Anitas och Bosses kärlek tog time out: Efter 60 års paus blev vi kära igen!

De var unga och kära på 1950-talet. Sen tappade Bosse och Anita kontakten med varandra – men 60 år senare blommade kärleken plötsligt upp på nytt. – Idag minns vi inte varför vi gjorde slut första gången, säger Anita Ejrup, 75, med ett skratt.

Anitas och Bosses kärlek tog time out: Efter 60 års paus blev vi kära igen!

Det är en höstdag i Nacka 1954, och två unga människor är nyförälskade.

Bo "Bosse" Grühb är 16 år gammal den här hösten, och hans nya flickvän Anita Ejrup har precis fyllt 14. Tage Erlander har varit Sveriges statsminister i åtta år, Bill Haley får en jättehit med låten Rock around the clock och en liter mjölk kostar 62 öre.

Det unga paret har lärt känna varandra genom Bosses kompis Svenne, som på den här tiden är ihop med Anitas storasyster Gunnel. Bosse och Anita går på fester – som på den här tiden kallas hippor – tillsammans med sina vänner, och pratar om livet under långa promenader i det idylliska villaområdet Storängen där de båda bor.

– Vi brukade gå bort till Nackamasten, som byggdes på den tiden. Jag minns Bosse som glad och snygg, med ett fantastiskt leende, säger Anita med ett skratt.

– Anita var sprudlande. En hurtfrisk, sportig tjej som spelade tennis. Hennes leende var någonting som överträffade allt annat. Det gör det fortfarande, säger Bosse.

– Vi tömde våra sparbössor och köpte ettöreskolor från AKO för pengarna. Sen satt vi nere på tågstationen och åt upp dem och pratade, fortsätter han.

Lite senare det året tar romansen slut, som den ofta gör med så unga människor. Ingen av dem minns idag riktigt varför.

– Jag kommer bara ihåg att Bosse frågade "du vill väl inte fortsätta vara ihop?" och jag svarade "nej". Det var väldigt tonårsaktigt. Vi bestämde att vi skulle fortsätta vara vänner, och vi sågs ibland efter det, säger Anita.

Men efter studenten försvann Bosse och Anita ut i världen och tappade kontakten med varandra. De utbildade sig, gifte sig, skaffade barn och levde händelserika liv på varsitt håll. Minnena av deras tonårsromans bleknade för varje årtionde som gick – men de försvann aldrig helt.

– Hon har funnits i mitt medvetande hela tiden, faktiskt. Även under mitt äktenskap, säger Bosse. 

Unga och kära. Bosse och Anita (längst till vänster) fotograferade i Storängen 1954 tillsammans med vännen Jürgen Raspe, Anitas syster Gunnel och vännen Sven Forsling.

Tog mod till sig
På våren 2014 satt Bosse Grühb framför en dator i sitt hem i Uppsala.

Han hade hunnit bli 76 år och ett långt arbetsliv, då han bland annat arbetat som socialchef i Flen, var till ända. Hans två döttrar var utflugna sedan länge, och äktenskapet med deras mamma hade slutat i skilsmässa 2007.

Efter skilsmässan hade Bosse haft ett förhållande med en annan kvinna, men de hade tvingats gå skilda vägar.

– Det var en väldigt jobbig tid i mitt liv, säger han.

Bosse hade gått med i en sajt på internet där man kunde ta kontakt med gamla skolkamrater. En dag när han loggade in på sajten Stayfriends såg han ett bekant namn dyka upp på skärmen: Anita Ejrup.

Minnet av långa promenader i Storängen, hand i hand med sin ungdomskärlek, fladdrade förbi för hans inre. Han tog mod till sig och skickade en vänförfrågan till henne.

Några dagar senare satt Anita framför sin dator och såg Bosses förfrågan. Hon hade precis flyttat till en ny lägenhet i Fruängen i Stockholm, efter ett minst sagt kringflackande liv.

– Jag har nog flyttat över 50 gånger allt som allt, säger hon med ett litet leende när Hemmets Journal hälsar på hemma hos henne.

– Jag har studerat i USA, jobbat som sjukgymnast, jobbat som gymnastiklärare i New York ... 1974 började jag utbilda mig till läkare i Stockholm och bodde ett tag i Östersund och sen länge i Skåne. Jag har följt mina impulser, fortsätter Anita.

Parallellt med läkaryrket har Anita Ejrup även länge arbetat som konstnär, främst med att göra skulpturer av lera. Hon fick dottern Anna-Maria 1979, och har även varit gift två gånger.

Anita Ejrup har länge arbetat som konstnär, främst med att göra skulpturer av lera.

Nöjd som singel
När hon flyttade till Fruängen var Anita en 73 år gammal singelkvinna, och hon var helt inriktad på att förbli det.

– Jag hade tänkt börja ett nytt liv, ägna mig åt mig själv. Jag ville verkligen inte gå in i en relation.

Anita svarade ja på Bosses vänförfrågan, och de började skicka mejl till varandra.

– Bosse sa att han tyckte det vore kul att ses någon dag. Han sa också att han inte gil- lade att prata i telefon, att han hellre ville ha ögonkontakt. Men trots det pratade vi i tim- mar över telefon innan vi sågs, fortsätter hon.

De bestämde sig för att ses hemma hos Anita i Fruängen den 17 maj 2014. Trots att de hade mejlat och pratat på telefon kände båda en viss nervositet inför det första återseendet på över ett halvsekel.

Särskilt Bosse – för han hade nämligen planerat en romantisk kupp:

– Jag köpte en bukett röda rosor. Sen plingade jag på dörren, och när hon öppnade gick jag ner på knä. Jag ville "impa" på henne. Det var nästan som att jag friade på en gång, innan jag visste hur hon var som en äldre dam (skratt)!

Anitas första reaktion var förfäran – Bosse hade nämligen berättat på telefon att han hade problem med ett knä:

– Så det första jag tänkte var "men han har ju ont, han kan inte gå ner på knä!" säger hon med ett skratt.

Efter den dråpliga hälsningsceremonin satte de sig vid Anitas köksbord och pratade i timmar:

– Vi berättade allt vi hade varit med om i våra liv. Vi är också mycket roade av dans båda två, så vi dansade på köksgolvet då jag besökte henne första gången, säger Bosse med ett leende.

Anita nickar eftertänksamt:

– Det kändes som en trygghet att vi hade känt varandra som unga. Samtidigt var det en känsla av att "men jag känner ju inte honom, inte egentligen!" Det var tudelat. Men jag visste ju att Bosse aldrig skulle vilja göra mig illa eller lura mig. Så mycket kände jag honom, säger hon.

Bosse och Anita på promenad 2016. Rent fysiskt har Bo Grühb och Anita Ejrup förändrats sedan de var tonåringar, men samtidigt är det som om ingen tid har gått alls.

Kärlek vid första ögonkastet
För Bosse var det kärlek vid första ögonkastet. Anita – som hade inriktat sig på att leva ensam och koncentrera sig på sitt skulpterande – behövde dock lite betänketid:

– Jag blev kär direkt, men Anita skulle hålla på och fundera några månader innan hon sa ja, säger Bosse med ett leende.

Det dröjde inte länge förrän även Anita föll pladask för sin gamla ungdomskärlek, och när Hemmets Journal hälsar på strålar de av lycka. Det nygamla paret förlovade sig i maj 2015, drygt ett år efter att de inlett sitt andra förhållande.

Bosse och Anitas gamla vänner från ungdomstiden i Storängen gladdes – och förvånades – när de fick höra att de forna turturduvorna återigen hade blivit ett par:

– Ja, Svenne var nog imponerad. Han säger ofta att han är glad över att det blev så här, berättar Bosse med ett leende.

Men parallellt med all glädje och kärlek finns det också ett visst vemod. Frågan de ofta ställer sig är enkel: vad hade hänt om de inte hade tagit en "paus" på 60 år?

14-åriga Anita och 16-åriga Bosse på promenad 1954.

Bosse och Anita berättar öppenhjärtigt att de ibland känner ånger över att så mycket tid gick till spillo utan att de hade någon kontakt med varandra:

– Ja, det har vi gruvat oss för båda två, säger Bosse.

De vet samtidigt att det är osäkert hur deras relation hade utvecklat sig om de hade fortsatt vara ihop som unga – eller om de hade återförenats tidigare i livet:

– Det där är så svårt att säga. Men vi hade gärna träffats igen lite tidigare än så här, tycker jag. Och jag kan ibland sakna att vi inte fick barn ihop. Bosse hade varit en fantastisk pappa, säger Anita.

Idag är Bosse 78 och Anita 75. Deras plan är nu helt enkelt att njuta av varandra, och av livet. Paret är särbos, och Anita tillbringar mycket tid med att skulptera på egen hand.

På köksbordet ligger ett fotoalbum med gamla bilder från 1954. Rent fysiskt har Bosse och Anita förändrats en del sedan de var det unga, leende paret som tittar tillbaka på dem från de gulnade fotografierna.

Men på ett sätt är det som att inget har hänt på 60 år. Anita får något varmt i blicken när hon minns deras första möte efter alla år:

– Första gången jag såg Bosse igen kände jag direkt igen hans leende och hans ansiktsuttryck. Jag såg Bosse, som han var när han var ung.