserad av andra människor och lyssnar och pratar med dem. En riktigt fin kille, ruskigt kärleksfull. Alltid när man pratar i telefon med honom så säger han: “Hejdå morfar, jag älskar dig” och det är väldigt viktigt att man säger “Jag älskar dig” tillbaka.
– Förr när vi repeterade tillsammans och satt och åt lunch så sa han till mig: “Morfar, kan inte du berätta för mig hur det var när du levde?” Det var ett sådant härligt uttryck, säger Hans som tycker att Benjamin är mest lik mamma Pernilla.
– Han är ju duktig på att dansa som sin pappa, så det tror jag i och för sig att han fått från honom. Men sin kärleksfullhet har han nog fått av sin mamma.
Benjamin är väldigt fokuserad på sig själv och det han gör.
– Jag älskar att ha mycket att göra hela tiden.
Benjamin har haft en del ångestattacker som tonåring och kan drabbas även idag då och då.
– Som tolvåring var jag rätt knubbig och fick komplex för att jag var för stor. Jag tyckte aldrig att jag passade in med de andra killarna och istället för att sporta ville jag äta pasta och kolla film. Jag har även haft ångest för att jag inte varit särskilt smart eller klarat skolan så bra. Ingen i min familj har gått gymnasiet, men jag ville visa att jag kunde. Jag kämpade på i en termin, men sedan pallade jag inte mer.
Nybliven singel
I tre och ett halvt år var Benjamin tillsammans med Linnea, men när vi ses är de båda inte längre ett par.
– Vi var ju väldigt unga när vi träffades och vi är fortfarande väldigt unga. Vi utvecklades åt olika håll helt enkelt.
Separationen var jobbig men gjorde att Benjamin fick inspiration till att skapa musik.
– Jag har kunnat skriva av mig och det har blivit en slags rehabilitering. Det är lättare att skriva än att prata om sådana här saker tycker jag. Låten som jag ska uppträda med i Melodifestivalen handlar om mitt ex.
Benjamin berättar att han ser upp till sin morfar som person. Men rent musikaliskt finns det en annan person Benjamin ser upp till, nämligen sin egen pappa.
Benjamin var i åttaårsåldern när hans pappa flyttade till Palma.
– Det var egentligen först då som jag började umgås lite mer med pappa och som jag insåg varifrån min musikalitet kom ifrån. Jag har ju såklart en hel del att brås på även från mamma, men jag har alltid sett upp till pappa som låtskrivare och dansare.
Benjamin beskriver sin pappa som en mentor och yrkesmässigt involverar Benjamin honom i det mesta han gör.
– Pappa och jag har idag världens bästa relation och han är den första jag ringer när jag gjort en ny låt. Att skapa musik tillsammans med pappa vid flygeln är fantastiskt.
Hans, vad har du och Benjamin för likheter och olikheter?
– Största likheten är nog att vi älskar att stå på scenen båda två. Det finns inte något bättre än att stå på scenen och höra reaktionerna från publiken.
Hur kändes det att sitta och titta på honom i Let’s dance?
– Herregud vad stolta vi var! Dessutom bor vi mycket i Spanien på vintrarna, så vi var jättenervösa när vi skulle komma till Sverige på finalen. Vi var jätteoroliga att han skulle åka ut innan så vi inte skulle hinna få sitta på plats och heja på honom. Men det såg han ju till! Man är ju jättestolt, jag blir ju mer stolt om någon säger vilken duktig eller fin kille han är än om någon skulle komma och säga hur duktig man själv är. Man gläds mer åt barnen och barnbarnens framgångar än vad man gjort åt sina egna.
Kommer ni att se Melodifestivalen på plats?
– Nej, vi kommer att vara i Spanien. Så vi kommer att heja på honom framför tv:n. Annars får vi vara på plats när han tävlar för Sverige i Ukraina!
Hur tror du att det går för Benjamin?
– En solklar etta, annars har de röstat fel!
Benjamin, tror du att många tror att du “glidit in på en räkmacka” eftersom du är uppvuxen i en kändisfamilj?
– De där kommentarerna har enbart kommit från människor som inte känner mig. Andra vet att jag har slitit hårt i många år och att jag faktiskt har talang för det här. Istället har jag fått kämpa ännu mer just på grund av att jag föddes in i Wahlgrenfamiljen. Därför känns det extra skönt att ställa upp i Melodifestivalen där jag får tre minuter på scenen framför svenska folket och visa vad jag går för. Min främsta anledning att delta är inte att vinna utan att visa upp mig på den stora arenan.
Hur är din relation till din lillebror Theo?
– Åh, jättebra. Han är världens bästa människa och ett enda stort lyckopiller för hela vår familj. Han ser upp till oss tre äldre syskon och har därför blivit rätt lillgammal. Han blev ljuset som knöt ihop familjen efter en rätt tuff period, efter skilsmässan mellan mamma och Theos pappa. Vi mådde alla rätt dåligt där ett tag, men vi pratade inom familjen och kom ut starkare.
Längtar du efter egna barn?
– Jag känner mig själv som ett barn fortfarande. Jag har, precis som Theo, alltid varit väldigt lillgammal och redan som 8-åring satt jag själv och åt middag på olika restauranger. Jag snackade med servitörerna och blev bundis med folk i -affärerna. Morfar och jag är väldigt lika i det där, vi pratar med folk överallt och tycker om att socialisera.
Vad har du för framtidsdrömmar?
– Jag önskar att alla i världen ska få höra min musik. Nu har jag suttit i min studio i tre år och skrivit musik både åt mig själv och andra artister. Att få respons från andra människor är i min värld det bästa som finns. Jag längtar efter att få stå på stora arenor och spela min musik för skrikande fans. Jag känner mig ofta mer italiensk än svensk, som italienare vill man gärna vara bäst vilket sticker i folks ögon här i Sverige. Här är vi så bra på att säga till varandra att vi inte ska tro att vi är något. Men för mig är det en självklarhet att min dröm är att bli världens bästa.
